Visar inlägg med etikett bloggar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bloggar. Visa alla inlägg
söndag 5 september 2010
tisdag 20 juli 2010
Nystart och ny design
Sitter under björkarna med min lilla laptop i knät och tänker att om jag nu ska starta om bloggandet, så behövs en uppfräschning.. En nystart på bloggen och bloggandet.
Kommer att pröva lite olika designer, så det är inte alls säkert att den kommer att se ut just så här nästa gång man kikar in.
För övrigt måste jag ju tillstå att sommaren hittills har varit helt superb! Och då pratar jag inte bara om vädret, som naturligtvis gjort sitt till - utan framför allt om det jag hittills har upplevt: Veckan före midsommar var jag så äntligen i Ludvika och fick vara med om Jon Kabat Zinn och Saki Santorelli (grundaren respektive nuvarande "director" av Center for Mindfulness). Deltog alltså i en 7-dagars utbildningsretreat och det var precis så fantastiskt bra som jag hade hoppats. Vilka otroligt genuina personligheter; så mycket värme och närvaro att varenda en av de 130 deltagarna måste ha känt sig omhuldade och sedda.. Jag är så imponerad över vad de har åstadkommit och blir bara än mer övertygad om att jag valt rätt väg in i mindfulness.. Känslan sitter kvar..
Tog veckan efter en kort stadstur med lite fix och trix, for sedan till Jönköping där jag umgicks med Fina Far och därtill bodde hos en kompis på hennes härliga lantställe. Mycket trevlig helg!
Och så.. Ytterligare några dagar senare for jag till Varberg och var med på en yogakurs med - jag gissar (har inte så många att jämföra med förstås) en av världens bästa yogalärare! Det var helt fantastiskt och omtumlande. Såpass att jag nu anmält mig till en yogalärarutbildning för honom med start i augusti.. oops, liksom. Så det kan gå..
Pussar och kramar från det vackra lilla huset på Berget!
Kommer att pröva lite olika designer, så det är inte alls säkert att den kommer att se ut just så här nästa gång man kikar in.
För övrigt måste jag ju tillstå att sommaren hittills har varit helt superb! Och då pratar jag inte bara om vädret, som naturligtvis gjort sitt till - utan framför allt om det jag hittills har upplevt: Veckan före midsommar var jag så äntligen i Ludvika och fick vara med om Jon Kabat Zinn och Saki Santorelli (grundaren respektive nuvarande "director" av Center for Mindfulness). Deltog alltså i en 7-dagars utbildningsretreat och det var precis så fantastiskt bra som jag hade hoppats. Vilka otroligt genuina personligheter; så mycket värme och närvaro att varenda en av de 130 deltagarna måste ha känt sig omhuldade och sedda.. Jag är så imponerad över vad de har åstadkommit och blir bara än mer övertygad om att jag valt rätt väg in i mindfulness.. Känslan sitter kvar..
Tog veckan efter en kort stadstur med lite fix och trix, for sedan till Jönköping där jag umgicks med Fina Far och därtill bodde hos en kompis på hennes härliga lantställe. Mycket trevlig helg!
Och så.. Ytterligare några dagar senare for jag till Varberg och var med på en yogakurs med - jag gissar (har inte så många att jämföra med förstås) en av världens bästa yogalärare! Det var helt fantastiskt och omtumlande. Såpass att jag nu anmält mig till en yogalärarutbildning för honom med start i augusti.. oops, liksom. Så det kan gå..
Pussar och kramar från det vackra lilla huset på Berget!
söndag 13 juni 2010
I´m alive!
Men det är nog så.. Att det här med att blogga för närvarande känns trögt. Det jag skulle kunna blogga om, som upptar stor del av mitt sinne just nu - är sådant som ännu inte hittat de rätta orden. Åtminstone inte de publika orden.
Men jag vill ha kvar den här möjligheten till personligt babbel. Ägnar ju en smula tid åt Facebook nuförtiden, men där är det en salig blandning av nära vänner, anhöriga och mer perifera kontakter.. Och en hel del som kan vara bra att ha som affärskontakter. Där vill jag inte skriva allt som jag skulle kunna läcka ut här. Och facebook är ju ganska begränsat överhuvudtaget. Faktiskt ganska trist, när jag tänker efter. Men ändå inte. Hm.
