Till vännen N

Jag borde ju ha skrivit om den fantastiska konserten jag var på i söndags.. Åh, liksom. Men det har inte funnits ord. Vad ska man säga? - Att jag redan efter de första takterna fann mig sittandes med tårar rinnande nerför kinderna.. Att jag efter ytterligare några takter inte längre satt still.. Att jag efter den första låten inte längre satt ner.. Att jag resten av konserten dansade musten ur mig och att jag njöt av mina gamla afrikanska danskunskaper sitter kvar...

Nå. Det var en maxad upplevelse att se och höra Salif Keita med band live på scen. Wow, liksom! Jag är SÅ glad att jag tog mig i kragen och kom iväg. Nu blir det mer av den varan, det lovar jag.

Vännen N skrev i ett sms idag, att när hon längtar - så läser hon på min blogg. Oj, tänkte jag. Då måste jag ju uppdatera! Så det här är för min kära, kära vän N. Som för övrigt är en av dem jag har dansat på konserter tillsammans med ett antal gånger. Tror det främst var när under Vattenfestivalens första år. Ja, det var tider det..

Hi hi! (minns.. )

Puss till N och alla andra som finns där! Jag tror på dans och musik. Mera sånt!

Mera vuxet (?)

De senaste dagarna har jag läst om Tina Turners konserter i Stockholm, och minns att jag tänkte - då när biljetterna släpptes - att det skulle vara kul att se denna 69-åriga dam, som fullkomligt sprudlar av rockenergi.

Tiden gick dock, och som vanligt så blev det inget av min plan. Trots att jag ändå tänkt en seriös tanke om att fixa biljetter. Ack, sånt välkänt fenomen.

För några veckor sedan såg jag affischer på stan att Salif Keita (den maliske albino-prinsen, med den gyllene rösten och det gungiga riffet) kommer till stan. Som vanligt tänkte jag "Åh, den konserten vill jag gå på!" Tror också att jag messade min make med samma budskap. Men sen gick tiden... Och inte kom jag ihåg det inte.

Tills i morse. Då gick jag in och sökte biljetter, och såg att det fanns enstaka (bra) platser kvar i Konserthuset på söndag kväll. Maken är på Berget, och jag tänkte först skicka ut en fråga om någon ville följa med mig, men insåg att dessa biljetter ju kunde försvinna innan jag fick svar. Frågade mig själv hur gärna jag vill gå på denna konsert, och svarade: - Mycket, väldigt, jättegärna!

Så. Nu går jag på konsert på söndag. Utan eget sällskap, men helt nöjd med mitt tilltag.

(men om någon av er vill följa med, så gå in på selams hemsida och klicka er vidare - det blir en härlig musikupplevelse, jag lovar!)

Vuxet?

Ikväll skulle jag varit på ett möte. Jag började också vara med på det, men när jag insåg att kvällen skulle innebära något annat än jag skulle orka, så tog jag helt enkelt min Mats ur skolan och tackade för mig och drog...

Och inte skämdes jag det minsta.

Det är att bli vuxen, tror jag. I ett annat liv hade jag suttit med och deltagit i övningarna, trots att hela mitt väsen sa att jag inte mäktade... Men sånt är det tydligen slut på.

Ha!

Leda

Efter två långa lediga helger, den ena full med aktiviteter och tempo (Barcelona) och den andra bara lugn och frid (Berget), så infinner sig snabbt en känsla av leda över att behöva vara tillbaka i vardagen igen. Blir snabbt tillvand vid ledigheten, blir liksom beroende av den, och har så svårt att känna lust att jobba...

Så väl jag känner igen det. Om måndagar kan vara dryga, så är sådan här dagar en ren pina.

Nå, jag vet att det ger sig. Om några dagar är tempot uppe igen och det torde bli allt lättare nu, med vårvärmen och ljuset.

Vårkänslor..

Vi hade en fin helg på Berget i påsk. Vi också..

Några Barcelonabilder...

vi gick och vi gick och vi gick..

och vi åt...

och såg sevärdheter...

och drack en j-a massa kaffe...

Jodå..

jag är hemma igen. Sedan flera dagar förstås. Men - som alltid - så rusar livet på i en hastighet som inte riktigt känns ok. Nu blir det dock några dagars ledighet igen, på Berget från och med i morgon. Ser fram emot det. - Men varför regnar det?

Barcelona var både vackert och mysigt. Och vi gick och gick och gick... Jag frös naturligtvis (när gör jag inte det?), men det var sol nästan hela tiden och på gatorna var det väldigt mycket turister från alla håll och kanter. Vi skippade långa museumköer och tog in staden från utsidan istället. Vilket räcker till och blir över.

Invigde min nya kamera, så det kommer säkert bilder vad det lider..

Semester!

Äntligen lite ledigt.
I morgon åker maken och jag till Barcelona och firar vår 10 årsdag... Med hörapparater och allt!
Datorn får stanna hemma, så räkna inte med någon blogguppdatering förrän nästa vecka.

Pussar!