Jaha ja..

Styggt, men sant. Jag är förkyld. Kände det smyga på mig i måndags kväll; lite mer påtagligt i går men var lite osäker på vad som skulle ske. Men nu är det ingen tvekan längre. Och inte så mycket att göra mer än att konstatera att det är dags igen... Hosta, snuva och en aning tung i huvudet.

Ska under dagen frakta mig till Berget för att där bädda ner mig och läsa massor. Det är nog inte så illa iallafall.

Ha en fin Valborg!

Hela dikten..

While the sad wind goes slaughtering butterflies
I love you, and my happiness bites the plum of your mouth

How you must have suffered getting accustomed to me, my savage, solitary soul,

my name that sends them all running.

So many times we have seen the morning star burn,
kissing our eyes, and over our heads the grey light unwind in turning fans.

My words rained over you, stroking you.

A long time I have loved the mother-of-pearl of your body.

I go so far as to think that you own the universe.

I will bring you happy flowers from the mountains,

bluebells, dark hazels, and rustic baskets of kisses.

I want to do with you what spring does with the cherry trees

Pablo Neruda, part of Every Day You Play in Twenty Love Poems and a Song of Despair

Att släppa taget...

En av anledningarna till att jag mediterar - bortsett från alla de positiva effekterna det har fått på mitt tillfrisknande - är att jag genom meditationen har lättare för att släppa negativa tankar om dåtiden. Ofta är det lätt, men ibland har jag dagar då tidigare sorger, besvikelser, "gamla oförätter" och annan historisk bråte dyker upp och fördunklar mitt sinne.

I dag har jag varit farligt nära en sådan dag. Så kom jag hem och bläddrade i den utmärkta nyutgivna boken: "Fri från stress med Mindfulness - medveten närvaro och acceptans" av Katarina Lundblad och Åsa Palmkron Ragnar. Där hittade jag följande lilla sedelärande zenbuddistiska berättelse:

"Två munkar var ute på pilgrimsresa. När de gick vägen fram kom de till en flod. Bron som ledde över den hade rasat och vid stranden stod en förtvivlad kvinna.
Den ene munken erbjöd sig att bära henne över floden. Han tog henne på ryggen och vadade över.
Munkarna fortsatte på sin vandring under tystnad. Efter ett par timmar kunde den ene munken inte hålla tyst längre utan sa upprört till sin broder:
- Hur kunde du göra så? Du har avlagt ett kyskhetslöfte om att inte ens röra vid en kvinna. Hur kunde du få för dig att bära henne på din rygg?
- Jag bar henne över vattnet och lämnade henne på den andra stranden, svarade den andre munken. Bär du på henne fortfarande?"

Jo, nu känns det bättre igen.

Vårvackert!

"I want to do for you, what spring does for the Cherry trees!"

(Pablo Neruda)

Vikten av att samarbeta (eller att lyssna på kroppens signaler)

Kroppens delar

En gång i världen samarbetade inte kroppens delar på samma sätt som nu. Varje del av kroppen hade en egen vilja och åsikt om kroppen. En dag blev de andra kroppsdelarna irriterade på magen.

- Vad har han för sig hela dagarna? sa händerna.
Vi arbetar hårt för vårt dagliga bröd, men han latar sig bara. Det är vi som ger honom mat att äta.
- Ja, det stämmer precis, sa fötterna. Vi går mil efter mig och bär honom överallt.
- Vi då! utbrast tänderna. Vi är alldeles slut av allt tuggande bara för att kunna tillfredsställa honom.
- Vi har också fått nog, sa händerna.

Alla de andra kroppsdelarna instämde. De beslöt sig för att ta avstånd från magen. Fötterna tänkte inte gå till marknaden, händerna tänkte inte föra maten till munnen. Munnen bestämde sig för att inte gapa och tänderna tänkte inte tugga.
Efter bara ett par dagar började de tidigare så karska kroppsdelarna att må dåligt. Händerna darrade och fötterna släpade sig fram. Efter ett tag började tänderna lossna och munnen blev alldeles ihopsnörpt.

- Vad hade ni väntat er? sa magen. Det är visserligen sant att jag inte kan klara mig utan er. Men hur mår ni utan mig? Ingen av oss kan klara oss utan den andre.

Sedan dess samarbetar kroppsdelarna med varandra, för det mesta. Men det händer då coh då att magen gruffar lite grann. Det är för att påminna om att han inte har glömt grälet helt och hållet.

(Fabel av Aisopos)

Siffror

Puh.. Deklarationstider och vi passar på att gå igenom vår hushållsbudget. Och i morgon ska jag presentera min företagsbudget på Nyföretagarcentrum.

Man kan bli utmattad för mindre..

Presentation av coachen

I väntan på att min hemsida blir tillräckligt presentabel, så hittar man mig bland Leapfrogs utbildade coacher.. Här.

Solen skiner och jag är så full av tillförsikt att det nästan skrämmer. Men bara nästan..

God fredag på er alla!

And the winner is...

Jo, visst var det Eiffeiltornet. Tyvärr inte just nu, men väl förra året. Maken och jag köade i tre timmar för att komma in, ytterligare 1,5 timme spenderades i köer inne i tornet. Bara för att vi - som två höjdrädda asplöv - kunde konstatera att det är högt. J-t högt...

