Har varit osedvanligt seg och låg hela helgen, med en påtaglig medvetenhet om min egen sårbarhet. Det är som att jag står bredvid en flod med mörkt, forsande vatten. Jag vet att om jag faller i, så kommer jag att dras med i strömmen. Jag ser floden och accepterar att den är där. Men jag håller mig på behörigt avstånd. Med hjälp av kärlek, vänner och meditation så blir jag kvar på torra land...
Ingen större fara - men det ska bli väldans skönt med julledighet.