Nu vet jag att min bloggtorka sannolikt har skrämt bort mina läsare, men om ni är kvar: Håll ut - håll ut. Jag kommer igen.
Puss och kram på er!
Men jag vill ha kvar den här möjligheten till personligt babbel. Ägnar ju en smula tid åt Facebook nuförtiden, men där är det en salig blandning av nära vänner, anhöriga och mer perifera kontakter.. Och en hel del som kan vara bra att ha som affärskontakter. Där vill jag inte skriva allt som jag skulle kunna läcka ut här. Och facebook är ju ganska begränsat överhuvudtaget. Faktiskt ganska trist, när jag tänker efter. Men ändå inte. Hm.
Nu vet jag att min bloggtorka sannolikt har skrämt bort mina läsare, men om ni är kvar: Håll ut - håll ut. Jag kommer igen.
Puss och kram på er!
tisdag 20 april 2010
torsdag 1 april 2010
Crowdy
Har just nu så många bloggämnen i huvudet att jag nog får avvakta en stund.. Behöver sortera och prioritera. Och se om jag kan fixa mitt tangentbord.. Mellanslagstangenten är liksom stum och vill bli hårdhänt behandlad för att lyda. Det är inte riktigt min melodi..
I morgon är det åter dags för Berget. Oh, så skönt!
I morgon är det åter dags för Berget. Oh, så skönt!
tisdag 28 juli 2009
Det här med att blogga - igen...
Jag märker en aning stress i mig, att jag liksom "borde" blogga för att det har gått några dagar igen.. Och för att jag skrev sist att jag snart skulle återkomma.
Men nu när jag är på Berget, är ledig och bara ÄR - så har jag helt enkelt ingen lust. Ingen lust att överhuvudtaget sätta på datorn, börja formulera mig, arrangera bilder och gärna vara fyndig kring bilderna. Nej, nu har jag verkligen ingen lust.
Datorn för mig är så förknippad med att jobba, att bara tanken att plocka fram den de här fridfulla dagarna fyller mig med olust. Nu har jag ju ledigt.
Men, eftersom jag inte kom undan lite bankaffärer nu så är i månadsslutet så åkte datorn fram iallafall. Och när jag ändå är uppkopplad så..
Men vad ska jag skriva om? Att det är jätteskönt att vara här? Att det kryllar av kantareller i skogarna? Att vi är duktiga med dagliga långpromenader? Att det är ovanligt gott om mygg? Att det är en makalös upplevelse att yoga utomhus i arla morgonstund?
Nej, det är väl inget att blogga om...
Och så påminner jag mig återigen om att mitt bloggande i första hand är för mig själv; det är ett sätt att uttrycka mig i skrift om sådant som helt enkelt bara dyker upp i huvudet.. Att andra tycker om att läsa vad jag skriver, är självklart jätteroligt - men jag får likväl passa mig för att börja skriva för andra.. Allt som antyder prestation ska nogsamt undvikas i denna blogg.
Därför får mina (om det nu finns några kvar?) läsare helt enkelt stå ut med denna oregelbundna uppdatering. Som bloggare är jag en smula nyckfull..
Pussar till alla som står ut!
Men nu när jag är på Berget, är ledig och bara ÄR - så har jag helt enkelt ingen lust. Ingen lust att överhuvudtaget sätta på datorn, börja formulera mig, arrangera bilder och gärna vara fyndig kring bilderna. Nej, nu har jag verkligen ingen lust.
Datorn för mig är så förknippad med att jobba, att bara tanken att plocka fram den de här fridfulla dagarna fyller mig med olust. Nu har jag ju ledigt.
Men, eftersom jag inte kom undan lite bankaffärer nu så är i månadsslutet så åkte datorn fram iallafall. Och när jag ändå är uppkopplad så..
Men vad ska jag skriva om? Att det är jätteskönt att vara här? Att det kryllar av kantareller i skogarna? Att vi är duktiga med dagliga långpromenader? Att det är ovanligt gott om mygg? Att det är en makalös upplevelse att yoga utomhus i arla morgonstund?
Nej, det är väl inget att blogga om...
Och så påminner jag mig återigen om att mitt bloggande i första hand är för mig själv; det är ett sätt att uttrycka mig i skrift om sådant som helt enkelt bara dyker upp i huvudet.. Att andra tycker om att läsa vad jag skriver, är självklart jätteroligt - men jag får likväl passa mig för att börja skriva för andra.. Allt som antyder prestation ska nogsamt undvikas i denna blogg.
