Så börjar julen gå mot sitt slut. I år är jag glad att den är över.
Som skarpa ögon nog kunde ana av gårdagens inlägg, så blev vårt firande delvis förstört. Ett av mina exempel på hur omvärlden hanterar alkoholpåverkade medmänniskor var direkt hämtat från vår julafton. Tyvärr. Det lämnade en obehaglig känsla av att ha blivit kränkt i mitt eget hem; att vår gästfrihet missbrukats och att vi blivit lurade på vår avslappnade julstämning. Och en besvikelse över att vi lät det ske. Samtidigt som jag - i efterhand - tycker det är obegripligt att jag inte kunde förutse händelseförloppet, trots att jag har haft kunskap i över 25 år om sakernas tillstånd.
På julaftons kväll, när vi blev själva hemma igen, så gick luften ur... Och det gick upp för mig hur mycket vi alla tre hade ansträngt oss för att upprätthålla en god stämning, trots att det var så uppenbart vad som drog ned den.. Till vilken nytta? När jag insåg att det inte var jag som överreagerade, utan att dottern var lika ledsen som jag och att maken hade fått vända ut och in på sig för att parera alla dumheter som kom ur den drucknes mun - då bestämde jag mig för att aldrig mer utsätta mig eller min familj för något liknande. Aldrig någonsin.
Bortsett från detta, så har helgen ändå varit precis så tindrande som den ska. Vi har mest bara vilat, ätit godis och njutit av lugnet och samvaron. Så allt vore toppen, om inte själva julaftonen drar ner betyget så rejält..
Nå. Vi har nu slickat såren och talat ut åt alla möjliga håll. Men nästa jul firar sannolikt familjen för sig själva...