Idag, när jag beställde en sojalatte på Espresso House, så sa den väna flickan bakom disken: - Vi har bara sockerfri sojamjölk, går det bra? - Javisst, sa jag. Lite misstänksamt lade jag till; - är det inte alltid det? - Nej, sa hon. - Aha, sa jag. - Det förklarar kanske varför det är så gott, då? - Jo, sa hon och log; Det får ju en smak av vanilj av sockret..
Och när jag sen satt där med min sockerfria sojalatte, insåg jag att den blir ganska lätt att undvika. Och jag - som ska undvika socker - fick ännu en last att försöka bli av med.
Fan.
Mina sojalattar har varit en tröst för alla bortvalda godisbitar och andra sötsaker. Har tänkt att jag väl åtminstone kan unna mig en latte... Utan att en enda sekund reflekterat över varför jag tyckt det varit så gott. Haha, liksom.