Sama Yoga

Befinner mig på yogalärarutbildning i Varberg..

Omtumlande. Roligt. Jobbigt. Intensivt. Spännande. Fantastiskt.

Idag har jag fått mitt personliga program som jag ska träna på 5 dagar/vecka i 3 månader framåt. 1,5 timme om dagen.. Stärker framför allt mage, rygg och stöttar energinivåerna. Jojo.

Dagen innan jag åkte fick jag bekräftat att min sköldkörtel inte är fullt fungerande. Tröttheten fick sitt svar och jag fick Levaxin utskrivet. Men inte vill jag äta kemiska preparat någon längre tid. Nu satsar jag således på att yogan ska göra mig pigg som en lärka.

Håll tummarna.

Energi.. eller nåja.

Den här veckan tar jag mig i kragen.. Efter att ha tillbringat första stadsveckan i - nästintill - mental och fysisk koma, så har jag nu storstilat startat med mina gamla vanliga morgonrutiner (meditation, yoga) och därtill plussat med en snabb morgonpromenad. Känns lite duktigt och ger energi in i arbetsdagen.

Som den "deadline-personlighet" jag har tendens att vara, så har sannolikt min ökade energi även att göra med att jag i morgon har två uppdrag att genomföra. Först ska jag till en gymnasieskola och hålla en workshop om mindfulness för lärarna - skoj skoj! Jag jobbar gärna mot skolor.. Senare under dagen ska jag presentera mitt upplägg för några kollegor.. Och på måndag infomöte, innan jag försvinner från stan i 10 dagar igen. Börjar således bli lite knappt om tid för allt som behöver göras.

Alltså MÅSTE jag sätta igång. Nu. Nu. Nu. Snart...

Men jag har faktiskt också bokat en läkartid för att ta prover och gå igenom alla mina värden, för att kanske hitta en orsak till denna - i grunden - onormala trötthet. Men mer om tröttheten en annan gång. Här kör vi på vilja - så nu måste jag jobba lite. NU.

Kärlek och energi till er alla!

Nåja

Såååå seeeegt att starta någon form av arbetsenergi. Jösses amalia, liksom. Nu är det torsdag och jag har iallafall - tack och lov - haft ett klientsamtal på morgonen. Äntligen kände jag mig lite inspirerad och energisk. Påminner mig om att det är det här det handlar om.. Mötena med människor. Ju. Men att det ska vara så evinnerligt trögt att komma igång..

Nåja. Jag övar ständigt på att acceptera alla mina olika egenheter... Och inväntar således energikicken.

Under tiden så nostalgifrossar jag i Simhopps-EM från Budapest..

Skanstullsbroar..

När min dotter var riktigt liten och just börjat på dagis och jag just börjat jobba, så hade jag ungefär 15-20 minuters tunnelbanefärd från den söderförort jag då bodde till min dåvarande arbetsplats mitt i city. Minns att jag uppskattade den restiden för att ställa om från det ena livet till det andra.. Lämnade dottern på dagis och sprang till tunnelbanan med andan i halsen. På kvällarna lämnade jag jobbet och sprang till tunnelbanan..

Själva omställningen skedde ungefär när tåget passerade Skanstullsbron; På morgnarna ändrade jag skepnad från stressad småbarnsmamma med dåligt samvete till stressad yrkeskvinna med dåligt samvete.. På eftermiddagarna skedde förändringen åt motsatta hållet således.

Sedan dess har jag alltid kallat den typ av skarvar för mina "Skanstullbroar". Bodil Jönsson lärde oss småningom att det kallas för "ställtid" och att vi alla behöver det - men för mig har det fortsatt att heta Skanstullsbroar. Nuförtiden har jag lärt mig hantera vardagens förändringar genom att medvetet införa små broar här och där under dagen; mestadels tidsmässiga -men även fysiska. Att alltid promenera hem från kontoret är tex - förutom att ge hälsosam motion - inget annat än mitt sätt att skapa en skanstullsbro mellan de olika sammanhangen.

Att transformeras från en sommarledig skogsbo till en arbetande stadsbo innehåller alltid visst motstånd. Det här året är inget undantag - det känns som om Skanstullsbron är oändligt lång och det går väldigt väldigt trögt att ta sig över den...

Men igår så passerade jag och maken - på riktigt - Skanstullbron och upplevde en Leonard Cohen-konsert som var magisk... Helt och hållet kärlek!

Sådant underlättar.

Puss på er!

Nobelpristagare

Har förresten gottat mig i två fantastiska romaner de senaste dagarna. Och båda skrivna av kvinnliga nobelpristagarinnor..

Månne är jag lite sen, men har alltså nyss läst ut 1993 års pristagare Toni Morrisons "Älskade".. Och - är jag den enda svensk som inte läste den här som ung? - så sträckläste jag 1909 års pristagare Selma Lagerlöfs "Kejsaren av Portugallien" .

Båda romaner var underbara, och helt olika. Jag njöt varenda stund av läsningen. Vore jag vore lite piggare, så skulle jag skrivit två längre recensioner. Nöjer mig med att ge dem varsina topphöga betyg.. Och har ni ännu inte - mot förmodan - läst dem.. Gör det!

Jojo.

Snörvel-Maja

Har de senaste dagarna mest snörvlat och sovit.. Inte går det att begripa varför jag blev förkyld just nu, mitt i sommaren - efter mer än en månads ledighet och avkoppling. Men vad jag noterade var att luften plötsligt gick ur mig, och det i samband med att jag definitivt bestämde mig för när jag ska åka hem och alla planer inför hösten ska tas tag i.. Då kom förkylningen. Haha, liksom.

Men inte gör det speciellt mycket. Bättre nu, när det ändå är grått och regnigt ute, istället för tidigare - när det var högsommarvärme och badväder. Jag föredrar att vara förkyld när vädret stöttar innetillvaro.

Och jag läser och läser och läser.. Det var liksom bara det som återstod för att beteckna den här ledigheten som totallyckad. Så då är ju allt gott.

Aahtjoo.