Vilket väder!

Och här sitter jag, inomhus, och ringer företag.. "Hej, jag heter Maj --- och jag jobbar med det här och vänder mig nu till ---- för att ----- Jag vill gärna träffa dig för att presentera min verksamhet"

Puh. Snacka om att ta sig över trösklar. Men jag blir allt duktigare, och några kundbesök är faktiskt inbokade. Jag sätter upp små mål för mig själv, idag har jag tex bestämt mig för att ringa 8 samtal - eller rättare ha nått fram till 8 personer (vilket sannolikt innebär 30 samtal). När jag har gjort det, så får jag gå ut i solen resten av dagen. Nu är det paus, men om jag har flyt efter lunch, så bör det nog bli lite solpromenerande under eftermiddagen. Det anser jag mig vara värd.

Soliga pussar!

Ny vecka..

Och nya kostvanor..

Efter förra veckans spännande träff med en näringsterapeut, så har jag fått ytterligare verktyg för att bli friskare och jobba preventivt mot återfall i sjukdom.. Och det jag fick lära mig, var egentligen inget nytt - bara bekräftelse på det min kropp redan talat om för mig; Dvs att socker och vete är rena rama jammi-jammi för depressioner. Alltså ska det uteslutas ur min kost. Liksom alla mjölkprodukter.

Jag lärde mig en hel del annat. Och fick med mig vitaminer och örter, som ska hjälpa mn kropp att ta upp alla goda näringsämnen, och gynna återhämtningen efter förra årets sjukdom..

I helgen som var, så passade jag på att äta av både vete, mjölk och socker.. Min kropp gnällde lite, men accepterade att jag sa "this is for the last time, baby".. Och helgen var jättefin på alla sätt; dottern valde att fira sin födelsedags delvis med oss på Berget, så vi åt 19-årsmiddagen en dag i förväg i fredags kväll, och sjöng för henne med marängtårta och paket i lördags morse. Efter några timmars latande, så satte hon sig på tåget för återfärd till stan och kvällens firande med kompisar.

Kan faktiskt inte bli bättre.

Och nu börjar alltså ett - delvis - nytt tänkesätt kring kost. Jag önskar mig själv lycka till!

Återkommen..

Och "återuppstånden" höll jag på att skriva..

Dagen innan jag åkte, så skickade jag ett sms till ett antal nära och kära och berättade att jag skulle på retreat med avstängd mobil osv.. Fick massor av svar, och nästan samtliga innehöll uppmaningen att jag skulle "ha det så skönt"..

Jag vet inte om skönt är rätta ordet att beskriva vad jag varit med. "Skönt" låter liksom som enkom vila.

Vilat har jag egentligen inte - åtminstone inte fysiskt; dagarna har varit mycket inrutade, med väckning kl 6 och fullt schema fram till kl 21.30. Sittande meditationer varvade med gående, stående, yogi-jobb (hushållsarbete), Dharma-tal (föreläsningar), mera meditationer och däremellan gudomligt god mat..

Min kropp tyckte inte att det var så skönt. Och min kära naprapat, som idag tog mig an den sargade ryggen, skakade på huvudet och ville se mig igen redan om några dagar.

Men veckan med Vipassanameditation har varit obeskrivligt omvälvande - inte likt något annat jag varit med om någonsin tidigare. Och sinnet känns så rent.. Så det rätta ordet är kanske skönt ändå. Ser redan fram emot nästa år, då samma lärare från Gaia House åter kommer till Sverige för att leda en ny - liknande - retreat.

Hoppas ni alla har haft en bra - och skön - vecka!

Återkommer!

Om några timmar packar jag bilen och kör mot Barnens ö, där jag ska tillbringa nästkommande 8 dagar i tystnad, på retreat med temat: "Embracing and Releasing life"....

Vet inte riktigt vad jag gett mig in på, men det blir säkert bra.

Solen skiner och det ska bli högsommarvärme till helgen och hjärtat känns lätt. Inom en timme anländer make m katter och jag är i full fart med de vanliga förberedelserna; flytta undan sånt som katterna ska ge f-n i, täcka över soffa och fåtölj med lakan, fylla på kattlådan med sand och och och och...

Nu går bloggen ner för vila ett tag. Återkommer efter 18 maj.

Må alla goda krafter vara med er!

"Deppigt värre"

Svd har påbörjat en artikelserie om depressioner.

De två första artiklarna har varit mycket bra. Om ni vill veta mer om det som har varit - och till viss del är - min verklighet så läs gärna..

Artiklarna går rätt in i själen och väcker så mycket i mig, att jag i dagsläget inte riktigt vet hur jag ska skriva om det. Nöjer mig med att hänvisa till dagens artikel... Där berättar en kvinna hur viktiga vännerna är för att ta sig igenom depressionen. Jag kan bara tårögt hålla med; att ha familj och vänner som finns där - oavsett vilket skick jag är i - är guld värt. Någon som lyssnar, ställer frågor utan att ifrågasätta, som låter bli att komma med käcka "ryck upp dig" - utan som accepterar mig precis som jag är, även de allra nattsvartaste dagarna...

Sänder er alla kärleksfulla och tacksamma tankar. Jag tror inte ni förstår hur viktiga ni är..

Och tiden går...

Den här helgen har inte innehållit allt jag brukar vilja göra när jag är på Berget, dvs påta i trädgården och gå långa promenader i skogen eller på alla småvägar i trakten. Men jag har läst och sovit och snutit näsan och sovit lite till och läst lite mera... Har läst ett helt års "Allt om trädgård" och har skapat drömmar om ett framtida växthus och en inhägnad hjortsäker gård..

Har också läst "Bitterfittan" av Maria Sveland.. Som vanligt när jag läser feministisk litteratur, så gråter jag en skvätt över igenkännandet, och över att det ska vara så in i h-e svårt att få till ett fungerande jämställt liv.. Och jag skäms ibland en smula över att jag inte längre orkar vara så engagerat arg som jag var för några år sedan. Jag har liksom tagit en medelålders paus. Jag lovar att komma igen som gråhårig vis äldre dam som kan tala med erfarenhetens pondus istället för ungdomens ilska... Jag tyckte iallafall väldigt mycket om boken, som berörde mig djupt.

Därtill har jag sett tre - helt olika - bra filmer!

Mina trogna bloggläsare känner kanske igen dem, men jag som är sporadisk periodare på film, hade inte sett någon av dem tidigare.

Först såg vi "Million dollar baby" av Clint Eastwood och med himself, Hillary Swank och Morgan Freeman. Den var långt mycket bättre än jag hade förväntat mig. Och innehöll naturligtvis plats för tårar..

Film nr två blev Almodovars "Att återvända". Bra story, lite lagom med mänskliga tragedier, starka kvinnor och en vansinnigt vacker Penelope Cruz.

Och så slutligen: "Adaption" av Charlie Kaufman, som gjorde "I huvudet på John Malkovich". En helt vansinnigt knäpp story, där Nicholas Cage spelar både Charlie Kaufman - och hans bror Donald. Charlie ska skriva manus på en bok... Verkligen skruvat. Och fantastiska skådespelare. Gillade man "Malkovich" så ska man se den här också. Se den, se den!

Så kan man också tillbringa en valborgshelg.. Förkylningen blev bättre på köpet. Tack tack!