Tack vare 3s mobila bredband och Ts macintosh så kommer här ett inlägg direkt från ett höstlikt Berget. Löv och nån ny störning framför huset till trots, så är detta verkligen ett andrum och en lisa för själen.
I dag tog vi en långpromenad i skogen, på helt nya vägar. Jag är lite freak på gamla ödegårdar (och det finns många här!), de ställen som rivits och lämnats nån gång på 1940-talet och som sedan naturen försöker återta.
Det är nåt magiskt att stå på en gammal torpargrund och försöka föreställa sig hur det kan ha sett ut någon gång i tiden..
Frid. Ro. Andrum.