Att följa sitt hjärta

Mitt i allt så har jag tydligt hört mitt pockande hjärta. Ett hjärta som hela tiden försöker få mig att inse att det är fler saker som behöver förändras i mitt liv. Jag har lyssnat, tolkat, försökt förstå, förändrat saker och landat i den nya förändringen.

Tills hjärtat börjat picka igen. 

För varje förändring jag genomför, för varje ny insikt jag når så känner jag mig nästan som en lök... Skalar lager för lager. Och ju fler lager jag skalar bort, desto närmare kärnan kommer jag. Närmare hjärtats röst och mer sann mot mig själv. Jag vill gärna tro att ju mer sann mot mig själv jag är – desto mer kan jag ge av mig själv till andra, till världen, till universum..

Under den här sommaren har jag kommit till insikt i hur jag vill leva – inte bara som en önskan eller en drömbild om hur det kanske skulle kunna vara någon gång i framtiden – utan som en mycket kraftig drift i att helt enkelt förändra det jag kan förändra. Hur tankarna gått kan beskrivas ungefär så här:

• Leva nära naturen, med utrymme för mer närvaro med mig själv och mina kära. Med utrymme menar jag både mentalt, fysiskt och geografiskt.
• Leva mer efter buddistiska och yogiska värderingar (vad det innebär för just mig)
• Leva mer ekologiskt, mer medvetet och mindre konsumistiskt.
• Äga färre saker, ”resa med lättare packning”
• Leva mer i fas med dygnsrytm, årstider, ljus och mörker. Och lite oftare med en katt i knät.
• Bedriva min verksamhet på ett sätt som går hand i hand med mitt sätt att leva, samt i sammanhang som delar mina värderingar etc.
• Medvetenhet om att allt jag gör får konsekvenser – genom mitt sätt att leva och genom min verksamhet bidra till att rädda moder jord, bidra till hälsosammare och sundare näringsliv/samhälle

När jag väl kom fram till detta och förankrat mina vilda idéer hos maken, så blev två nödvändiga steg tydliga: 1. Jag behöver starta om. 2. Jag ska lämna Stockholm. När så beslutet att lämna stan väl var fattat, gick allt sedan väldigt fort. Lägenheten såldes oväntat lätt, flytthjälpsänglar har lovat ställa upp på både det ena och det andra stället och känslan av att befinna sig mitt i ett positivt livsflöde är så påtaglig att den kan tas på.

Om 6 veckor lämnar vi således stan. Ni som känner familjen Andrén Skog vet att min man redan tagit det steget för många år sedan, åtminstone delvis. Nu skriver vi oss alltså båda på Berget, som också kommer att vara min fasta bas då jag under ett tag framöver kommer att vara lite här och där i mitt sökande efter nya stigar att traska vidare på.

Modigt? Jo kanske.. För mig känns det framför allt som en helt logisk fortsättning på den resan som startade för flera år sedan. Spännande absolut, men jag känner inga rädslor utan är helt och fullt övertygad om att allt blir precis så bra som det ska bli.

Så vi har lite att pyssla med för närvarande..