Nej, jag vill inte vara kompis med min tandläkare. Jag vill inte att min tandläkare ska studsa ut i väntrummet och utbrista när hon ser mig: "Åh, men där är du ju Maj! Vad länge sedan och det där långa håret och jag kände nästan inte igen dig, och och och..." Och nästan vara på väg att kasta sig om halsen på mig och ge mig en kram.
Jag vill att min tandläkare ska vara just det; tandläkare. Duktig på det hon gör, kunnig, vänlig och trygg. Men hon behöver inte - jag upprepar - hon behöver inte övertyga mig om att hon blir jätteglad att se mig.
Jag tror henne nämligen inte.