Gårdagens inlägg föder nya tankar. Idag spinner jag vidare...
Jag skrev igår att "tänk om vi kunde möta varandra precis som vi är". Under min senaste längre retreat, så sa en av lärarna (David, för övrigt) att när man mediterar regelbundet så börjar man se sina medmänniskor med en ny blick och med ett nyfiknare sinne. Varje nytt möte blir ett nytt möte liksom. Varje gång du ser en människa, så är det som att möta henne den första gången.
Det stämmer verkligen. Om jag bara är medveten om det.. I mitt yrkesutövande som coach, så försöker jag alltid ge mig en stunds andningspaus (snabb-meditation) innan jag träffar en kund/klient. På så sätt ger jag mig själv möjlighet att möta min kund med ett öppet och nyfiket sinne. Det funkar. Alltid.
Nog kan vi träna oss till möta omvärlden med större omtanke och vänlighet. Och för min egen personliga del, så handlar min integritet till stor del om att skydda mig och mina närmaste när jag inte känner tillit. Men om jag tränar mig i att känna tillit till mig själv, så blir mötet med mina människor ännu djupare. Och kanske det är så att - precis som jag fått kommenterat - för att kunna mötas på ett djupare plan, så förutsätts både öppenhet och integritet.
Jo.