tisdag 26 april 2011

Maj goes raw


Just det, jag har ju utlovat en "matblogg".

Så var ska jag börja? - Med medvetenheten förstås. Allting börjar där.. Medvetenhet om vad kroppen behöver för att må bra och för att jag ska få kraft och energi att göra det jag gör.
När jag för 3 år sedan lade om min kost så radikalt, så var det just sprunget ur en allt mera påtaglig medvetenhet om att min kropp inte mådde bra av det jag erbjöd den. För mig började alltså förändringen med utövandet av mindfulness. Men mer om det vid ett annat tillfälle.

Så.. Planen för den här veckan på Berget, är att landa djupt i mig själv - ta tillfälllet i akt att ta hjälp av min mindfulnessträning, meditera, yoga och verkligen vara närvarande med allt som är just nu - och utifrån nuet göra medvetna val om kostintaget. Mindful eating från scratch, liksom.

När jag de här senaste dagarna har frågat mig själv vad jag vill ha för typ av mat, så blev svaret - lite förvånande - Raw food. Alltså har jag experimenterat en hel del med de råvaror jag hade med mig hit till Berget. Rotsakerna blev inte ugnsrostade, som jag nog innan hade trott, utan rivna, hyvlade och körda i matberedaren. Har ätit massor av spenat, hampafrön, nötter etc.. Har testat olika röror, och fått stor användning av både olivoljan och tamarin. Det jag kan bli lite osäker på, är om jag får i mig tillräckligt med protein - så jag har piffat till allt detta goda råa med några skivor fetaost, eller ett kokt ägg. Känns som en god kompromiss, och min kropp är glad och nöjd med det jag stoppar i den. En fördel med att äta råa grönsaker, är att de måste ätas långsamt och tuggas ordentligt. Och är det något jag behöver lära mig, så är det att äta långsammare..

Men det bästa med Raw, är att man kan äta en massa gott - helt utan socker, gluten eller mjölk. Jag lyxade tex till det på påskafton och bjöd mig själv på en mycket smarrig hallon/blåbärspaj med cashewnötsgrädde.

Mums!

måndag 18 april 2011

Majs goderier

Så här lagom till påsk, när de flesta frossar i mat och godis - så planerar jag att göra ett litet experiment... Så håll ögonen öppna, det finns stor chans (eller risk) att Majs Bryderier antar skepnaden av en matblogg nästa vecka.

Hehe.

fredag 15 april 2011

Hm?

Man kan ju fundera på vad man ska ha en blogg till, om den nästan aldrig uppdateras.. Hm. Det tål att tänka på.

Ställer en fråga. Om du tillhör dem som ibland ändå kikar in här - varför gör du det? Hur kommer det sig att du ändå har kvar min blogg i din bevakning? Är det av gammal vana, eller är det faktiskt så att jag ändå ibland skriver något som du vill läsa?

Låt mig veta. Jag behöver nog både inspiration och feedback.

Meanwhile så har jag en stackars företagsblogg, som inte heller är så kärleksfullt behandlad för närvarande. Är det så att jag ska baka ihop dem?

Hm. Hm?

tisdag 5 april 2011

Tandläkeritankar..

Nej, jag vill inte vara kompis med min tandläkare. Jag vill inte att min tandläkare ska studsa ut i väntrummet och utbrista när hon ser mig: "Åh, men där är du ju Maj! Vad länge sedan och det där långa håret och jag kände nästan inte igen dig, och och och..." Och nästan vara på väg att kasta sig om halsen på mig och ge mig en kram.

Jag vill att min tandläkare ska vara just det; tandläkare. Duktig på det hon gör, kunnig, vänlig och trygg. Men hon behöver inte - jag upprepar - hon behöver inte övertyga mig om att hon blir jätteglad att se mig.

Jag tror henne nämligen inte.

söndag 3 april 2011

En noterbar dag minsann

Visst är det förunderligt hur snabbt 12 år liksom dansar förbi? Och ändå kan de kännas som en lång tid, en livstid liksom?

Den här dagen för 12 år sedan låg hela Stockholms tunnelbanenät nere och var ersatt av bussar. Var det månne strejk? Jag minns inte varför det var så... Men jag minns att jag tog bussen från Bagarmossen, där jag då bodde, för att träffa den där intressanta människan som jag så smått lärt känna på jobbet. Nu skulle vi äta middag ihop, och jag var nog både en smula spänd och förväntansfull...

And the rest is history.

Må nu nästa 12-årsperiod med min älskade man bli lika händelserik som den första, om än kanske en aningens mindre dramatisk. Om man nu får önska, alltså.. Men jag är naturligtvis tacksam och glad för alla år, hur de än må utveckla sig.

Pussar och kärlek!