Jag var verkligen stentrött. Men nöjd, såklart.
Åkte till Berget direkt efter jobbet i fredags och har ägnat helgen åt att vila. Endast vila, inget annat. Det var liksom nödvändigt, efter en hektisk vecka. Nu är jag fortfarande trött, men lite mer i normalläge liksom.
Studentmottagningen blev ju alldeles förträffligt lyckad, och dottern var änglalik och nöjd och glad. Och bland alla regniga dagar, så var vädret i onsdags iallafall inte värst. Dessutom blev det uppehåll just i samma stund klass HP3B sprang ut från Frans Shartaus gymnasium. Jo, allt blev faktiskt precis så bra som man kunde önska.
Jag fick frågan om jag kände mig vemodig. Men efter alla förändringar i dotterns liv sista halvåret, så kan jag inte påstå att själva studenten gör mig vemodig. Snarare lättad. Nu är det liksom avcheckat - och gudarna ska veta att det inte har varit självklart att vi skulle uppleva en studentdag..
Så mest av allt kände jag glädje i onsdags. Och gör fortfarande. Glädje, stolthet och lättnad.