Därför får mina (om det nu finns några kvar?) läsare helt enkelt stå ut med denna oregelbundna uppdatering. Som bloggare är jag en smula nyckfull..
Pussar till alla som står ut!
tisdag 11 november 2008
Varför blogga? Varför skriva insändare?
Åh, jag kan inte låta bli att citera den här - i mitt tycke - skojiga insändaren. I dagens DN alltså:
"Jag vill inte veta var du fikade idag.
Alla som har en blogg med under 100 läsare om dagen borde för sin egen skull radera den. Det finns en enkel anledning till att ni inte har så många läsare: Ingen bryr sig.
Att skriva en blogg om sig själv är bland det mest egocentriska, självupptagna och oattraktiva man kan göra. Om man på fullt allvar tror att någon ids läsa om ofta händelselösa och ointressanta liv, då är nog inte personen i fråga helt sund.
Jag skulle gissa på att ungefär hälften av alla som läser bloggar gör det för att få sig ett gott skratt. Anledningen till att många har och skriver en blogg är nog att de vill känna sig viktiga och behövda. Man använder bloggen som ett sätt att bekräfta sig själv. Jag kan förstå varför ni gör det men snälla, hitta något annat sätt att hävda er på. Det här är pinsamt och ni kommer troligtvis att skämmas i framtiden över hur ni blottade ert privatliv inför hela världen. Eva Andersson Bromma"
Då min blogg tillhör kategorin med under 100 läsare om dagen och jag definitivt har egocentriska motiv för mitt skrivande, så frågar jag mig nu: Ska jag radera bloggen? Kommer jag att skämmas i framtiden för att jag blottade mitt privatliv (miffokakor, meditation,förkylningar mm) för "hela världen" (som tydligen består av färre än 100 läsare...)? Skadar jag min omvärld genom ett osunt bloggande?
Eller kan man helt enkelt önska att Eva Andersson - för sin egen skull - låter bli att läsa de bloggar som hon anser beskriva ointressanta och händelslösa liv?
Vad säger ni?
"Jag vill inte veta var du fikade idag.
Alla som har en blogg med under 100 läsare om dagen borde för sin egen skull radera den. Det finns en enkel anledning till att ni inte har så många läsare: Ingen bryr sig.
Att skriva en blogg om sig själv är bland det mest egocentriska, självupptagna och oattraktiva man kan göra. Om man på fullt allvar tror att någon ids läsa om ofta händelselösa och ointressanta liv, då är nog inte personen i fråga helt sund.
Jag skulle gissa på att ungefär hälften av alla som läser bloggar gör det för att få sig ett gott skratt. Anledningen till att många har och skriver en blogg är nog att de vill känna sig viktiga och behövda. Man använder bloggen som ett sätt att bekräfta sig själv. Jag kan förstå varför ni gör det men snälla, hitta något annat sätt att hävda er på. Det här är pinsamt och ni kommer troligtvis att skämmas i framtiden över hur ni blottade ert privatliv inför hela världen. Eva Andersson Bromma"
Då min blogg tillhör kategorin med under 100 läsare om dagen och jag definitivt har egocentriska motiv för mitt skrivande, så frågar jag mig nu: Ska jag radera bloggen? Kommer jag att skämmas i framtiden för att jag blottade mitt privatliv (miffokakor, meditation,förkylningar mm) för "hela världen" (som tydligen består av färre än 100 läsare...)? Skadar jag min omvärld genom ett osunt bloggande?
Eller kan man helt enkelt önska att Eva Andersson - för sin egen skull - låter bli att läsa de bloggar som hon anser beskriva ointressanta och händelslösa liv?
Vad säger ni?
torsdag 6 december 2007
Småtjatar...
Jag vet att det är flera som läser min blogg, utan att lämna spår efter sig... Har kommit på att om jag planterar någon liten adressering till en viss person, så borde jag förr eller senare få veta om vederbörande läser..
Så nu ska jag försöka tänka ut olika koder för att avslöja var och en av er som tassar förbi här ibland.. He He.
Eller inte. Men kommentarsfunktionen ÄR öppen för alla! Och oftast är kommentarerna roligare att läsa än själva ursprungsinlägget.
