Visar inlägg med etikett katter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett katter. Visa alla inlägg

söndag 25 juli 2010

Mera kattliv


Äsch. Vad gör man? Enligt min mor - som hade hört det av sin egen mor - så lär min gammelmormor ha haft sån pli på sin katt att den lät bli småfåglar. Sant eller osant, men visst vore det skönt att slippa döda - eller ännu värre; halvdöda - fåglar på trappen. Eller på köksgolvet..

R.I.P lilla fågel.

(det här är egentligen en gammal nyhet.. Idag har det bara regnat och då behagar inte mördarkatterna sig ut)

torsdag 22 juli 2010

Kattliv

Jo, jag vet att jag borde ha tagit kort på den mus som Tilde så varligt lade framför mina fötter när jag just skulle inleda en längre yogasession... Men just då ville jag bara bli av med liket. Det gav liksom inte så positiva energier.

fredag 13 mars 2009

Födelsedag x 2


Idag säger vi grattis till Tilde och Trixie, som fyller 6 år..

(på bilden är de nyss inflyttade hos oss, drygt 12 veckor gamla)

tisdag 9 september 2008

Vår egen lilla puma


Maken skickade en bild från landet... Jag är bara tvungen att dela med mig av denna dagsfärska lägesrapport från norraste delen av Östergötland.Trixie är vår lilla trädkatt och har därtill en särskild förmåga att posera framför kameran.

På tal om lägesrapporter, så är väderrapporterna från Miami ganska sporadiska via sms. Men utifrån svensk media och amerikanska orkansajter, så har jag förstått att Ike har mejat ner halva Kuba och nu är på väg in mot mexikanska golfen. Florida och Miami tycks ha klarat sig. Skönt för dottern (och den oroliga modern) och tragiskt för en redan hårt prövad region. Nionde orkanen (?) och säsongen har bara börjat.

För övrigt börjar min energi så sakteliga komma tillbaka. Snuvan är fortfarande påtaglig, men den tar inte över hela min tankeverksamhet nu... Tack för det!

måndag 7 januari 2008

Måndag

Det här är Tilde. Hon är nästan alltid så här nära. Men inte nu, iallafall inte nära mig.. Hon är på Berget med sin syster och min make. Så nu vet ni det.

Själv har jag ägnat dagen åt att fixa rutiner för mitt nuvarande liv. Studierutiner behöver införas, självdisciplin krävs och planering är absolut nödvändig. Men nu tror jag att jag har fått till en godkänd plan för den närmaste framtiden. Känns riktigt, riktigt bra.

Och så ser jag verkligen fram emot utbildningsstart på torsdag. Det ska bli så himla roligt att sätta sig på skolbänken igen!

Jag undrar när jag senast tyckte att en måndag kändes så här bra? Det minns jag faktiskt inte, måndagar är - av hävd och tradition - mina hatdagar. Har iallafall så varit. Men idag, när huvudstaden bjöd på sitt allra tristaste och gråaste väder, så har jag mest bara njutit.

Jojo. 2008 tror jag blir ett bra år!

måndag 24 december 2007

God Jul!

En lugn stund innan de sista förberedelserna för eftermiddagens julfirande.. Lagom till Kalle Anka, kommer min mor och hennes man för att fira aftonen med oss. Lugnt och opretentiöst, precis som vi vill ha det..

Vi har dragit ner på så många "måsten" som möjligt den här julen, men det vi inte lyckas låta bli - är julklappar! Alla 3 är lika förtjusta i att ge bort klappar, att även den här julens gran har ett helt osannolikt antal klappar under sina grenar... jaja, vi vill väl ha det så..

Granen är osedvanligt snygg, och en fördel med att katterna inte längre är kattungar (när slutade de vara det?), är att de faktiskt inte bryr sig nämnvärt mycket om alla leksaker som hänger frestande på de nedre grenarna. Mer intressant verkar själva julklapparna vara. Trixie har en uppenbar dragning åt lacket, som hon frenetiskt försöker slicka bort. Är kanske något kattnarkotiskt.

Nu återstår endast en kort promenad, några resterande klapprim - och sedan är det full fart på julen!

Mina allra varmaste julhälsningar till er alla! Må ni få en God och Fridfull Jul, med samvaro, närvaro och kärlek!

Julpussar och dito kramar!

söndag 18 november 2007

Social trötthet del 2


Maken har varit några dagar på Berget och lämnade för ovanlighetens skull kvar katterna i stan. Trixie bryr sig inte nämnvärt, så länge hon får sina kelorgier i soffan. Men Tilde har haft det jobbigt och är tydligt understimulerad eftersom vi andra knappt varit hemma. Som andra uttråkade varelser, så tröstäter hon - eller sover. Eller markerar sitt missnöje med att kissa på badrumsgolvet eller jama höggljutt utanför sovrumsdörren...

Nu är maken åter i stan. Och det har varit fullt kattös några timmar. Mellan varven sätter sig Tilde vid dörren och vakar misstänksamt så att ingen ger sig iväg utan henne igen, eller lägger sig på hatthyllan där hon har full uppsikt över hela familjens åtaganden. Det är ansträngande att vara en social katt...

torsdag 8 november 2007

En ung make


Har min familj omkring mig här och nu. I soffan trängs jag med katter och dotter. I fåtöljen sitter maken. Känner mig lugn, omhuldad och trygg.

