Vem som helst får ju kalla sig coach...

Jag har sagt det förut och jag inser att det kommer att behöva upprepas till förbannelse:

Det finns en branschorganisation för coacher; ICF. Organisationen står för kvalitetssäkring, granskar och ackrediterar utbildningsföretag och certifierar coacher. För att certifiera sig som coach ställs ganska långtgående krav både på erfarenhet och färdighet. Dessutom förbinder man sig som certifierad coach att följa ICFs etiska regler, organisationen äger rätt att återkalla en certifiering om coachen brister i sitt åtagande. För att kunna söka certifikat på första nivån, sk ACC (ackrediterad coach certifikat) krävs som lägst en certifieringsgrundande utbildning hos något av ICF ackrediterade utbildningsföretag, 100 coachtimmar, 10 mentorcoachtimmar, 2 rekommendationsbrev av certifierade coacher som ska ha sett dig coacha - samt en "uppcoaching" med en examinator.

En intressant konsekvens av att bli certifierad är att man måste vidareutbilda sig och söka certifikat på nästa nivå inom 4 år. Annars förlorar man sitt certifikat. Jag gillar det, man kan liksom inte luta sig tillbaka, pilla sig i naveln och klappa sig på axeln och vara nöjd med att man en gång i tiden valde att bli ICF-coach. För vem vill vara en före-detta-certifierad...?

Nu är det ju riktigt goda tider för coacher; framförallt för sådana som inriktar sig på sk jobbcoaching. Vill påstå att det närmast råder hysteri inom coachkretsar kring Arbetsförmedlingens stora upphandling av jobbcoacher. Från alla håll och kanter hör jag att det ska lämnas anbud och jag själv har fått flera förfrågningar om att vara med i upphandlingen. Omkring 600-700 privata aktörer ska alltså nu handlas upp av AF. Detta på en marknad som redan innan krisen innehöll en rik flora av olika typer av coacher.

Självklart är det spännande att coachyrket lyfts fram och att arbetslösa ges möjlighet att få professionellt stöd. Men jag bävar för ett framtida scenario, där det blir någon slags vildvuxen flora av lycksökare, utan varken utbildning eller erfarenhet av att möta människor i omställning och arbetslöshet. Visst finns det en hel mängd erfarna och kompetenta aktörer, med andra utbildningar och certifieringar inom snarlika områden, och jag måste ju ärligen säga att det inte alls krävs ett ICF-certifikat för att göra ett ypperligt jobb. Men enligt mig, och uppenbarligen enligt flera - bla TSLs VD (se artikel i SVD 23/2) - så är risken stor att dörren öppnas för oseriösa aktörer och på sikt sämre kvalitet..

Och så snabbutbildas nu 750 arbetssökande av arbetsförmedlingen till att bli coacher..

Vad säger man?

söndag

Den här helgen blev inte riktigt som planerat.. Istället för 10-årsparty i Göteborg, så blev det soffliggande hemma i stan - i syfte att mota begynnande förkylning. Så här har jag legat, snörvlande - med katterna som turats om att ligga i knät - och tittat på diverse skidsporter på tv.

Och det snöar. Mysigt för sportlovsfirare förstås, även om jag börjar tycka att det räcker med vinter nu. Om jag nu inte kommer iväg på någon mer skidresa, förstås..

Dagen efter Alla Hjärtans Dag...

Kärlek till alla mina nära och kära!

Alla dagar..

Nåja

Okey, jag erkänner att gårdagen var allt annat än munter och att jag tyckte mer än lovligt synd om mig själv... Även jag behöver sådana dagar, och när lägenheten är helt tömd på andra invånare än jag själv (make+katter på Berget och en utflygen dotter) och mina försök att få till fika- och lunchdejter med diverse vänner bara rinner ut i sanden... Ja, då blir det dystert. Liksom.

Idag känns det bättre. Fint väder och några timmar vid mitt energigivande skrivbord i Gamla stan lättade upp stämningen rejält.

Men ändå. Lånar herr/fru/frk- begrepp från min favvobloggare Annika och undrar om Murphy är i farten (ni vet, han med lagen om alltings jävlighet typ), när jag försöker få till träffar:

Min egen herr T åkte till Berget, frk Å träffade en annan Å i går och är nu på väg till en helg med sin hjärtans kär, frk C jobbar idag (men kan tack o lov fika en stund i morgon, välsignade kvinna!), herr A ställde in dagens lunch pga sjukt barn, herr P avböjde en öl med hänvisning till att han är i Buenos Aires (!)...

Jag menar. Tunga och helt legitima skäl till att inte träffa mig. Och vad kan jag göra åt det? Det får således bli en kväll med Let´s Dance.

Frk N återstår på ¨kontaktlistan, men brukar vara familjeupptagen på helger... Men om du är ledig för dejt, kära väninna - så hör av dig!

Stök och bök

Känner mig obalanserad och stökig i sinnet för närvarande.

Att dottern flyttat ut, är säkert en bidragande orsak till att jag inte riktigt får till den här veckan på något vettigt sätt. Att därtill få besked att min hörselnedsättning nu tagit ytterligare skutt nedåt, och att min läkare rekommenderade mig att prova ut hörapparat - blev liksom lite mycket att ta hand om samtidigt. Hörselhjälpmedel är naturligtvis fantastiskt. Jag hade bara inte förstått (accepterat) att det var så illa..

Men det kunde ju vara betydligt värre. Förstås.

19 år och 260 dagar senare..

så flyttade hon..

- Vart tog alla dessa år vägen?

I´m alive!

Nu är jag tillbaka igen. Har varit i Idre på den årliga skidweekenden och är sedvanligt "skid-hög". En fantastisk helg med toppenväder ger energi - trots att sömnbristen är påtaglig.

Lyckades också med konststycket att stuka foten (tänker inte berätta hur...), men konstaterade att det gick alldeles utmärkt att fortsätta åka skidor. Det var bara att bandagera foten och stoppa ner den i pjäxan. Lika stabilt som gips.. Typ.

Det är betydligt värre med vanliga skor, så idag har jag haltat runt på olika arrangemang i långsamt tempo. - Men vad gör väl lite skavanker, när själen är mild och ljus?

Mera skidåkning i vinter! Någon???