Känner mig glad idag.
Glad för att jag har fått en hel dags kvalitetstid med min dotter.
Glad för att jag tog möjligheten att delta i en manifestation för de burmesiska munkarnas demokratikamp.
Glad för att jag klarade den sociala ansträngningen i början av veckan, med trötthet som enda biverkning, inte minsta tendens till återfall.
Glad för att jag får så mycket positiv respons på bloggen. Vet nu att det är flera som tassar runt här, utan att lämna spår i kommentarsfunktionen. Det gör inget - jag är bara glad att ni läser! Men det skulle förstås vara kul om ni lämnar ett litet tassavtryck nångång.. :-)
Glad för att jag har vågat fatta bra beslut om mitt framtida yrkesliv.
Glad för att jag fått fler skidalternativ att fundera på till vintern (men än finns det utrymme för fler förslag! Vintern är lång..)
Och extra glad är jag för att min livlina, min "coach" - häromdagen gav mig så mycket feedback att jag blev alldeles vimmelkantig av insikter:
Som stressad och tämligen slutkörd personalchef, med ett akut krisläge på jobbet, så började jag gå till en chefscoach sent på hösten 2004. Han har träffat mig under en lång period. Den han träffade var förvisso väldigt trött och sliten, men ändå en mycket engagerad, effektiv, plikttrogen och seriös yrkeskvinna som så småningom brakade ihop och ramlade långt ner i avgrunden. Under min depression ändrade vi, av naturliga skäl, inriktning på träffarna och samtalen med honom har absolut varit - och är - en stor del i min tillfrisknandeprocess.
Häromdagen sa han att han börjar lära känna en annan sida av mig, än de han sett under den - nu ganska långa - tid jag gått hos honom. En person som inte varit närvarande under de här åren. En person med ett "livligt intellekt och en humanistisk ådra som behöver få utlopp" (han sa faktiskt så..). Och det är ju det jag känner själv. Blev därför så himla glad över att han sa det. Tjolahopp liksom!
Alla delar jag har använt under de senaste åren, är förstås också en del av mig - men det här är liksom ännu mera "av den jag är ämnad att vara". En del av mig som inte har haft utrymme att växa och blivit dränerad av att inte få påfyllning... Nu börjar jag känna mig mer integrerad och hel. Äntligen! Vågar inte ens tänka på hur länge sen det var jag träffade mig... Men det är mycket, mycket länge sen...
Så hallå; - Kul att se mig igen! Jag är efterlängtad, saknad och mycket välkommen!
(vilken egotripp!)