I kväll skrev jag först ett långt inlägg om gårdagens julfirande. Det publiceras inte nu.
Istället bloggar jag om alkohol. Ett tema som - tyvärr - är alltför aktuellt under juletider. Det sista i ämnet fick jag nyss veta av dottern, som har en vän vars föräldrar tydligen ägnat julen åt att supa sig fulla. Det är långt ifrån unikt; BRIS larmar inför varje jul, om alla barn och ungdomar som är extra utsatta under den här typen av familjehögtider. Ungar som är hänvisade till sin dysfunktionella familj har inga som helst skyddsnät under julen och far naturligtvis fruktansvärt illa.
När jag landar i temat, så dyker det upp en hel del situationer som under åren har fått mig att höja på ögonbrynen vad gäller alkoholintag... Det kan gälla alltifrån vänner som blir överdrivet påverkade på fester till närstående som verkar ha släppt alla hämningar inför sitt drickande. Eller ytliga bekanta, som tog med sig egen 6pack till middagsbjudningen vi båda var bjudna på.. Eller mannen i korridoren på jobbet, som sitter kvar sent på fredagskvällen och gör sig regelbundna besök på toaletten och lämnar en doft av sprit efter sig.
Men framför allt hur anhöriga, vänner och arbetskamrater hanterar detta..
Alkohol är en socialt accepterad drog och skillnaden mellan att dricka ett glas i goda vänners lag och att tappa greppet om sitt eget alkoholintag, verkar vara hårfin. Men att det är socialt accepterat gör också att det är få som vågar sätta gränser inför sin omvärld.
Om man tex har en vän som man vet alltid blir för påverkad, så säger man inte till denne att dricka mindre - utan lägger istället ner energi på att bevaka och bädda.. Och se till att vederbörande kommer hem ordentligt.
Om en släkting förstör en familjesammankomst genom att dricka för mycket, därtill ha medhavd sprit med sig, så ber vi inte vederbörande att lämna vårt hem... Utan försöker parera samtalsämnen, dämpa och undvika...
Om en arbetskamrat vid upprepade tillfällen är måndagssjuk och luktar sprit, så talar vi inte om det för denne - utan pratar istället om det med andra arbetskamrater.. Förhoppningsvis för någon det vidare till chefen, som i allra bästa fall gör något. Men långt ifrån alltid.
Undrar om inte hela vårt samhälle lider av en enda stor medberoendeproblematik? Vår gemensamma passivitet och undfallenhet, leder till ett gigantiskt alkoholproblem.
Jag tänker inte delta i det här längre. Det rimmar illa med min ambition att vara mer medvetet närvarande i livet. Och kostar alldeles för mycket ansträngning...
Nästa gång säger jag ifrån.