Okey, jag erkänner att gårdagen var allt annat än munter och att jag tyckte mer än lovligt synd om mig själv... Även jag behöver sådana dagar, och när lägenheten är helt tömd på andra invånare än jag själv (make+katter på Berget och en utflygen dotter) och mina försök att få till fika- och lunchdejter med diverse vänner bara rinner ut i sanden... Ja, då blir det dystert. Liksom.
Idag känns det bättre. Fint väder och några timmar vid mitt energigivande skrivbord i Gamla stan lättade upp stämningen rejält.
Men ändå. Lånar herr/fru/frk- begrepp från min favvobloggare Annika och undrar om Murphy är i farten (ni vet, han med lagen om alltings jävlighet typ), när jag försöker få till träffar:
Min egen herr T åkte till Berget, frk Å träffade en annan Å i går och är nu på väg till en helg med sin hjärtans kär, frk C jobbar idag (men kan tack o lov fika en stund i morgon, välsignade kvinna!), herr A ställde in dagens lunch pga sjukt barn, herr P avböjde en öl med hänvisning till att han är i Buenos Aires (!)...
Jag menar. Tunga och helt legitima skäl till att inte träffa mig. Och vad kan jag göra åt det? Det får således bli en kväll med Let´s Dance.
Frk N återstår på ¨kontaktlistan, men brukar vara familjeupptagen på helger... Men om du är ledig för dejt, kära väninna - så hör av dig!