Visst är det förunderligt hur snabbt 12 år liksom dansar förbi? Och ändå kan de kännas som en lång tid, en livstid liksom?
Den här dagen för 12 år sedan låg hela Stockholms tunnelbanenät nere och var ersatt av bussar. Var det månne strejk? Jag minns inte varför det var så... Men jag minns att jag tog bussen från Bagarmossen, där jag då bodde, för att träffa den där intressanta människan som jag så smått lärt känna på jobbet. Nu skulle vi äta middag ihop, och jag var nog både en smula spänd och förväntansfull...
And the rest is history.
Må nu nästa 12-årsperiod med min älskade man bli lika händelserik som den första, om än kanske en aningens mindre dramatisk. Om man nu får önska, alltså.. Men jag är naturligtvis tacksam och glad för alla år, hur de än må utveckla sig.
Pussar och kärlek!