Nåja

Såååå seeeegt att starta någon form av arbetsenergi. Jösses amalia, liksom. Nu är det torsdag och jag har iallafall - tack och lov - haft ett klientsamtal på morgonen. Äntligen kände jag mig lite inspirerad och energisk. Påminner mig om att det är det här det handlar om.. Mötena med människor. Ju. Men att det ska vara så evinnerligt trögt att komma igång..

Nåja. Jag övar ständigt på att acceptera alla mina olika egenheter... Och inväntar således energikicken.

Under tiden så nostalgifrossar jag i Simhopps-EM från Budapest..

Nobelpristagare

Har förresten gottat mig i två fantastiska romaner de senaste dagarna. Och båda skrivna av kvinnliga nobelpristagarinnor..

Månne är jag lite sen, men har alltså nyss läst ut 1993 års pristagare Toni Morrisons "Älskade".. Och - är jag den enda svensk som inte läste den här som ung? - så sträckläste jag 1909 års pristagare Selma Lagerlöfs "Kejsaren av Portugallien" .

Båda romaner var underbara, och helt olika. Jag njöt varenda stund av läsningen. Vore jag vore lite piggare, så skulle jag skrivit två längre recensioner. Nöjer mig med att ge dem varsina topphöga betyg.. Och har ni ännu inte - mot förmodan - läst dem.. Gör det!

Jojo.

Snörvel-Maja

Har de senaste dagarna mest snörvlat och sovit.. Inte går det att begripa varför jag blev förkyld just nu, mitt i sommaren - efter mer än en månads ledighet och avkoppling. Men vad jag noterade var att luften plötsligt gick ur mig, och det i samband med att jag definitivt bestämde mig för när jag ska åka hem och alla planer inför hösten ska tas tag i.. Då kom förkylningen. Haha, liksom.

Men inte gör det speciellt mycket. Bättre nu, när det ändå är grått och regnigt ute, istället för tidigare - när det var högsommarvärme och badväder. Jag föredrar att vara förkyld när vädret stöttar innetillvaro.

Och jag läser och läser och läser.. Det var liksom bara det som återstod för att beteckna den här ledigheten som totallyckad. Så då är ju allt gott.

Aahtjoo.

Siffror

Puh.. Deklarationstider och vi passar på att gå igenom vår hushållsbudget. Och i morgon ska jag presentera min företagsbudget på Nyföretagarcentrum.

Man kan bli utmattad för mindre..

Trädgårdsmässa...

... på Älvsjömässan. Utan mitt deltagande, men den lyckades fylla upp alla tillgängliga parkeringsplatser runt det kontor som ligger strax bredvid och dit jag var på väg med bil för att besöka en kurskamrat.

Det tog mig visserligen endast 5 min från hemmet till Älvsjö, men jag letade p-plats i en kvart, för att till sist hitta en på andra sidan Huddingevägen - långt bort från Tieto Enator, som var målet. Lägger man därtill parkeringskostnaden på kostnaden för att jag förflyttade en bil BORT från trängseln i innerstan, så kan man klart ifrågasätta varför jag inte helt enkelt tog 4an till Södra station och sedan pendeln en station söderut? Vissa beslut ter sig ganska korkade i efterhand...

Men jag tror att bilen blev glad för lite uppmärksamhet. Den har stått ensam och övergiven i garaget i veckor, och behövde komma ut och skaka av sig dammet.

Och tiden går..

Min ambition med bloggen var en gång i tiden att uppdatera den ofta. Om inte dagligen - så åtminstone varannan dag. Jag inser att det går sådär.. Men skyller på att jag gör en massa annat. Vilken vecka som helst så läggs en länk till min hemsida upp här också, så att ni alla kan ta del av min nystartade verksamhet som coach och konsult... Snart. Ska bara...

Ägnar nu dagarna åt att skriva affärsplan, göra budget, ringa och maila kontakter, teckna företagsförsäkringar, formulera erbjudanden, prissätta tjänster och fila på presentationer. Känner mig taggad och sugen och blev nästan besviken när jag fick svar med vändande mail från en presumtiv kund, med beskedet att de gärna träffar mig för ett ev samarbete, men inte har tid förrän tidigast i början av maj.. Vilket ju faktiskt är ganska snart, men just då kände jag att jag vill börja NU. Eller åtminstone i morgon... Nåväl, flera möten bokade och jag är full av tillförsikt inför framtiden.

