Jubileum

- I dagarna är det 2 år sedan jag slutade äta smågodis! 2 hela år.. utan att jag en endaste gång fallit för frestelsen att proppa munnen full med salta fiskar, gelehallon, bilar, söta/salta/sura bomber mm mm.. Visst är det imponerande!?
Well, det är naturligtvis en sanning med modifikation. Visst har jag smakat en enstaka smågodisbit vid några tillfällen under de här åren. Och sötsugen är jag ju fortfarande, till och från.. Men istället för att hetsäta Karamellkungens färglada frestelser, nöjer jag mig numera med att långsamt njuta av en chokladpralin, eller något annat - gärna lite exklusivare chokladigt.

Det var under påsken 2008, som beslutet mognade. Ni vet; påskägg fyllda med diverse påskgodis som jag - nästintill maniskt - proppade i mig, utan att ens tänka mig för. Det där hetsiga godisätandet nådde sin absoluta kulmen då, och sedan bestämde jag mig för att det fick vara nog.

Igår kunde jag konstatera, att jag numera kan passera affärens lösgodis utan att ens reflektera över om jag ska köpa eller inte.. Jag är faktiskt stolt.

Så, hur ska jag fira detta jubileum?

Att säga nej..

Tittar på Skavlan där bla Isabella Scorupco är gäst och ska svara på varför hon filmar så sällan, och hör då kändiskocken Marcus Någonting säga: "De är de som säger nej oftare än de säger ja, som lyckas."

Det var precis vad jag behövde höra! Jag har haft en riktig skitvecka, med - bland annat - en del ångest över alla de "nej" jag sagt de sista månaderna; alla de samarbeten jag tackat nej till för att det inte riktigt stämt av olika anledningar. Och så sitter jag här med undran om det var rätt eller fel..

Nu strävar jag kanske inte direkt efter att bli stor och känd i Hollywood, men ändå.. Isabella Scorupco verkar ju ha fixat sin försörjning ganska bra. Och hon säger alltså oftast nej.

Mera svängningar..

Så var man åter i stan..

Gårdagen var helt fantastisk på Berget. Från en morgontemperatur på - 17 till en dagstemp kring noll, strålande sol och långpromenader x 2.. Fåglarna höll låda hela dagen och vårkänslorna fick t.o.m de försiktiga innekatterna att vilja ta sig ut i solskenet... Jo, jag tycker nog att det räcker med vinter nu.

Ikväll åt vi middag på närmaste grekhaket i kvarteret bredvid. Lammracksen var helt okey, men jag fortsätter nog att vara "nästan-vegetarian".. Efter drygt 2 månader utan kött, så vill min kropp helt enkelt inte ha så mycket av den varan. Inte ens när det är lamm.

Hmm...

Svängningar vs 2

- 10 i morse och isande vackert ute. Under dagen nästan nollgradigt, värmande sol och kvittrande småfåglar. Man kan nästan ana en annalkande vår..

Svängningar..

Visst är det märkligt hur ens känsloläge kan skifta, på bara ett kort litet ögonblick?!

Ena stunden njöt jag av det fina vädret, promenaden i solskenet med kära maken.. Glad och nöjd liksom. Ett telefonsamtal senare befann jag mig vara grinig och ilsk.. Inget allvarligt, men jag tillåter mig vara i det utan att försöka analysera eller styra upp. Så kan det ju också vara.

Nå, mat ska lagas med kärlek - det vet ju alla. Ikväll blev därtill linsgrytan kryddad med en dos ilska också. Det var nog därför den blev så stark.

Och humöret är åter på väg upp. Där ser man vad lite god mat kan ställa till med..

Åter på Berget

Jag förflyttade min snuviga lekamen till Berget i söndags. Lika bra att vara snuvig här som i stan, liksom. För övrigt tror jag att miljön här läker..

Och Berget visar sig - som vanligt - från sin allra vackraste sida. Idag strålande sol och några få minusgrader. Igår fick vi därtill uppleva hur det är att vara insnöade.. Riktigt mysigt. Men sent igår kväll kom grannen med traktor och plogade vår lilla väg. Vi tog oss därför till Vingåker idag, i myrfart - på glashala vägar - och storhandlade. Därtill köpte jag en flaska whisky till grannen (vanligt betalningsmedel på landet.. ;-) ), undrar när jag köpte något dylikt på systemet sist? Om jag nu någonsin gjort det..?

Nu är vi åter i stillheten..

Med fulla matförråd kan vi vara insnöade igen.