Jag har blivit helfrälst på utförsåkning i vuxen ålder.Första - och under väldigt lång tid enda - gången jag åkte utför var som 16-åring, när jag följde med ett gäng äldre kompisar till Isaberg, i Hestra. Det blev ett högst traumatiskt minne. Tror jag lyckades med att ramla i liften flera gånger, åka rakt in i en gran, samt tappa skidorna högst upp i backen så jag fick kana mig på rumpan ner.. Jag minns att jag upplevde det fruktansvärt jobbigt och grymt pinsamt. Jag hade gråten i halsen hela dagen och lovade mig själv att aldrig mer utsätta mig för detta hemska vansinne.
Men någonstans i bakhuvudet har jag nog alltid vetat, att jag skulle älska att åka utför, om jag väl gav det en rejäl chans... Det är någonting med kombinationen fjälltrakter (som jag har spenderat många somrar i), vind, snö, fart och naturens storhet som är nästintill förförisk. Och för några år sedan provade jag så återigen och föll pladask! Både bildligt och bokstavligt... Sedan dess har jag längtat varje vinter, men inte lyckats komma iväg så mycket som jag har velat.
Det är ju häftigt att lära sig nåt nytt, så här mitt i livet. Och eftersom jag inte strävar efter att bli proffs, så gör det ju inte så mycket att jag saknar ungefär 30 års förkunskaper.
Förra vintern fick jag möjlighet att åka på 2 skidresor, sammanlagt nästan 2 veckor. Det var mycket välgörande och av depressionen märktes intet under den tiden. En bra rehabiliteringsaktivitet, även om jag misstänker att det skulle vara svårt att få den betald från FK..
Nu börjar det dra ihop sig till skidsäsong igen. Mitt dilemma är att jag är den enda i familjen som åker skidor. Känns inte helt ok att övertala maken att än en gång (även om han är en väldigt fin man) tillbringa en vecka i en fjällstuga, med knappt promenadbara vägar. Till saken hör att han ännu inte är kompenserad för förra vinterns julfirande i Idre. Överenskommelsen var nämligen att jag skulle följa med på någon bilträff under sommaren. Men det har liksom inte passat. Och nu är nog den säsongen över.. (synd!)
Dottern bör den här säsongen undvika att utsätta sig för minsta lilla skaderisk, inför eventuella framtida tävlingsutmaningar.. Så henne är det ingen idé att ens försöka övertala.
Men JAG VILL ÅKA SKIDOR! Och det mer än den redan inplanerade weekenden i januari.
Erbjuder härmed ett stycke skidsällskap. Så..
- Om ni är ett gäng som behöver en betalande vuxen till, för att fylla en stuga eller lägenhet - hör av er!
- Om du själv funderar på att åka nånstans, men inte har nån att åka med - här finns jag!
Jag lovar att inte göra så mycket väsen av mig, är hyfsat bra på att laga mat och diskar så klart efter mig. Kan också tänka mig att vara ett sällskap på After Ski om så önskas.
Förslag mottages tacksamt i kommentarsfunktionen :-)