Mindfulness på Berget

Häromdagen slog det mig att jag nog i hela mitt liv har sökt enskildhet, stillhet och tystnad. Kanske en naturlig följd av att vara yngst i en stor - hyfsat bullrig - familj, men ändå.. Minnena från otaliga skogspromenader som barn och tidiga sommarmorgnar i hästhagen, kom över mig som kristallklara pusselbitar.. Att lufsa runt i skogen har alltid givit mig sinnesfrid och återhämtning. Och jag har faktiskt alltid kunnat sitta stilla - och bara vara - med fokus inåt.. speciellt i kontakt med naturen. Idag vet jag att jag tidigt utvecklade en form av meditation, inte alls olik den jag idag utövar.

En helt annan story är att jag inte alltid har gillat den här sidan hos mig, utan har likställt denna längtan efter stillhet med en - icke accepterad - handlingsförlamning.. Jag tyckte att jag borde vara på nåt annat sätt. På samma tema som att jag länge försökte leva upp till bilden av en social, utåtriktad - extrovert - person. Det var förresten inte alls längesedan som jag hörde en kurskamrat beskriva mig som introvert, och jag minns hur förbluffad jag blev över att det var så hon såg mig.. Jag? Men sedan: vilken lättnad. Hon hade sett mig precis som den jag är.. Jo, jag är ganska inåtvänd, reflekterande och - stundtals - tyst. När jag kunde acceptera att det är den jag är, så blev allt så mycket lättare. Och att se hur jag alltid sökt sociala yrken för att få utlopp för den sidan hos mig, och samtidigt förstå att just därför blev mitt behov av enskildhet utanför jobbet än större. Så viktigt att tillåta sig att vara just precis den man är; Jag är tillräckligt bra som jag är.. Och att ingenting är hugget i sten. Ibland är jag supersocial, och ibland inte. Det får vara så.

Så nu tillbringar jag de sista veckorna av ledigheten åt att samla kraft, fylla på mina reserver för att sedan möta höstens många utmaningar förberedd på bästa möjliga sätt. Morgnarna inleds med långa, långsamma yogapass med efterföljande "sittande". Sedan följer långsamma frukostar, långa skogspromenader, långsamma joggingpass (jo, faktiskt - nystart efter över 2 års "inte-springa"), långa och djupa samtal med maken.. Och försöker vara helt närvarande på vårt älskade Berget. Här och nu, just den här stunden..

Det kan inte vara så mycket bättre än så här.

Mera kattliv

Äsch. Vad gör man? Enligt min mor - som hade hört det av sin egen mor - så lär min gammelmormor ha haft sån pli på sin katt att den lät bli småfåglar. Sant eller osant, men visst vore det skönt att slippa döda - eller ännu värre; halvdöda - fåglar på trappen. Eller på köksgolvet..

R.I.P lilla fågel.

(det här är egentligen en gammal nyhet.. Idag har det bara regnat och då behagar inte mördarkatterna sig ut)

Kattliv

Jo, jag vet att jag borde ha tagit kort på den mus som Tilde så varligt lade framför mina fötter när jag just skulle inleda en längre yogasession... Men just då ville jag bara bli av med liket. Det gav liksom inte så positiva energier.

Dripp dropp

Det regnar på Berget. Det går liksom att ta på hur glad naturen blir av fukttillskottet, och jag har gärna en dag i fåtöljen med bok.. Har haft ett trevligt dygn med besök av mor, som egentligen kom hit för att påbörja arbetet med att skrapa fönster, men vi bestämde oss för att åka och bada istället.. Jag gillar sådana omprioriteringar.

Mor åkte hem för någon timme sedan, och nu har jag några dygns egentid med katterna. Maken är på norrländsk roadtripp och är just nu hos kompisen P utanför Skellefteå.

Här är tyst, fridfullt.. I balans helt enkelt.

Nystart och ny design

Sitter under björkarna med min lilla laptop i knät och tänker att om jag nu ska starta om bloggandet, så behövs en uppfräschning.. En nystart på bloggen och bloggandet.
Kommer att pröva lite olika designer, så det är inte alls säkert att den kommer att se ut just så här nästa gång man kikar in.

För övrigt måste jag ju tillstå att sommaren hittills har varit helt superb! Och då pratar jag inte bara om vädret, som naturligtvis gjort sitt till - utan framför allt om det jag hittills har upplevt: Veckan före midsommar var jag så äntligen i Ludvika och fick vara med om Jon Kabat Zinn och Saki Santorelli (grundaren respektive nuvarande "director" av Center for Mindfulness). Deltog alltså i en 7-dagars utbildningsretreat och det var precis så fantastiskt bra som jag hade hoppats. Vilka otroligt genuina personligheter; så mycket värme och närvaro att varenda en av de 130 deltagarna måste ha känt sig omhuldade och sedda.. Jag är så imponerad över vad de har åstadkommit och blir bara än mer övertygad om att jag valt rätt väg in i mindfulness.. Känslan sitter kvar..

Tog veckan efter en kort stadstur med lite fix och trix, for sedan till Jönköping där jag umgicks med Fina Far och därtill bodde hos en kompis på hennes härliga lantställe. Mycket trevlig helg!

Och så.. Ytterligare några dagar senare for jag till Varberg och var med på en yogakurs med - jag gissar (har inte så många att jämföra med förstås) en av världens bästa yogalärare! Det var helt fantastiskt och omtumlande. Såpass att jag nu anmält mig till en yogalärarutbildning för honom med start i augusti.. oops, liksom. Så det kan gå..

Pussar och kramar från det vackra lilla huset på Berget!