Det är inte så ofta vi är tillsammans alla tre (fem). För att vara en så liten familj så är vi osedvanligt utspridda. Men när vi väl är samlade, så är det en härlig känsla att konstatera att vi alla (jodå, katterna också) prioriterar tiden tillsammans. Och just när jag skriver detta, så springer Tilde ut till matskålen i köket och hämtar in mat till vardagsrumsgolvet. Hon vill uppenbarligen inte äta ensam...

Känner för att börja spinna.

Och visst är han söt, min unga make?!

onsdag 26 september 2007

Arbetsplatskonflikt


T tog sitt pick och pack, dvs sin vita Mac och sina gråa katter, till Berget för att - framför allt - komma igång med sitt skrivande.

Det tycks råda viss oenighet om prioriteringsordningen...

söndag 23 september 2007

Dåligt samvete


Jag får alltid lika dåligt samvete, när jag hjälper T att fånga in katterna. Eller rättare sagt, att fånga in Trixie. Tilde är inga problem för hon är mest orolig för att T ska glömma henne när han åker. Så hon ser till att hålla sig nära honom under lång tid innan det är dags för avfärd.

Trixie, däremot, fullständigt hatar att åka bil och tycker inte alls det är nödvändigt att åka nånstans överhuvudtaget (gäller även när hon ska lämna Berget) När hon känner på sig att det är dags att bli inlåst i buren, så ser hon till att lägga sig platt under soffan, så att man måste dra fram henne och det känns alltid lika traumatiskt. För att undvika det, så försöker vi ta henne när/om hon sover. Så får hon sitta o vänta i buren och då blänger hon alltid lika nyvaket anklagande på mig; "- jag som sov så gott, hrmpf..."

Nu har mannen med katterna åkt till Berget.

Och för T väntar dryga 2 timmar i bil ackompanjerad av ett ständigt: " - MJAU, STANNA BILEN! JAG VILL INTE VARA HÄR! HÖR DU INTE, MJAU! JAG VILL INTE, SÄGER JAG! MJAU! MJAU!!"

Visst finns det fördelar med att inte behöva åka med.

För mig väntar bortstädning av kattrester och tvätt och lite pyssel. Ett bra sätt att hantera skarven..

Tror jag.

lördag 22 september 2007

En mellandag.

Har nån j-a infektion i kroppen, sover dåligt och svettas kopiösa mängder i sömnen. Det borde rimligtvis vara för tidigt för klimakteriet, så nåt annat f-nskap är det. Ursäkta svordomarna, men jag har mått så här i över en vecka nu, och det börjar bli lite långtråkigt. Jag menar; om det är en infektion: Bryt ut! Om det inte är det: Sluta störa mig!

Men jag är klart nöjd med att vi äntligen fått upp hyllan över soffan. Det är verkligen tacknämligt att ha sin man i huset titt som tätt. :-) speciellt när han har energi, en dag när jag inte alls är pigg.

T har också packat upp, och kopplat in, luftrenaren, som jag släpade hem från Ica/posten igår. Nu står den här i hörnet och renar vår luft från kattallergener. Den här familjen reagerar nämligen i olika grad på katter... Trots det har vi 2 älskade innekatter, som gör sitt bästa för att förorena vår inneluft. Nå, sanningen är att vår allergi är av det svagare slaget. Jag antar att vi tycker att fördelarna med kattinnehav är så mycket större än nackdelarna.

Luftrenaren gör ett häftigt jobb. Redan efter några timmar vill jag påstå att luften är bättre i vardagsrummet. Inte en nysning på flera timmar!

I morgon blir lägenheten kattfri igen, efter ett kortare besök av de två grå. För övrigt bara det andra kattbesöket sedan april.. Tilde och Trixie har alltmer blivit Berget-katter. De gånger T har varit i stan sedan april har det varit med hjälp av kattvakt, eller över nåt dygn. Tänk vad tiden går.

Tilde signalerar tydligt att hon tycker att det räcker med lägenhetsvistelse nu. Hon har markerat sitt missnöje bla genom att kissa i yuccapalmen och inne i duschen. Därtill skrek hon genom hela vår frukost; och talade om att hon var UUUUUTTTTTråkad! Vi tror att det hon är mest missnöjd med, är att vi har stängda dörrar till sovrummen. På Berget får hon vara överallt, och sover ALLTID i Ts säng.. Det är svårt att kompensera.

Trixie är frimodigare. Hon tycker om att vara i stan, för att det innebär att det nästan alltid är någon i soffan som kan kela med henne och då är hon nöjd... Hon är i allra högsta grad en njutningslysten katt och soffan är Trixieland.

Det innebär alltså att T är på väg till på Berget återigen. Jag förbereder mig för morgondagens skarv och vet att dagen kommer att medföra en stark tomhetskänsla. Så är det, oavsett hur väl vårt sätt att leva är förankrat i oss.

En skarv blir det alltid.