Det tycks vara en period i detta liv, där saker och ting inte alltid blir som man tänkt sig..
Knappt en halvtimme efter att jag skrev sista inlägget, så ringde maken och meddelade att hans bil lagt av. Precis lagom för att rulla in på parkeringen utanför ankomsthallen på Arlanda...
Strax efter elva hämtade jag därför en mycket trött dotter vid flygbussen. Maken var kvar på flygplatsen och försökte få liv i en mycket död Volvo. Till slut såg han sig dock tvungen att lämna vraket och skynda till sista flygbussen hem..
Så kan det gå.
Men dottern är hel och hållen hemma och familjen är återigen samlad. Jag njuter!
Och bilen blev dagen efter (mirakulöst nog utan p-bot) bärgad och fraktad till verkstad, där den nu väntar på nya tider..
Jojo.