När min dotter var liten och ännu inte fått ordning på språket fullt ut, så sa hon ofta att hon ville ha ällskap.. Det var ällskap framför barnprogrammen, ällskap när hon lekte och ällskap när hon skulle sova och så vidare..
Jag tycker det är ett så vackert ord. En mångtydig sammansättning av orden älska och sällskap, liksom.
Och apropå det, så har jag nu piggnat till efter en veckas sjukläger. Normalt sett så är jag ganska nöjd med att vara själv hemma, eftersom mina dagar oftast är fullspäckade med social interaktion på flera sätt. Men en vecka utan vare sig jobb, hemmavarande familj eller möjlighet till vänträffar räcker gott och väl för att jag ska känna mig sprickfärdig av umgängesbehov.
Sådan tur att maken just är hemkommen.. och att vi tillsammans med dottern snart ska ut och äta middag.
Det kallar jag perfekt ällskap! :-)