Har min familj omkring mig här och nu. I soffan trängs jag med katter och dotter. I fåtöljen sitter maken. Känner mig lugn, omhuldad och trygg.
Det är inte så ofta vi är tillsammans alla tre (fem). För att vara en så liten familj så är vi osedvanligt utspridda. Men när vi väl är samlade, så är det en härlig känsla att konstatera att vi alla (jodå, katterna också) prioriterar tiden tillsammans. Och just när jag skriver detta, så springer Tilde ut till matskålen i köket och hämtar in mat till vardagsrumsgolvet. Hon vill uppenbarligen inte äta ensam...
Känner för att börja spinna.
Och visst är han söt, min unga make?!