ditten och datten

Känslan av att ständigt ligga efter är inte skoj. Men jag har lärt mig att förhålla mig till det. På något sätt.. Skrivbordet är en ständigt ångestframkallande påminnelse om all administration som bara ligger och samlar damm. Och väntar.. Men jag har en förmåga att dels skjuta upp det, dels att veta innerst inne att det ordnar sig.

Andra saker som faktiskt ordnar sig är att jag - peppar peppar - inte verkar ha blivit sjuk igen, trots förkylningskänslan förra helgen. Trött är jag, men känner mig så pass frisk (vågar man uttala sådant i dessa tider?) att jag planerar att börja träna igen så smått.

Se där, nu har jag sagt det. I morgon kanske? We´ll see.. (man ska veta att jag knappt rört mig på två månader.. soffpotatis typ...)

För övrigt bad jag min näringsterapeut att ge mig en "dunderkur" för att återhämta mig och att stärka immunförsvaret inför vinterns prövningar. Och snacka om kur.. Så här mycket örter och vitaminer av olika slag har hon aldrig gett mig sedan jag började konsultera henne för 1,5 år sedan. Jösses. Om allt hjälper som det ska, så är jag en superkvinna om några veckor!

Buss-puss

Med min lilla dator i knät upptäcker jag just att Swebus har ett trådlöst nätverk. Vilken service, minsann. Är alltså på väg hem från Jönköping där jag varit sedan i lördags och umgåtts med min far.

Är glad att jag åkte ned. I stilla och långsamt umgänge skapas stort utrymme för närvaro i nuet. Och jag har varit där. Nu är jag här.. Var det nu är (mörkt utanför fönstret, men passerade Linköping för nån halvtimme sedan...)?

Nu borde jag egentligen utnyttja restiden till att skriva och förbereda lite kursmaterial till veckans mindfulnessgrupp. Men mest sitter jag och tittar ut genom fönstret och tänker. Och tänker att tanketid också är viktigt.

På nedresan coachade jag mig själv på temat företagsutveckling. Jag är en duktig coach, så nu har jag en klart och tydlig plan för mitt företag. Återstår att skapa utrymme och förutsättningar. Nå, det har gått bra hittills när jag lyckats bli målmedveten - så jag litar på min förmåga även nu.

Nej, nu ska jag jobba. Puss på er!

Happy Halloween!

Så här ser det ut i köket hemma hos oss just nu..

Jösses..

Går inte tiden snabbare nuförtiden? Var det inte alldeles nyss fredag? Jag menar, FÖRRA fredagen...? och jag som strävar efter närvaro i nuet och i tiden.. I livet.

Kortfattad sammanfattning av veckan:

trötthet, inspiration, bekräftelse, energisug, positiv feedback, framgångar, överväldigande trötthet, närvaro, nystart, beslut, marknadsföring, fokus, för lite sömn, vanmakt, sorg, grundad, engagemang, obalans, balans, stolhet, saknad, kärlek, kärlek, kärlek...

Well. Veckan har inte varit så tokig iallafall! :-)

Men vissa biståndsdelar bara måste bort - för att ge plats åt sådant som GER energi. Joja!

The breeze at dawn..

The breeze at dawn has secrets to tell you.
Don´t go back to sleep.
You must ask for what you really want.
Don´t go back to sleep.
People are moving back and forth across the doorsill where the two worlds touch.
The door is round and open.
Don´t go back to sleep.

Rumi(tran. Coleman Barks)

Detta lilla stycke poesi från den sufiske poeten/filosofen Rumi slog ned som en blixt i mig för två år sedan. Den är fortfarande glödande skarp och betyder mycket, mycket, mycket..

Jag är övertygad om att poesi kan betyda olika saker för olika personer vid olika tidpunkter och olika situationer. Så jag förväntar mig inte att alla andra ska förstå hur dessa ord har påverkat mig. Delar liksom bara med mig..

Jag är här

Oj.

Här hittade jag en ensam och övergiven liten blogg.. jag lovar, snart kommer uppdatering.
Puss och kram så länge!

47 år..

är ju ingen ålder på en häst. Eller?

Jo. Det är ju faktiskt det. Ganska många år.. Och det är en sjusärdeles bra ålder på en kvinna, måste jag tillstå. Har bestämt mig för att fortsätta vara långhårig jeansbeklädd "tjej" och lära mig leva med att folk fortsätter att tro att jag är yngre än jag är.. ;-) Att fylla på färg i hårbotten var 5e vecka är förstås lite kostsamt - men va f-n, det må väl vara ok!

Min 47 årsdag började med skönsång vid sängkanten av fina maken, fortsatte med lunch på Teaterbaren med käraste väninnan och avrundades så småningom med en jättetrevlig middag på Thai Boat med make, syster och svåger. Champagne, mycket god mat och rödvin. Mums!

Tack älskade make, för en mycket fin födelsedag! Och tack alla fina söta vänner och familjemedlemmar, som skickar fina hälsningar och gör mig alldeles varm av glädje.

Jag är sannerligen privilegierad.

Puss och kram!

Höstlördag på Berget

Sitter i köket på Berget och tittar ut på den begynnande stormen. Gula löv singlar ner på marken och regnet är inte långt borta. Är så nöjd med att jag åkte hit redan i torsdags kväll.

I går visade oktober upp sig från sin allra finaste sida. Det var kallt, morgonfrost, sol och gnistrande vackert. Tog en lång skogspromenad och drog in djupa andetag av den friska luften. Kunde riktigt känna hur luften fyllde mina - sedan tidigare hosttrötta - lungor och hur kroppen tacksamt tog emot ny kraft. Efter en månads förkylningar och sjukdom, så är behovet av kraft, energi och återhämtning enormt. Vågar nu påstå att jag är frisk. Så otroligt skönt!

När jag lufsade runt i skogen igår, så slog det mig hur oerhört privilegierad jag är som har möjlighet att dra mig tillbaka till lugnet och stillheten här. Det är sannerligen något att vara tacksam för.

Nu ska jag snart ut och trycka ner resterande lökar i marken. Plantagen påstår att de är rådjurssäkra. Ha ha ha, säger vi som vet hur odlingslivet här i trakten ser ut, med 100-tals hjortar som drar runt och skövlar växtligheten - likt ungdomsgäng som sätter bilar i brand i storstadsförorter.. Men vi har köpt över 250 vårlökar och hoppas att några blommor ändå får överleva så pass länge att vi kan njuta av dem en stund frampå vårkanten.

Hoppet är det sista som överger människan. Eller skam den som ger sig. Typ.