Nu har det gått 3 veckor sedan sista pillret...
Öronsusningarna har så smått övergått till fjäderlätta bomullsvingar, och desorienteringen verkar ha stabiliserat sig till någon slags normalnivå. Har inte gått åt fel håll på flera dagar och förra veckans felkörning på E18 må skyllas på allmän förvirring.
Joja, jag vågar nog säga att jag nu är medicinfri.
Och då kommer allt på en gång! Känner mig smått lättrörd nästan hela tiden; reagerar på vänliga ord, mindre vänliga, vackra ting, sol (inte idag dock), saker jag läser, ser på film, familj, vänner, katter, meditationer osv... Bli således inte förvånad om jag läcker lite ibland, det är snarare ett mycket gott tecken!
Jag lever helt enkelt. Här och nu.
Yeah!