Vilken vecka..

Idag är första dagen på två veckor som jag känner mig tämligen säker på att det virus jag haft i kroppen, nu tycks ha dragit sig tillbaka. Äntligen. Men jag är lite misstänksam ändå, sist kom det ju tillbaka med kraft - så jag fortsätter att ta små små steg..

Men - förutom en särdeles krattig fysisk hälsa - så har den här veckan varit fantastisk. Har haft en mental glöd, som liksom trängt igenom fysiken, och känner mig så PÅ inför höstens utmaningar. Vad jag vill är glasklart och hur jag ska nå dit är också ganska tydligt. Dessutom verkar det som jag har utrymme att ta mig dig också..

I torsdags hade jag "uppkörning". Det var alltså dags för examination för min ACC-certifiering till ICF-coach. Och det gick hur bra som helst! Jag är så himla glad för det - ett av mina mål med att gå utbildningen för 1,5 år sedan, var just att den skulle leda till certifiering. Och nu är jag alltså där. Tillfredsställelsen är enorm. Kan ni ana?!

I fredags höll jag ett seminarium om mindfulness för 30 personer. Det gick också bra och jag känner hur mycket den här senaste utbildningen har gjort för min säkerhet och trygghet i de här sammanhangen. På tisdag första info-mötet inför höstens kurser. Nu drar det igång...

Känslan av flow är påtaglig. Yeah!

Mys

Cosi fan Tutte på Operan. En totalupplevelse! Härligt!

Ett år kvar..

till makens halvsekeldag. Och i morse klarade vi - två genomförkylda kvinnliga familjemedlemmar - att ta hyfsad ton till jamåduleva. Men det krävdes några rejäla hostattacker och dito gapflabb utanför sovrumsdörren, innan det gick.

Nu är vi på väg för att äta vietnamesisk födelsedagsmiddag.

Grattis på 49årsdagen, älskade make!

(nästa år blir det party..)

Jodå..

jag är hemma igen.

Mycket mycket nöjd efter nio intensiva och omtumlande dagar. Är fullproppad med intryck, nya lärdomar och positiv mental energi inför hösten. Men är också mycket mycket trött.. Blev sjuk under kursen och hostade mig igenom de fyra sista dagarna. Antar att mitt immunförsvar var för svagt efter förra förkylningssvängen, att det inte kunde stå emot de smittotillfällen som bjuds när 85 personer ryms inom samma sal.

Gick trots det bra att fullfölja, men nu är jag ganska urlakad. Hostar och snörvlar som aldrig förr, men utan feber, så doktorn - som jag besökte idag - lugnade mig med att det iallafall inte är något bakteriellt.

Fick hostmedicin och nässpray, och nu hoppas jag bara att rösten håller för att sjunga för maken i morgon!

Almost there..

Sådärja.

Nu är yogamattan omilt nedtryckt i resväskan, filtar och oömma kläder likaså. Meditationskudden fick helt enkelt inte plats, så den får resa i egen väska. Får se hur jag löser det med KLM. Att packa till en 9 dagars utbildningsretreat är inte helt enkelt. Knepigt och tungt. Men jag är kanske orutinerad.. Tidigare har jag "bara" rest till retreater inom landet.. med tåg eller bil.. utan maxvikt och sånt.

Men nu så.. Nu verkar det ju faktiskt bli av.. Jag är verkligen på väg. Jag är verkligen på väg!

I morgon bitti kl 06.20 lämnar jag Sverige ett tag och är åter 18 sep..

Iihh..

Må ni alla ha en fin tid. Det ska jag.

Puss och kram och solong!

Ällskap!

När min dotter var liten och ännu inte fått ordning på språket fullt ut, så sa hon ofta att hon ville ha ällskap.. Det var ällskap framför barnprogrammen, ällskap när hon lekte och ällskap när hon skulle sova och så vidare..

Jag tycker det är ett så vackert ord. En mångtydig sammansättning av orden älska och sällskap, liksom.

Och apropå det, så har jag nu piggnat till efter en veckas sjukläger. Normalt sett så är jag ganska nöjd med att vara själv hemma, eftersom mina dagar oftast är fullspäckade med social interaktion på flera sätt. Men en vecka utan vare sig jobb, hemmavarande familj eller möjlighet till vänträffar räcker gott och väl för att jag ska känna mig sprickfärdig av umgängesbehov.

Sådan tur att maken just är hemkommen.. och att vi tillsammans med dottern snart ska ut och äta middag.

Det kallar jag perfekt ällskap! :-)

Jo jag är väl sjuk då´rå...

Jag vill ju inte vara sjuk. Men nu är det väl bara att acceptera.. Ingen yoga ikväll, inget mingel i morgon, och sannolikt inget afterworkande med kollegorna på torsdag.

Ej heller inget jobb. Åtminstone inte idag eller i morgon. Sen får vi se..
Men läsa orkar jag faktiskt, om än bara korta snuttar i taget.

Läser just nu Jon Kabat-Zinn, Full Catastrophe living, How to cope with stress, pain and illness using mindfulness meditation.

Man kan lugnt påstå att den här boken är en bibel för mindfulnesslärare över hela världen. Och att Jon Kabat-Zinn liksom har blivit som en guru. Trots att han "bara" är en hårt arbetande, djupt engagerad medicine professor på universitetssjukhuset i Massachusetts som en gång i tiden kom på idén att testa lite buddhism på västerländska patienter (mycket förenklat förstås).

Bakom Mindfulnesscenters bildande låg alltså en önskan att sprida buddhismens kunskap om hur mänskligt lidande kan hanteras och lindras, men i en form som befriats från religiöst och filosofiskt innehåll.

Jag kan starkt rekommendera boken till alla som är intresserade av hur han - tillsammans med sina kollegor på stresskliniken på sjukhuset i Massachusetts - har arbetat fram ett program som nu fler än 17000 människor har deltagit med goda resultat på hälsa och tillfrisknande. Och alla som är intresserade av att ta hand om sig själva i livets kaos..

Och allt är så enkelt. Men ändå så j-a svårt. Och helt otroligt spännande!