Och fortsätter envist att utöva mindfulness.. På tal om det: - Jag har anmält mig till 8-dagarsretreaten! Iihh.. Ska bli oerhört spännande att se hur det är att vara tyst i 8 dagar, utan kontakt med omvärlden (ej heller familjen, vilket är det jag är mest nervös för). Så jag kan förvarna redan nu att perioden 9-17 maj, så kommer den lilla bloggen att ligga i träda.

Jojo.

En bra helg

Vissa helger är bättre än andra. När jag känner att jag är i kapp, både mig själv och min omgivning. Där jag hinner med allt från städ och tvätt till långa promenader, bokläsande och filmtittande - det känns riktigt lyxigt. Den här helgen har varit en sådan.

Framför allt har den här helgen varit förkylningsfri. Efter 3 veckors snörvlande är det lätt att bli lyrisk över fria andningsvägar och ett lätt huvud.

Joja, jag är himla nöjd med den här helgen!

Trött trött trött..

Fortsätter att vara trött på gränsen till halvdö... Antingen håller jag på att bli sjuk, eller så spökar helgen fortfarande i mitt system.

I morgon är det dags för kursomgång no 2 och jag ligger lite efter i uppgifter som skulle vara färdiga. Valde faktiskt bort att sitta med dem i eftermiddags, det bara snurrade i huvudet och jag antar att det är bättre att försöka vila.

Hoppas att jag känner mig lika energipåfylld efter de här dagarna som förra gången. Just nu känns det som det krävs nåt riktigt super-energi-piller för att få mig alert igen. Men en natts sömn till kanske räcker... Håll tummarna.

Om ni inte har något för er i helgen, så ta gärna vägarna förbi Eriksdalsbadet och kolla in
Arena Diving Champions Cup =)

Måndag

Det här är Tilde. Hon är nästan alltid så här nära. Men inte nu, iallafall inte nära mig.. Hon är på Berget med sin syster och min make. Så nu vet ni det.

Själv har jag ägnat dagen åt att fixa rutiner för mitt nuvarande liv. Studierutiner behöver införas, självdisciplin krävs och planering är absolut nödvändig. Men nu tror jag att jag har fått till en godkänd plan för den närmaste framtiden. Känns riktigt, riktigt bra.

Och så ser jag verkligen fram emot utbildningsstart på torsdag. Det ska bli så himla roligt att sätta sig på skolbänken igen!

Jag undrar när jag senast tyckte att en måndag kändes så här bra? Det minns jag faktiskt inte, måndagar är - av hävd och tradition - mina hatdagar. Har iallafall så varit. Men idag, när huvudstaden bjöd på sitt allra tristaste och gråaste väder, så har jag mest bara njutit.

Jojo. 2008 tror jag blir ett bra år!

Konsten att vara precis som alla andra...

Steg upp i morse, efter en nästintill sömnlös natt, och ringde vårdcentralen. När den vänliga rösten hört om mina besvär, så sa han: "-ja, du låter lite rosslig - det är många som är nu..." Och så gav han mig en läkartid en dryg timme senare.

Gick till läkaren, som hälsade på mig och sa: "- Ja, du låter väldigt tjock i luftvägarna. Det är du ju inte direkt ensam om nu..." Nå, hon var väldigt vänlig och undersökte allt som gick att undersöka, men trodde inte att det var något värre än en rejäl virusinfektion.. Hem och vila, men först hämta ut den nässpray hon skrev ut på recept åt mig.

På apoteket träffade jag ytterligare en vänlig själ som snabbt expedierade mig den ordinerade sprayen med orden: "- Ja, den här är det hårt tryck på just nu!"

Kom sedan på att jag skulle köpa halstabletter också, och letade upp nån form av sugtablett som ska vara bra för halsont. Receptfrittskassörskan sa glatt, när hon såg tabletterna: "- Ja, de där är väldigt populära just nu!"

Sedan gick jag hem.

Bättre förr?

I mitt förra liv, så blev jag aldrig så här totalt utslagen av en förkylning. Å andra sidan lät jag sällan kroppen få som den ville...

Vaknade jag en morgon med förkylning, så tog jag en alvedon och en dos nässpray, klädde mig i varma kläder och gick till jobbet. Kanske inte lika alert som vanligt, men ändå på plats och utförde mitt arbete med hyfsat resultat. Fyllde jag på med febernedsättande piller under dagen, så brukade det ändå gå ganska bra. Ibland kunde jag sträcka mig till att gå hem tidigare för att vila innan middagen och kvällens aktiviteter - men oftast gick dagarna som vanligt. I absolut nödläge, och då pratar vi feber och någon värre infektion, så kunde jag stanna hemma några dagar. Kanske.

