Men sen är OS slut. Måste erkänna att det känns skönt. Det har varit kluvna känslor här under de sista veckorna. Men, som sagt, nu är det över.
Dock. Först så måste ni ju bara se detta!
Jag såg Matthew Mitcham i Brasilien 2004. En liten söt grabb.. En charmör onekligen. Och någon som funnits med i dotterns kontaktlista sedan dess. Nog var han fantastiskt duktig, men inte kunde jag ana att han skulle knäcka kineserna och ta guld. Och kolla glädjetårarna! Det har skvätt här hemma också...