Bara så ni vet.
För övrigt har jag hört ryktas om att min man är på väg till stan med Volvo, katter och alla sina mobiltelefoner.. Han hinner precis umgås lite med dottern, som reser till Gran Canaria på söndag. Vilken rör(l)ig familj jag har...
Men jag älskar min lilla familj!
(trots att det nästan krävs vallhund för att hålla ihop den..)
Så nu ska jag försöka tänka ut olika koder för att avslöja var och en av er som tassar förbi här ibland.. He He.
Eller inte. Men kommentarsfunktionen ÄR öppen för alla! Och oftast är kommentarerna roligare att läsa än själva ursprungsinlägget.
Bara så ni vet.
För övrigt har jag hört ryktas om att min man är på väg till stan med Volvo, katter och alla sina mobiltelefoner.. Han hinner precis umgås lite med dottern, som reser till Gran Canaria på söndag. Vilken rör(l)ig familj jag har...
Men jag älskar min lilla familj!
(trots att det nästan krävs vallhund för att hålla ihop den..)
torsdag 1 november 2007
Framtida teman
Ibland är det osedvanligt bråkigt i huvudet. Idag är en sådan dag (månne febern gör sitt till?). Det är så många ord som vill uttryckas, så många tankar som vill ha uppmärksamhet. I mitt huvud ryms mängder av stoff till blogginlägg, artiklar, berättelser, debattinlägg och föreläsningar. Känner mig sprängfylld av intressanta teman...
Men alla ämnen är ännu inte redo för offentlighetens ljus. Det är inga kontroversiella saker, men jag litar inte riktigt på min förmåga att skydda mig. Hälsan är bräcklig och min sårbarhet känns ibland som den sitter utanpå kläderna. För att fortsätta på den inslagna tillfrisknandevägen så är det livsviktigt för mig att värna om mitt innersta, att hålla mig på rätt sida.. Att inte kränka min egen integritet.
Jag vet att det finns de som uppfattar min integritet som överdriven. Ibland gör jag själv det, men för min del handlar det om en balansgång mellan att skydda mig och att komma nära... Tro mig, det är oerhört spännande att testa gränserna. Motsatsen brukar kallas gränslös. Detta ämne ligger nära till hands att blogga om... Nångång.
Ovan antyder ett tema som kanske så småningom blir ett blogginlägg här. Följande ämnen är redan påbörjade som "utkast" men bidar sin tid:
Ett litet smakprov ändå.. Jag övar mig i att hantera alla dessa ord och tankar som bråkar i huvudet och ibland tenderar att överhetta hjärnan, genom att intensivt träna medveten närvaro; mindfulness. Att utöva mindfulness meditation är - för mig - ett kraftfullt verktyg.
Mer än så får ni inte veta av mig. Sorry. Ni får pröva själva istället. Eller för att citera Jon Kabat Zinn (grundaren av CFM),
ur boken "Vart du än går är du där. Medveten närvaro i vardagen":
"Om du verkligen bestämmer dig för att börja meditera finns det ingen anledning att berätta det för andra och lägga ut texten om varför du gör det och vad det gör för dig. I själva verket finns det inget bättre sätt att ödsla med sin gryende energi och entusiasm för övningarna och sätta käppar i hjulet för sig själv så att man inte kommer igång. Bäst är att meditera utan att göra reklam för det.
Varje gång du får en stark impuls att tala om meditation, hur underbart respektive hur svårt det är att meditera ------ eller får för dig att övertyga någon annan om hur fantastiskt bra det skulle vara för honom eller henne, betrakta det då som en lösryckt tanke och gå och meditera lite till. Impulsen kommer att försvinna igen vilket är lika bra för alla berörda - och allra bäst för dig själv. "
Puss!
(Pst. Det finns några nya länkar för de som är intresserade... säg inget bara...)
Men alla ämnen är ännu inte redo för offentlighetens ljus. Det är inga kontroversiella saker, men jag litar inte riktigt på min förmåga att skydda mig. Hälsan är bräcklig och min sårbarhet känns ibland som den sitter utanpå kläderna. För att fortsätta på den inslagna tillfrisknandevägen så är det livsviktigt för mig att värna om mitt innersta, att hålla mig på rätt sida.. Att inte kränka min egen integritet.