Idag är jag helt sänkt. Av en vanlig sketen bonnförkylning! Jag förstår inte.. Men jag lyder, och det är väl viktigare. Men det finns inte en chans att jag skulle klara av att gå till jobbet i det här skicket. I morse testade jag att gå ut, jag följde dottern ner till badet med packningen. En promenad på typ 5-8 minuter. Väl hemma igen så var jag tvungen att gå och lägga mig. Helt slut.

Och ändå är jag säker på att det jag är drabbad av inte är värre än en vanlig förkylning.
Är det jag som har blivit lat?

Eller är det faktiskt på det viset, att när man väl börjar lyssna på kroppen så blir den så lycklig att den tar igen för alla förlorade år? Det finns liksom ingen återvändo.

Jag tror att det är bra. Men helt säker är jag faktiskt inte.. Inte en sån här dag, när jag hade hoppats på att må bättre...

Höstlig eftermiddag i Stockholm

Att promenera längs Årstaviken är fint alla årstider, men undrar om inte hösten är den bästa? Vackert är det iallafall. Och inte lika trångt som det kan vara en vår- och sommardag, då promenadvägen liknar en motorväg. Dock utan bilar.

Så här såg det ut i lördags eftermiddag.. Jag var på väg hem, efter att ha traskat runt Långholmen. Sent på dagen, och dagsljuset var på väg bort..

Eftersatt underhåll

Oj, här har vi en blogg som är styvmoderligt behandlad..

Vad kan jag skylla på? Jo, en sak är att jag faktiskt inte längre har någon dator. Puts väck så försvann den, min gamla tjänstedator som följt mig troget i över 5 år. Tog nämligen med den till jobbet för att få den rensad och uppdaterad, men det klarade den inte av och it-avdelningen förklarade den kasserad på stående fot. Snyft.

Well. Som numera fd personalchef, så ska jag faktiskt inte ha behov av en hemmadator i tjänst längre. Så här sitter jag med dotterns dator i knät. Går faktiskt alldeles utmärkt det också. Förr eller senare har jag nog en egen igen.

Men en större orsak till mitt oregelbundna bloggande, är att jag försöker få till mitt liv på alla plan. Behöver få utrymme för att både orka jobba, få energi till att träna och därtill avsätta tid för mindfulness meditation varje dag.. Då får tiden framför datorn stå tillbaka. Allt för hälsans skull. Både nu och för framtiden.

Är det inte lite sunt också?

När jag fått till alla pusselbitar, så återkommer jag med full kraft. Jag lovar!
Tills dess, titta gärna in då och då. Här kommer det att dyka upp inlägg titt - om än inte så tätt.

Och livet fortsätter att vara ett bra liv.

Pussar!

Fixar och trixar..

Har inte varit helt nöjd med utseendet på bloggen. Nu har jag pysslat om den lite, får se om den blir bättre. Inser att jag har mycket kvar att lära, och inser också att det tar väldigt mycket tid att underhålla en sån här plats. Är inte helt säker på att jag vill bli fast i det här varje kväll.. Hur roligt det än är att skriva och uttrycka sig, så finns det ju lite annat som pockar på uppmärksamhet. Jobb tex.

I morgon är det dags igen; en dags jobb - en dags återhämtning, en dags jobb etc.. Jag vill tro att det kommer en dag när jag kan arbeta 5 dagar i rad som andra människor. Och bara vara normalt kvälls- och fredagstrött. Så där att man somnar i soffan på fredagskvällen efter en hel arbetsvecka. Ser fram emot den dagen, faktiskt. Bara för att få känna mig lite "normal" igen.

Natti natti.

Voffö är di på detta viset?

Jodå, jag är fortfarande hyfsat i balans, men återigen så trött. Förstår mig inte på denna trötthet, men den har varit mitt signum så länge nu att den helt enkelt får vara med här i soffan och blogga... Enligt min läkare, så kommer den att ge med sig så småningom. Och den dagen är jag således frisk.

Alltid något.

Men så igen: Ännu ett tappat glas! Börjar bli trött på att plocka glassplitter. Om det ska fortsätta så här, så har vi inga glas kvar till nästa helgs bjudning..

