Åter från en intensiv weekend i Vemdalen. Den lär ta ett tag att smälta..
Helgen har på samma gång varit både toppen och vansinnigt ansträngande. Skidåkningen var superb; mycket snö och fint väder - helt och hållet fantastiskt! Därtill märkte jag att de senaste årens skidlektioner fått effekt på mitt eget åkande. För att inte tala om hur bra mina nya skidor funkade! :-)
Och att umgås i goda vänners lag är ju alltid trevligt..
Men man kan undra hur smart det var av mig - som tämligen "nyfrisk" vidbränd/deprimerad person - att dra iväg med ett stort gäng på 17 personer utan någon som helst strategi för hur jag skulle skydda mig från social överhettning. Och allt nattsuddande, med minimal sömn som följd, har naturligtvis också satt sina spår.
Känns så märkligt. Å ena sidan är jag jättenöjd med helgen och glad att jag åkte iväg. Å andra sidan tog den rejält på krafterna och jag känner mig rejält urlakad... Och som ett socialt ufo.
Jaja. Jag antar att jag tagit ett ytterligare steg framåt.. Och det är kanske ett friskhetstecken att inte alltid ha strategier för de situationer man kan hamna i. För OM jag hade gjort en ordentlig konsekvensanalys av resan innan jag bestämde mig för att följa med, så hade nog risken varit stor att jag skulle valt bort den.. Och då hade jag missat allt det fina. Jag ÄR glad att jag åkte. Och jag har haft det jättebra.
Också...