Jag vet att det finns de som uppfattar min integritet som överdriven. Ibland gör jag själv det, men för min del handlar det om en balansgång mellan att skydda mig och att komma nära... Tro mig, det är oerhört spännande att testa gränserna. Motsatsen brukar kallas gränslös. Detta ämne ligger nära till hands att blogga om... Nångång.
Ovan antyder ett tema som kanske så småningom blir ett blogginlägg här. Följande ämnen är redan påbörjade som "utkast" men bidar sin tid:
- Integritet
- Utanförskap
- Att möta människor i kris
- Positiv förstärkning
- Mindfulness meditation
- Depression
Ett litet smakprov ändå.. Jag övar mig i att hantera alla dessa ord och tankar som bråkar i huvudet och ibland tenderar att överhetta hjärnan, genom att intensivt träna medveten närvaro; mindfulness. Att utöva mindfulness meditation är - för mig - ett kraftfullt verktyg.
Mer än så får ni inte veta av mig. Sorry. Ni får pröva själva istället. Eller för att citera Jon Kabat Zinn (grundaren av CFM),
ur boken "Vart du än går är du där. Medveten närvaro i vardagen":
"Om du verkligen bestämmer dig för att börja meditera finns det ingen anledning att berätta det för andra och lägga ut texten om varför du gör det och vad det gör för dig. I själva verket finns det inget bättre sätt att ödsla med sin gryende energi och entusiasm för övningarna och sätta käppar i hjulet för sig själv så att man inte kommer igång. Bäst är att meditera utan att göra reklam för det.
Varje gång du får en stark impuls att tala om meditation, hur underbart respektive hur svårt det är att meditera ------ eller får för dig att övertyga någon annan om hur fantastiskt bra det skulle vara för honom eller henne, betrakta det då som en lösryckt tanke och gå och meditera lite till. Impulsen kommer att försvinna igen vilket är lika bra för alla berörda - och allra bäst för dig själv. "
Puss!
(Pst. Det finns några nya länkar för de som är intresserade... säg inget bara...)
söndag 28 oktober 2007
Återuppstånden och Min!
Ryktet om dess död var betydligt överdrivet.
Efter att datorn blivit kasserad av IT-avdelningen, så fick jag den tillbaka med orden "gör vad ni vill med den". Och det jag ville var att låta T göra vad HAN ville med den.. Min kära make passade så lägligt på att komma hem på kort stadsbesök och vips så är den gamla datorn som ny igen! Eller kanske inte helt NY (svårt att göra anspråk på det som femårig laptop. Men helt rensad och nyinstallerad med ett äldre och inte fullt så utrymmeskrävande operativ. Utan tvekan är jag gift med en man som besitter en osedvanlig förmåga att väcka liv i döda ting...
Nu fungerar således den lilla laptopen alldeles utmärkt. Tack för det, allra raraste maken!
Och här blev allt väldigt mycket som vanligt igen. Maken tillbaka på Berget. TVn tillbaka i vardagsrummet och här sitter jag med laptop i knät. Månntro att bloggen nu kan få lite styrfart igen...
"The report of my death was an exaggeration". Det var väl vad Mark Twain skrev i ett telegram en gång i tiden... Till vem och varför är dock för tillfället höljt i mitt dunkla minne, men jag har för mig att det var nån tidning som dödförklarade honom. Någon som är mer påläst än jag?
Efter att datorn blivit kasserad av IT-avdelningen, så fick jag den tillbaka med orden "gör vad ni vill med den". Och det jag ville var att låta T göra vad HAN ville med den.. Min kära make passade så lägligt på att komma hem på kort stadsbesök och vips så är den gamla datorn som ny igen! Eller kanske inte helt NY (svårt att göra anspråk på det som femårig laptop. Men helt rensad och nyinstallerad med ett äldre och inte fullt så utrymmeskrävande operativ. Utan tvekan är jag gift med en man som besitter en osedvanlig förmåga att väcka liv i döda ting...
Nu fungerar således den lilla laptopen alldeles utmärkt. Tack för det, allra raraste maken!
Och här blev allt väldigt mycket som vanligt igen. Maken tillbaka på Berget. TVn tillbaka i vardagsrummet och här sitter jag med laptop i knät. Månntro att bloggen nu kan få lite styrfart igen...
