En fördel med att vakna ensam - och därtill av egen kraft, utan väckarklocka - är att jag hinner tänka igenom nattens drömmar och faktiskt komma ihåg dem så här långt efteråt.
I natt hade jag en märklig dröm. Jag går på en stadsgata, tillsammans med min dotter. Vi småpratar om ditten och datten, helt avslappnat. Kunde vara vilken stadsgata som helt. Plötsligt lägger jag märke till att några yngre män slänger något omkring sig på gatan, åt alla håll.. Det tar ett ögonblick, så förstår jag att det de slänger - är handgranater. Och jag förstår att vi i princip inte har någon tid alls att sätta oss i säkerhet. Jag ser mig omkring, och ser att det inte finns någon reträttväg.
I drömmen hoppar jag sedan över det som antagligen sker, och befinner mig på ett fält, sannolikt liggande på en bår eller liknande. Någon går bredvid mig och håller mig i handen, i drömmen är personen väldigt bekant - men jag vet inte vem det är. Mitt förnuft säger mig att benen är borta, men jag känner ingen smärta och känner mig väldigt lugn med handen i den bekanta personens hand. Handen är varm och känns trygg. Långt bort hör jag att min dotter pratar med någon; skönt - då är hon alltså i säkerhet också.
Sedan vaknade jag. Med känslan av att min hand håller en annan hand...
Märkligt.