Det är klart att jag har vetat att det förr eller senare skulle vara dags. Delvis har jag sett fram emot den dagen - dagen då jag kan bocka av ännu ett mål i det här livsprojektet. Ett av målen med föräldraskapet är ju att barnet ska bli flygfärdigt och så småningom lämna boet och börja sitt eget vuxenliv..
Men jag hade trott att jag skulle få mer tid att förbereda mig, att det skulle ske inom de närmaste åren. Men inte så här... Plötsligt. Lite chockartat, inom en tidsrymd av några veckor så börjar alltså ett nytt kapitel i den här familjens liv.
Nej, jag var inte redo för det här. Men om dottern är det, så är det ju dags. Något annat alternativ finns inte. Även om det kommer att bli tomt.
Och lite spännande.