"The report of my death was an exaggeration". Det var väl vad Mark Twain skrev i ett telegram en gång i tiden... Till vem och varför är dock för tillfället höljt i mitt dunkla minne, men jag har för mig att det var nån tidning som dödförklarade honom. Någon som är mer påläst än jag?
torsdag 18 oktober 2007
Eftersatt underhåll
Oj, här har vi en blogg som är styvmoderligt behandlad..
Vad kan jag skylla på? Jo, en sak är att jag faktiskt inte längre har någon dator. Puts väck så försvann den, min gamla tjänstedator som följt mig troget i över 5 år. Tog nämligen med den till jobbet för att få den rensad och uppdaterad, men det klarade den inte av och it-avdelningen förklarade den kasserad på stående fot. Snyft.
Well. Som numera fd personalchef, så ska jag faktiskt inte ha behov av en hemmadator i tjänst längre. Så här sitter jag med dotterns dator i knät. Går faktiskt alldeles utmärkt det också. Förr eller senare har jag nog en egen igen.
Men en större orsak till mitt oregelbundna bloggande, är att jag försöker få till mitt liv på alla plan. Behöver få utrymme för att både orka jobba, få energi till att träna och därtill avsätta tid för mindfulness meditation varje dag.. Då får tiden framför datorn stå tillbaka. Allt för hälsans skull. Både nu och för framtiden.
Är det inte lite sunt också?
När jag fått till alla pusselbitar, så återkommer jag med full kraft. Jag lovar!
Tills dess, titta gärna in då och då. Här kommer det att dyka upp inlägg titt - om än inte så tätt.
Och livet fortsätter att vara ett bra liv.
Pussar!
Vad kan jag skylla på? Jo, en sak är att jag faktiskt inte längre har någon dator. Puts väck så försvann den, min gamla tjänstedator som följt mig troget i över 5 år. Tog nämligen med den till jobbet för att få den rensad och uppdaterad, men det klarade den inte av och it-avdelningen förklarade den kasserad på stående fot. Snyft.
Well. Som numera fd personalchef, så ska jag faktiskt inte ha behov av en hemmadator i tjänst längre. Så här sitter jag med dotterns dator i knät. Går faktiskt alldeles utmärkt det också. Förr eller senare har jag nog en egen igen.
Men en större orsak till mitt oregelbundna bloggande, är att jag försöker få till mitt liv på alla plan. Behöver få utrymme för att både orka jobba, få energi till att träna och därtill avsätta tid för mindfulness meditation varje dag.. Då får tiden framför datorn stå tillbaka. Allt för hälsans skull. Både nu och för framtiden.
Är det inte lite sunt också?
När jag fått till alla pusselbitar, så återkommer jag med full kraft. Jag lovar!
Tills dess, titta gärna in då och då. Här kommer det att dyka upp inlägg titt - om än inte så tätt.
Och livet fortsätter att vara ett bra liv.
Pussar!
torsdag 4 oktober 2007
måndag 1 oktober 2007
En oktoberflicka till..
Idag sänder jag många varma tankar till Systerdottern S, som ju befinner sig ända borta i Calcutta. Idag är det alltså 22 år sedan som syster K ringde en tidig morgon och sa med lätt stämma: "Det blev en oktoberflicka till!"
Tiden går...
Hipp hipp hurra och stort grattis på födelsedagen, Sofia! Må alla goda indiska krafter vara med dig!
Har för övrigt lagt till en ny länk här bredvid.. Jag är helt såld på Annikas foton. Se själva på hennes "formaliniserade synintryck"
Visst är de läckra?!
Tiden går...
Hipp hipp hurra och stort grattis på födelsedagen, Sofia! Må alla goda indiska krafter vara med dig!
Har för övrigt lagt till en ny länk här bredvid.. Jag är helt såld på Annikas foton. Se själva på hennes "formaliniserade synintryck"
Visst är de läckra?!
söndag 30 september 2007
Fixar och trixar..
Har inte varit helt nöjd med utseendet på bloggen. Nu har jag pysslat om den lite, får se om den blir bättre. Inser att jag har mycket kvar att lära, och inser också att det tar väldigt mycket tid att underhålla en sån här plats. Är inte helt säker på att jag vill bli fast i det här varje kväll.. Hur roligt det än är att skriva och uttrycka sig, så finns det ju lite annat som pockar på uppmärksamhet. Jobb tex.
