Sitter i köket på Berget och tittar ut på den begynnande stormen. Gula löv singlar ner på marken och regnet är inte långt borta. Är så nöjd med att jag åkte hit redan i torsdags kväll.
I går visade oktober upp sig från sin allra finaste sida. Det var kallt, morgonfrost, sol och gnistrande vackert. Tog en lång skogspromenad och drog in djupa andetag av den friska luften. Kunde riktigt känna hur luften fyllde mina - sedan tidigare hosttrötta - lungor och hur kroppen tacksamt tog emot ny kraft. Efter en månads förkylningar och sjukdom, så är behovet av kraft, energi och återhämtning enormt. Vågar nu påstå att jag är frisk. Så otroligt skönt!
När jag lufsade runt i skogen igår, så slog det mig hur oerhört privilegierad jag är som har möjlighet att dra mig tillbaka till lugnet och stillheten här. Det är sannerligen något att vara tacksam för.
Nu ska jag snart ut och trycka ner resterande lökar i marken. Plantagen påstår att de är rådjurssäkra. Ha ha ha, säger vi som vet hur odlingslivet här i trakten ser ut, med 100-tals hjortar som drar runt och skövlar växtligheten - likt ungdomsgäng som sätter bilar i brand i storstadsförorter.. Men vi har köpt över 250 vårlökar och hoppas att några blommor ändå får överleva så pass länge att vi kan njuta av dem en stund frampå vårkanten.
Hoppet är det sista som överger människan. Eller skam den som ger sig. Typ.