Kalla saker för dess rätta namn..

Jo, jag får väl erkänna att jag de senaste åren till viss del trott mig vara osårbar.. På ett sätt immun mot att drabbas av återfall i depression. Att allt jag lärt mig, och att alla steg jag tagit efter min sjukdomsperiod, liksom skulle vaccinera mig mot att trilla ner i avgrunden igen..

Men vad ska jag då kalla den här mentala sörjan jag befinner mig i? Den här trögheten? Den här konstanta nedstämdheten?

Nå, det må accepteras. Det finns grader i helvetet... Och genom att lägga till ordet "light" efteråt, så är det lättare att sätta ord på det.

Så är det således. Det är som det är. Och inte behöver det vara värre än så heller.

Back to basic, som sagt..

Stökigt, bökigt och lite smårörigt..

i mitt liv just nu. Vet inte om den här hösten kan jämföras med någon annan jag tidigare varit med om. Men det är som om jag hela tiden lever på gränsen.. Mitt emellan sorg och glädje, mellan tillförsikt och förtvivlan, mellan eufori och nedstämdhet.. Mellan flow och tröghet..

Och så är det den mörkaste november i mannaminne. Inte den bästa månaden för en som tassar runt sin egen depressionsavgrund. Nu är det återigen "back to basic" som gäller; promenader i det svaga dagsljuset, daglig meditation och yoga. Jag har inte haft en så tung november på flera år. Nog beror det till stor del på brist på ljus, kombinerat med att jag inte kännt mig helt tillfreds med min hela arbetssituation. Har haft en hel del energiläckage, när jag behövt energipåfyllning..

Livet är påtagligt på alla sätt. Mitt i detta liv, så har jag fantastisk medvind i delar av min yrkesgärning. Mindfulnesskurserna går som på räls och förra veckan startades en ny grupp. Och för drygt en vecka sedan sade jag så upp mitt kontrakt med det omställningsföretag jag varit knuten till som underkonsult i över ett år. Jag gjorde det i stark förvissning om att jag nu är redo att gå vidare och att lägga energi och fokus på att utveckla min verksamhet. Som inte är så mycket inriktad på karriär- och omställningar (ej heller jobbcoaching, egentligen), utan helt andra saker..

Med stark förvissning om att när jag får utrymme att lägga energi på rätt saker, så kommer det att gynna både mig, mina relationer, mitt hela liv samt mina affärer..

Och jag är närvarande. Helt och hållet - nästan hela tiden. I ljus och mörker. Det är nog den största och mest påtagliga beskrivningen av den här hösten.

Men varför måste det vara så in i norden mörkt?

Vård av vänskap

Jag skulle behöva idka vänskapsvård. Skulle behöva stryka saker i kalendern och bara passa på att träffa de som står mig nära. Jag behöver det. Jag tror att mina relationer behöver det. Vårda mina vänskapsrelationer alltså. Man skulle kunna ta ut någon form av bidrag för det; VAV. Vård av vänskap. Träffa mina vänner..

Någon vill jag dricka champagne och skratta med, en annan vill jag bara lyssna på och hålla om.. En tredje vill jag dricka kaffe med och prata, prata, prata.. Osv..

Jo, jag har väl hela hösten legat efter med det mesta, så även detta. Och jag tycker inte om att skylla på något, kan bara konstatera att det har varit lite mycket med sjukdomar, egen utbildning, samt föreläsningar och kurser och och och.. Och en hel del annat förstås.. allt går ju inte att beskriva i bloggen.

Jag vill bara säga att jag tänker på er - mina kära kära vänner!

(idag har jag fattat ett beslut som förhoppningsvis ska skapa såväl tid som energi framöver)

ditten och datten

Känslan av att ständigt ligga efter är inte skoj. Men jag har lärt mig att förhålla mig till det. På något sätt.. Skrivbordet är en ständigt ångestframkallande påminnelse om all administration som bara ligger och samlar damm. Och väntar.. Men jag har en förmåga att dels skjuta upp det, dels att veta innerst inne att det ordnar sig.

Andra saker som faktiskt ordnar sig är att jag - peppar peppar - inte verkar ha blivit sjuk igen, trots förkylningskänslan förra helgen. Trött är jag, men känner mig så pass frisk (vågar man uttala sådant i dessa tider?) att jag planerar att börja träna igen så smått.

Se där, nu har jag sagt det. I morgon kanske? We´ll see.. (man ska veta att jag knappt rört mig på två månader.. soffpotatis typ...)

För övrigt bad jag min näringsterapeut att ge mig en "dunderkur" för att återhämta mig och att stärka immunförsvaret inför vinterns prövningar. Och snacka om kur.. Så här mycket örter och vitaminer av olika slag har hon aldrig gett mig sedan jag började konsultera henne för 1,5 år sedan. Jösses. Om allt hjälper som det ska, så är jag en superkvinna om några veckor!

Buss-puss

Med min lilla dator i knät upptäcker jag just att Swebus har ett trådlöst nätverk. Vilken service, minsann. Är alltså på väg hem från Jönköping där jag varit sedan i lördags och umgåtts med min far.

Är glad att jag åkte ned. I stilla och långsamt umgänge skapas stort utrymme för närvaro i nuet. Och jag har varit där. Nu är jag här.. Var det nu är (mörkt utanför fönstret, men passerade Linköping för nån halvtimme sedan...)?

Nu borde jag egentligen utnyttja restiden till att skriva och förbereda lite kursmaterial till veckans mindfulnessgrupp. Men mest sitter jag och tittar ut genom fönstret och tänker. Och tänker att tanketid också är viktigt.

På nedresan coachade jag mig själv på temat företagsutveckling. Jag är en duktig coach, så nu har jag en klart och tydlig plan för mitt företag. Återstår att skapa utrymme och förutsättningar. Nå, det har gått bra hittills när jag lyckats bli målmedveten - så jag litar på min förmåga även nu.

Nej, nu ska jag jobba. Puss på er!