Trött men nöjd

Jodå, lika trött idag med. Men klart nöjd med utbildningsdagen! Det var så roligt att träffa gruppen igen, det kändes som det var ett gäng gamla kompisar - trots att vi bara träffats två dagar förut. Nu var surret igång på nolltid och alla ville dela med sig av sina coachingerfarenheter sedan förra gången. Känns verkligen jättebra och jag är säkert på att det här är en grupp människor som kommer att vara till glädje och stöd för varandras yrkesutövande även efter utbildningens slut. Ett riktigt bra nätverk - och det kommer jag att behöva!

En annan sak som jag kommer att behöva, är att vara envis med mitt mindfulnessutövande. Det blev inget mediterat under hela skidweekenden, och därefter har det blivit lite hattigt och trögt att sätta igång. Jag känner igen tendensen från andra saker som man ibland tappar (träning, äta rätt, sluta röka - på den tiden jag gjorde sådant - etc... ), att plötsligt står man där en dag och har tappat motivationen trots alla goda föresatser.

Min mindfulnessträning är en förutsättning för att bibehålla god hälsa. Den är förmodligen livsnödvändig och något jag behöver fortsätta med resten av livet... Alltså måste jag hitta ett sätt att få tillbaka motivationen.

Och som ett tecken från ovan - just när jag börjat klandra mig själv för att jag inte har självdisciplin nog - så kom ett mail från min fd mindfulnesslärare med erbjudande om individuell handledning i mindfulnessmeditation. Jag ringde upp henne direkt och bokade in ett antal träffar. Bara samtalet med henne gjorde mig supermotiverad igen. Så enkelt det var!

Känner mig riktigt stolt över mig själv. Här ska minsann inte slarvas med det som får mig att överleva. Och därmed basta!

Nu sovdags!

(men först en stunds meditation)

Trött trött trött..

Fortsätter att vara trött på gränsen till halvdö... Antingen håller jag på att bli sjuk, eller så spökar helgen fortfarande i mitt system.

I morgon är det dags för kursomgång no 2 och jag ligger lite efter i uppgifter som skulle vara färdiga. Valde faktiskt bort att sitta med dem i eftermiddags, det bara snurrade i huvudet och jag antar att det är bättre att försöka vila.

Hoppas att jag känner mig lika energipåfylld efter de här dagarna som förra gången. Just nu känns det som det krävs nåt riktigt super-energi-piller för att få mig alert igen. Men en natts sömn till kanske räcker... Håll tummarna.

Om ni inte har något för er i helgen, så ta gärna vägarna förbi Eriksdalsbadet och kolla in
Arena Diving Champions Cup =)

Både och...

Åter från en intensiv weekend i Vemdalen. Den lär ta ett tag att smälta..

Helgen har på samma gång varit både toppen och vansinnigt ansträngande. Skidåkningen var superb; mycket snö och fint väder - helt och hållet fantastiskt! Därtill märkte jag att de senaste årens skidlektioner fått effekt på mitt eget åkande. För att inte tala om hur bra mina nya skidor funkade! :-)

Och att umgås i goda vänners lag är ju alltid trevligt..

Men man kan undra hur smart det var av mig - som tämligen "nyfrisk" vidbränd/deprimerad person - att dra iväg med ett stort gäng på 17 personer utan någon som helst strategi för hur jag skulle skydda mig från social överhettning. Och allt nattsuddande, med minimal sömn som följd, har naturligtvis också satt sina spår.

Känns så märkligt. Å ena sidan är jag jättenöjd med helgen och glad att jag åkte iväg. Å andra sidan tog den rejält på krafterna och jag känner mig rejält urlakad... Och som ett socialt ufo.

Jaja. Jag antar att jag tagit ett ytterligare steg framåt.. Och det är kanske ett friskhetstecken att inte alltid ha strategier för de situationer man kan hamna i. För OM jag hade gjort en ordentlig konsekvensanalys av resan innan jag bestämde mig för att följa med, så hade nog risken varit stor att jag skulle valt bort den.. Och då hade jag missat allt det fina. Jag ÄR glad att jag åkte. Och jag har haft det jättebra.

Också...

En onsdag

Sporadisk uppdatering här...

Idag fyller Kent år. Grattis!