Och jag får erkänna att det inte är helt positiva tankar jag sänder till förra lägenhetsinnehavaren, som lade in klinkersgolv i köket. Har ni någon aning om hur mycket splitter det blir när glas möter klinker? För att inte tala om hur kallt golvet är på vintern... Hmm.

Jag önskar mig ett varmt och mjukt köksgolv. Kanske ett studsgolv? Sånt där som simhopparna har i uppvärmningsrummet... Och med värmeslinga under.

Trötthetens blodiga afton

Jag ger mig själv väl godkänd i hanterandet av social interaktion under gårdagens/dagens Kick Off.

Inte en enda gång hamnade jag i dränerande samtal. Mitt sorterande enligt söndagens lista, funkade bra som påminnelse om vad jag bör undvika. Vid något enstaka tillfälle märkte jag att samtalet tenderade gå åt "fel håll", men kunde parera det utan att det drog nämnvärt mycket energi. I lättsammare sammanhang är det lätt att bara helt enkelt gå därifrån, och mingla vidare ..

När jag slapp lägga ner energi på att skydda mig, så kunde jag - varm om hjärtat - konstatera att det finns ett gäng himla goa människor på min arbetsplats! Bra Kick Off, lättsamma övningar, intressanta föredragningar och en lång, sen kväll igår.. Jo, jag är nöjd. Både med tillställningen och med min egen insats.

Men nu är jag så trött, så trött, så trött..

Släpade mig ut i köket, påbörjade matlagningen, började duka fram och... snubblade ett halvt steg, tappade greppet om ett glas som slant delvis ur handen! Skärvor överallt förstås och på sin slintande väg genom handen lämnade glaset ett hyfsat djupt sår i pekfingret. Attans trist. Mycket blod och många svordomar. Ibland är mitt språk inget att hyvas över..

Well. Slutet gott. Maten äten och fingret omplåstrat.

Men det blir nog en tidig kväll i kväll.

En mellandag.

Har nån j-a infektion i kroppen, sover dåligt och svettas kopiösa mängder i sömnen. Det borde rimligtvis vara för tidigt för klimakteriet, så nåt annat f-nskap är det. Ursäkta svordomarna, men jag har mått så här i över en vecka nu, och det börjar bli lite långtråkigt. Jag menar; om det är en infektion: Bryt ut! Om det inte är det: Sluta störa mig!

Men jag är klart nöjd med att vi äntligen fått upp hyllan över soffan. Det är verkligen tacknämligt att ha sin man i huset titt som tätt. :-) speciellt när han har energi, en dag när jag inte alls är pigg.

T har också packat upp, och kopplat in, luftrenaren, som jag släpade hem från Ica/posten igår. Nu står den här i hörnet och renar vår luft från kattallergener. Den här familjen reagerar nämligen i olika grad på katter... Trots det har vi 2 älskade innekatter, som gör sitt bästa för att förorena vår inneluft. Nå, sanningen är att vår allergi är av det svagare slaget. Jag antar att vi tycker att fördelarna med kattinnehav är så mycket större än nackdelarna.

Luftrenaren gör ett häftigt jobb. Redan efter några timmar vill jag påstå att luften är bättre i vardagsrummet. Inte en nysning på flera timmar!

I morgon blir lägenheten kattfri igen, efter ett kortare besök av de två grå. För övrigt bara det andra kattbesöket sedan april.. Tilde och Trixie har alltmer blivit Berget-katter. De gånger T har varit i stan sedan april har det varit med hjälp av kattvakt, eller över nåt dygn. Tänk vad tiden går.

Tilde signalerar tydligt att hon tycker att det räcker med lägenhetsvistelse nu. Hon har markerat sitt missnöje bla genom att kissa i yuccapalmen och inne i duschen. Därtill skrek hon genom hela vår frukost; och talade om att hon var UUUUUTTTTTråkad! Vi tror att det hon är mest missnöjd med, är att vi har stängda dörrar till sovrummen. På Berget får hon vara överallt, och sover ALLTID i Ts säng.. Det är svårt att kompensera.

Trixie är frimodigare. Hon tycker om att vara i stan, för att det innebär att det nästan alltid är någon i soffan som kan kela med henne och då är hon nöjd... Hon är i allra högsta grad en njutningslysten katt och soffan är Trixieland.

Det innebär alltså att T är på väg till på Berget återigen. Jag förbereder mig för morgondagens skarv och vet att dagen kommer att medföra en stark tomhetskänsla. Så är det, oavsett hur väl vårt sätt att leva är förankrat i oss.

En skarv blir det alltid.