En vecka senare...

Sitter jag på en klippa på Grinda och äter jordgubbar... Det tog ytterligare ett tag att bli frisk, och nu tänkte jag att lite skärgårdsluft skulle kurera mig ytterligare. Och mycket bättre än så här behöver jag inte må..

Back on track

Ungefär vid senaste inlägget tog febern över och sedan dess har jag inte varit så värst mycket att hänga julgranen. Eller i midsommarstången...

På midsommarafton släpade jag mig emellertid till tåget och blev upphämtad och omhändertagen av maken i Vingåker. Och några dagars Bergetluft har nu gjort mig till den kvinna jag är ämnad att vara (ehh..).

Hur som helst. Pigg igen, om än lite svag.. Åter i stan, snart till jobbet. Hyfsat ederkvickt och nöjd, trots att midsommarhelgen blev mer sovandes än något annat.

Pionen har nästan hunnit blomma över - men det här året hann jag åtminstone med.

Jobb sökes!

Nedan avbildade studentska söker jobb för glatta livet.. Hon tycker service är jättekul och söker både hel-, deltid och extrajobb. Hon har erfarenheter från restaurang, café och skobutik samt är en mycket duktig och omtyckt simhoppstränare för de riktigt små hopparna.

Hör av er om ni hör något.

(Som jobbcoach får man väl använda alla sina kanaler...?)

Dagens skratt

Kära kollegan K blev introducerad för min blogg idag och när hon såg bilderna här nedan från 3 juni utbrast hon: "- Ja just det, där är ju din fina häck!"

Varpå vi båda fick nästintill magkramp av skrattanfall. Sannolikt hade vi en trött dag.. Men vad vore trötta dagar utan fina arbetskamrater?!

Efterdyningar..

Jag var verkligen stentrött. Men nöjd, såklart.

Åkte till Berget direkt efter jobbet i fredags och har ägnat helgen åt att vila. Endast vila, inget annat. Det var liksom nödvändigt, efter en hektisk vecka. Nu är jag fortfarande trött, men lite mer i normalläge liksom.

Studentmottagningen blev ju alldeles förträffligt lyckad, och dottern var änglalik och nöjd och glad. Och bland alla regniga dagar, så var vädret i onsdags iallafall inte värst. Dessutom blev det uppehåll just i samma stund klass HP3B sprang ut från Frans Shartaus gymnasium. Jo, allt blev faktiskt precis så bra som man kunde önska.

Jag fick frågan om jag kände mig vemodig. Men efter alla förändringar i dotterns liv sista halvåret, så kan jag inte påstå att själva studenten gör mig vemodig. Snarare lättad. Nu är det liksom avcheckat - och gudarna ska veta att det inte har varit självklart att vi skulle uppleva en studentdag..

Så mest av allt kände jag glädje i onsdags. Och gör fortfarande. Glädje, stolthet och lättnad.

Sjung om studentens lyckliga dar...

Onsdag 10 juni 2009

Glädje, stolthet, lättnad..

Om svar anhålles..

Idag är angivit som senast osa-dag för dotterns studentinbjudan. OSA innebär väl att man ska svara oavsett man kommer eller ej?

Noterbart är att det fortfarande är ett mycket stort antal som inte har svarat alls. Jag skulle själv kunna vara en sådan, visst har det någon gång hänt att man glömt eller tappat bort en inbjudan. Så; who am I to blame.. liksom.

Men nu när jag sitter här och ska beräkna mat och dryck, så skulle jag gärna vilja veta om det kommer 35 (som hittills har tackat ja) eller 65 (som det skulle kunna bli med alla som fortfarande inte har svarat...).

Det är liksom lite skillnad.

Nå, det brukar ordna sig.

Att jobba häcken av sig..

Jag är så dålig på att uppdatera min blogg, att jag gissar att mina läsare tröttnar på att titta in ibland. Och de av er som fortfarande troget kollar efter nyheter, måtte ju tro nu att jag har förgåtts av ilska..

Men ingen fara. Efter att ha grävt ett 24 meter långt dike och ha planterat flyttade syrenplantor i åtminstone halva det diket, så kunde jag titta på ilskan och lätt se vad den handlade om. Men det tänker jag inte beskriva på bloggen. Det räcker med att konstatera att livet går vidare med nya insikter varje dag..

Visst är det härligt!?

Och sommarens häckprojekt har bara börjat... Jag ska bara fixa en ansökan till mindfulnessutbildning, ordna studentmottagning och jobba lite mer.. Sen blir det mera häckande på Berget!