(tack för anledningen att smita iväg från telefonmöte,packning och pluggande. Ölen var god!)

Dagarna springer iväg och eftersom det i morgon är dags för efterlängtad skidweekend, så blev veckan kortare än vad jag egentligen var förberedd på. Känner en lätt stress över allt som ska hinnas med, men det är nog inte mer än vad jag klarar av. En sak med stress som är intressant, är att jag inte riktigt vågar tänja gränsen. Sist jag stressade, så blev jag ju sjuk. Men den stress jag känner nu, är säkert helt och hållet inom normalnivå.. Det är bara det, att jag inte har varit i det här läget på så länge, så jag är lite osäker... Hm.

Men totalt ett så är balansen bra. Jag fortsätter mina dagliga mindfulnessövningar och försöker prioritera hårt i kalendern. Och jag har väldigt roligt i det jag gör!

Nu blir det nog inget inlägg förrän efter skidåkandet. Det lär vara gott om snö iVemdalen. Så härligt det ska bli! Om nu mina nyinköpta skidor (och stavar!) funkar som de ska. De är ju inte testade än. Spännande...

Puss på er!

Kärlek

Det här inlägget skrivs på min nya kärlek: En rosa LG-laptop! Jag har väl aldrigt varit förtjust i rosa förut, men den här lilla sötnosen gör mig alldeles lycklig! Tror det är kombinationen av färgen och storleken (liten, bara 12 tum) och att den är alldeles ny och därtill har egen sladd! :-)

Igår kväll var vi bortbjudna till M och P. - Och så trevligt det blev. Mycket god mat, mustigt vin och massor av härliga skratt! En välgörande kväll, sannerligen. Tack kära vänner!

Lycka!

Tjoho!

Nu är jag avtackad, firad och celebrerad på alla möjliga sätt. Känner mig glad, rörd och tacksam. Och framför allt lätt om sinnet. Det känns bokstavligen som att ha fått mer utrymme i hjärnan.
Som om något tungt har lyfts bort och frigjort mer utrymme... En märklig känsla.

Igår var så dags för den sista pusselbiten i mitt avslutande. Efter en kul guidning i Gamla Stan blev det middag på Sallys. Mycket gott och trevligt. När jag sedan sa hejdå till mina fd ledningskollegor och påbörjade min vandring hem genom stan, så översköljdes jag av en oerhörd lättnad och tog nästan hoppsasteg på kullerstenarna..

Hejdå dåtid. Välkommen nya nutid! :-)

Kalender

Det var längesen min kalender var så här fullbokad. Det mesta har jag kontroll över och jag känner egentligen ingen stress, även om jag är oerhört observant på minsta tecken..

Och för att framtiden ska ges ännu mer utrymme, så innehåller den här veckan en del avslut av tidigare arbetsliv. Idag ska jag nämligen till min förra arbetsplats på någon slags avslutande fika.. Känns lite kluvet; å ena sidan tycker jag att det är viktigt med avslut - å andra sidan hade jag hellre haft det gjort, eftersom jag nu har fullt fokus framåt. Min kropp säger att det är fel att gå bakåt.. tillbaka, liksom. Jag påminner den om att det bara är ett tillfälligt besök och att jag vet att det kommer att kännas både trevligt och sentimentalt att vara där.

Och så ser jag fram emot att träffa några fina människor.

Så rätt!

Så var första utbildningsdagen över. Och jag är mäkta trött.. Men samtidigt väldigt nöjd. Har hela dagen kännt mig glad, sprudlande och inspirerad.

Allt känns bara så helt och hållet rätt! Och fattas bara annat, efter den mycket grundliga process och research jag gjorde innan jag bestämde mig för just den här utbildningen - med just den här utbildningsanordnaren. Jag är nog fortfarande i lätt chocktillstånd över att allt blev som jag ville...

Berättar mer ju längre utbildningen fortskrider.

I morgon ska jag direkt efter kursen till Göteborg för att bevista SM i simhopp och - förstås - få träffa syster, bror, svägerska och syskonbarn. Ser fram emot det!

Om ni vill ha rapport från tävlingarna, så kan det hända att Göteborgs simhoppsklubb lägger upp resultat allt eftersom...