Kära N var både snabbast och mest exakt i sin gissning - så självklart ståtar hon med den största pokalen i denna tävling. - Du är bäst vännen!

Ett särskilt hedersomnämnande till M, som också gissade rätt - och som därtill sprider goda vibbar på min blogg!

Och så gillade jag hisschaktsgissningen, vem den nu kom ifrån (?). Bara tanken att jag skulle ha tagit mig in i ett dylikt för att ta en sån bild var his(s)nande.. ;-)

(För övrigt så är Nikons försök till gratisreklam i min kommentarsfunktion bara tröttsam... )

Gissa vad?

Den som först gissar rätt får en resa till ------------- , alternativt ett hedersomnämnande på Majs Bryderier.

Tävlingssvar lämnas i kommentarsfunktionen nedan.

Trädgårdsmässa...

... på Älvsjömässan. Utan mitt deltagande, men den lyckades fylla upp alla tillgängliga parkeringsplatser runt det kontor som ligger strax bredvid och dit jag var på väg med bil för att besöka en kurskamrat.

Det tog mig visserligen endast 5 min från hemmet till Älvsjö, men jag letade p-plats i en kvart, för att till sist hitta en på andra sidan Huddingevägen - långt bort från Tieto Enator, som var målet. Lägger man därtill parkeringskostnaden på kostnaden för att jag förflyttade en bil BORT från trängseln i innerstan, så kan man klart ifrågasätta varför jag inte helt enkelt tog 4an till Södra station och sedan pendeln en station söderut? Vissa beslut ter sig ganska korkade i efterhand...

Men jag tror att bilen blev glad för lite uppmärksamhet. Den har stått ensam och övergiven i garaget i veckor, och behövde komma ut och skaka av sig dammet.

Och tiden går..

Min ambition med bloggen var en gång i tiden att uppdatera den ofta. Om inte dagligen - så åtminstone varannan dag. Jag inser att det går sådär.. Men skyller på att jag gör en massa annat. Vilken vecka som helst så läggs en länk till min hemsida upp här också, så att ni alla kan ta del av min nystartade verksamhet som coach och konsult... Snart. Ska bara...

Ägnar nu dagarna åt att skriva affärsplan, göra budget, ringa och maila kontakter, teckna företagsförsäkringar, formulera erbjudanden, prissätta tjänster och fila på presentationer. Känner mig taggad och sugen och blev nästan besviken när jag fick svar med vändande mail från en presumtiv kund, med beskedet att de gärna träffar mig för ett ev samarbete, men inte har tid förrän tidigast i början av maj.. Vilket ju faktiskt är ganska snart, men just då kände jag att jag vill börja NU. Eller åtminstone i morgon... Nåväl, flera möten bokade och jag är full av tillförsikt inför framtiden.

Och fortsätter envist att utöva mindfulness.. På tal om det: - Jag har anmält mig till 8-dagarsretreaten! Iihh.. Ska bli oerhört spännande att se hur det är att vara tyst i 8 dagar, utan kontakt med omvärlden (ej heller familjen, vilket är det jag är mest nervös för). Så jag kan förvarna redan nu att perioden 9-17 maj, så kommer den lilla bloggen att ligga i träda.

Jojo.

En bra helg

Vissa helger är bättre än andra. När jag känner att jag är i kapp, både mig själv och min omgivning. Där jag hinner med allt från städ och tvätt till långa promenader, bokläsande och filmtittande - det känns riktigt lyxigt. Den här helgen har varit en sådan.

Framför allt har den här helgen varit förkylningsfri. Efter 3 veckors snörvlande är det lätt att bli lyrisk över fria andningsvägar och ett lätt huvud.

Joja, jag är himla nöjd med den här helgen!

9 år idag...

... sedan vår första date.

Påskaftonen den 3 april 1999 skulle vi - som var lämnade ensamma i stan - gå på bio.. Det blev istället en väldigt trevlig middag... Och på den vägen är det; 9 år senare (och ett antal kärleksfulla kilon tyngre) är vi fortfarande bättre på att äta än att gå på bio.

Pukor och trumpeter - kärlek!

(Min frisörskas lilla hund har ingenting alls med ämnet att göra, mer än att hon är så söt att hon - dagen till ära - får pryda min blogg)

Vår!

Så härligt det är ute! Och det verkar äntligen som om min förkylning börjar ge sig. Tack för möjligheten att andas genom näsan, typ... Det finns så mycket att vara lycklig över. :-)

I övrigt funderar jag seriöst på om jag ska våga åka iväg på en 8 dagars retreat i maj, som jag blivit rekommenderad. Känner ett starkt sug efter att testa en längre tyst retreat, för att fördjupa mig i meditation. Det börjar bli dags att utveckla mitt mindfulnessutövande ytterligare och nästa steg är ganska uppenbart. Men jag är samtidigt inte helt säker på om jag klarar av att vara utan kontakt med familjen under hela 8 dagar.. Eller, rättare sagt, om jag är mogen för det redan nu (?). Å andra sidan ligger den här rätt i tid. Och någon gång ska ju vara den första...

Funderar.