Måndagar har nästan alltid varit svåra dagar för mig. Av tradition har jag haft en tröghet i början av veckorna, där måndagar varit de värsta dagarna. Veckan brukar ta sig fram emot onsdag-torsdag, då har energin och lusten kommit. Oftast..
Men jag märker att det (också) är något som tillhör Maj-historik.. Ni vet, alla dessa "sanningar" som man tror gäller för evigt.. Man är si och så och tycker om det och det och inte det.. osv. Och så visar det sig inte längre vara en sanning. Om det nu någonsin har varit det..
Jag försöker nog alltmer möta varje dag med någon form av nyfikna ögon. Och då visar sig dagarna innehålla både det ena och det andra - helt utan förutbestämda regler. Förra veckan avslutades med en humördippandes och självanklagandes fredagseftermiddag. En riktigt dålig eftermiddag/kväll.
Men idag har det varit en riktigt bra måndag, med en hyfsat effektiv förmiddag följd av en mycket trevlig lunch med min förra chef. Och i eftermiddags fick jag lite gjort också - dessutom tog jag mig äntligen i kragen och gick på ett KI-balans-pass på Friskis! DET tyckte jag mycket om. Och min kropp blev lycklig!
Livet är makalöst. Och föränderligt, helt klart.