Själv går jag nog in i mobilskugga.. (man kan aldrig veta med västkusten ;-) )

Pussar!

Pirr i magen

I morgon börjar utbildningen!
Det ska bli så spännande...

Återkommer!

Måndag

Det här är Tilde. Hon är nästan alltid så här nära. Men inte nu, iallafall inte nära mig.. Hon är på Berget med sin syster och min make. Så nu vet ni det.

Själv har jag ägnat dagen åt att fixa rutiner för mitt nuvarande liv. Studierutiner behöver införas, självdisciplin krävs och planering är absolut nödvändig. Men nu tror jag att jag har fått till en godkänd plan för den närmaste framtiden. Känns riktigt, riktigt bra.

Och så ser jag verkligen fram emot utbildningsstart på torsdag. Det ska bli så himla roligt att sätta sig på skolbänken igen!

Jag undrar när jag senast tyckte att en måndag kändes så här bra? Det minns jag faktiskt inte, måndagar är - av hävd och tradition - mina hatdagar. Har iallafall så varit. Men idag, när huvudstaden bjöd på sitt allra tristaste och gråaste väder, så har jag mest bara njutit.

Jojo. 2008 tror jag blir ett bra år!

Det var värst...

Inte för att jag vet vem Göran Eriksson i Kalmar är, men han måste vara en trevlig typ...

Kolla in här
Skrolla sedan i höger spalt en aning nedåt, och läs hans förslag på vilka som ska få utmärkelser för årets osv...

Tack Göran! Du är dagens hjälte i den här familjen... :-)

Sista natten med gänget (?)

I dag tillåter jag mig att känna mig en smula melankolisk.

Gårkvällens krogbesök med mina fina - numera - fd arbetskamrater var såklart jättetrevlig och timmarna rusade iväg. Plötsligt var det över; vi sa hejdå och vi hörs och allt det där man säger...

Vet att flera kommer att finnas kvar i mitt liv även i fortsättningen. Några räknar jag dessutom som mycket nära vänner (epitetet "fd arbetskamrater" är liksom inte relevant..). Men vet också att några andra kommer att försvinna ut i periferin. Och allt eftersom tiden går, i samma takt som minnena av den gemensamma vardagen bleknar, så sinar samtalsämnena och kontakterna rinner ut i sanden... Jag har varit med om det förr.

Det ska finnas tid för allt och eftersom julen blev som den blev, så har jag inte gett mig själv utrymme att känna efter hur det egentligen är att säga hejdå till en fas i livet.

Men samtidigt knackar framtiden på dörren och väntar på att alla avslut ska bli avklarade, så att jag kan lägga allt fokus på det nya. Det som återstår är någon slags formell avtackning på kontoret om en dryg vecka och därefter något med ledningsgruppen. Först därefter är mitt jobb helt och hållet avslutat, men jag tänker inte vänta med att sörja till dess.

Så. Idag får bli en vemodig dag. Eller åtminstone en dag för eftertanke och reflexion.

Nyårsafton några dagar senare...

Jo, vår nyårsafton blev riktigt lyckad. Berget fick besök av systerdottern Johanna, som skriver så fint på sin blogg om kvällen.. Och som tog bilden här ovan. Vi åt svampkrustader, fisksoppa, hummer, ost och chokladtårta. Mums! Pratade, pratade, skrattade och myste.

Och så kom snön lagom till tolvslaget. Därtill fick vi ett vackert fyrverkeri!

En nyårsafton värd att minnas.

Åter i stan

Ingen rolig bilfärd hem från landet idag. Berget visade sig - som alltid - från sin allra charmigaste sida just innan jag skulle åka. Och man kunde nästa ana en solglimt bakom molnen...

Nå, jag slet mig därifrån och fick ta sats med full gas uppför den oplogade vägen. Sedan började en ganska ansträngande färd. Sådant här väglag kräver totalfokus, inte bara på min egen körning utan nästan ännu mer på andras.. Såg flera bilar slira runt i mittsträngen på småvägarna mellan Vingåker och Eskilstuna. För att inte tala om hur otäckt det blir att möta långtradare på en väg som är flera meter smalare än vanligt.

Men allt gick bra och det var en lugn och fin trafik resten av resan.

Nytt år, nya tag...

Återkommer!