Kroppens delar
En gång i världen samarbetade inte kroppens delar på samma sätt som nu. Varje del av kroppen hade en egen vilja och åsikt om kroppen. En dag blev de andra kroppsdelarna irriterade på magen.
- Vad har han för sig hela dagarna? sa händerna.
Vi arbetar hårt för vårt dagliga bröd, men han latar sig bara. Det är vi som ger honom mat att äta.
- Ja, det stämmer precis, sa fötterna. Vi går mil efter mig och bär honom överallt.
- Vi då! utbrast tänderna. Vi är alldeles slut av allt tuggande bara för att kunna tillfredsställa honom.
- Vi har också fått nog, sa händerna.
Alla de andra kroppsdelarna instämde. De beslöt sig för att ta avstånd från magen. Fötterna tänkte inte gå till marknaden, händerna tänkte inte föra maten till munnen. Munnen bestämde sig för att inte gapa och tänderna tänkte inte tugga.
Efter bara ett par dagar började de tidigare så karska kroppsdelarna att må dåligt. Händerna darrade och fötterna släpade sig fram. Efter ett tag började tänderna lossna och munnen blev alldeles ihopsnörpt.
- Vad hade ni väntat er? sa magen. Det är visserligen sant att jag inte kan klara mig utan er. Men hur mår ni utan mig? Ingen av oss kan klara oss utan den andre.
Sedan dess samarbetar kroppsdelarna med varandra, för det mesta. Men det händer då coh då att magen gruffar lite grann. Det är för att påminna om att han inte har glömt grälet helt och hållet.
(Fabel av Aisopos)