I morgon är det dags igen; en dags jobb - en dags återhämtning, en dags jobb etc.. Jag vill tro att det kommer en dag när jag kan arbeta 5 dagar i rad som andra människor. Och bara vara normalt kvälls- och fredagstrött. Så där att man somnar i soffan på fredagskvällen efter en hel arbetsvecka. Ser fram emot den dagen, faktiskt. Bara för att få känna mig lite "normal" igen.
Natti natti.
I morgon är det dags igen; en dags jobb - en dags återhämtning, en dags jobb etc.. Jag vill tro att det kommer en dag när jag kan arbeta 5 dagar i rad som andra människor. Och bara vara normalt kvälls- och fredagstrött. Så där att man somnar i soffan på fredagskvällen efter en hel arbetsvecka. Ser fram emot den dagen, faktiskt. Bara för att få känna mig lite "normal" igen.
Natti natti.
fredag 21 september 2007
Kommentarer
Håhåjaja.
Det har kommit till min kännedom att det tydligen är svårt att lämna kommentarer...
Nu har jag återigen gått igenom inställningarna för kommentarsfunktionen. Allt ska var helt korrekt; "vem som helst" ska kunna kommentera i min blogg. Så om det inte går - försök igen! Och går det ändå inte, klaga hos Blogger. Eller nåt.
En ny dag. Sol ju!
Det har kommit till min kännedom att det tydligen är svårt att lämna kommentarer...
Nu har jag återigen gått igenom inställningarna för kommentarsfunktionen. Allt ska var helt korrekt; "vem som helst" ska kunna kommentera i min blogg. Så om det inte går - försök igen! Och går det ändå inte, klaga hos Blogger. Eller nåt.
En ny dag. Sol ju!
måndag 17 september 2007
Att börja blogga
Jag har länge funderat på att börja blogga.
Har alltid haft en stark längtan att uttrycka mig i skrift och på ett sätt som når utanför mig själv - alltså utanför dagboksnormen. Alla gånger i livet jag börjat skriva dagbok, har jag ganska snart upptäckt att jag skriver utifrån möjligheten/risken att någon annan ska läsa. Trodde en gång i livet att jag skulle bli journalist, men det var innan jag upptäckte att de gör så mycket annat än bara skriver.
Då jag är gift med en författare, så är inspirationen för skrivandet aldrig långt borta...
Efter att ha ägnat mycket dödtid åt att surfa runt bland andras bloggar, så blev jag dock ganska avskräckt. Det finns något väldigt självgott i själva bloggandet som fenomen. Vilket i och för sig inte är så konstigt, då man ger sig själv såpass mycket utrymme man själv vill. Det finns också ett otal bloggare som har sett som sin största mission här i livet att kritisera, misstänkliggöra och förlöjliga andra bloggare..
När jag förra hösten blev sjukskriven för depression, så var självbevarelsedriften alltför stor för att publicera mina innersta tankar. Mitt - stundtals smått överdrivna - integritetsbehov rekommenderade mig starkt att låta bli då.. Risken var överhängande för inlägg som jag kanske kännt mig tvungen att radera senare. Eller inte.
Men nu när jag mår mycket bättre och har börjat hitta tillbaka till mig själv, så dök lusten upp igen. Och eftersom jag upptäckte att det enda som hindrade mig, var min egen prestationsångest - så var det ju bara att utmana mig själv. Vem vet,det kan kanske t.o.m. bli riktigt bra (!)?
Jag har i dagsläget en enda ambition med den här bloggen; att kunna ge en liten glimt av min syn på livet och världen. Och det med stor respekt och kärleksfull insikt om att jag inte besitter de enda sanningarna.
Nå, nu har jag bjudit in personer jag känner och litar på, hit till min nystartade plats i cybervärlden.
Må jag så hålla mig på rätt sida om självgodhetens gräns och minnas de ord Jonas Gardell någon gång sa:
"Självgodhet är också en godhet"!
Har alltid haft en stark längtan att uttrycka mig i skrift och på ett sätt som når utanför mig själv - alltså utanför dagboksnormen. Alla gånger i livet jag börjat skriva dagbok, har jag ganska snart upptäckt att jag skriver utifrån möjligheten/risken att någon annan ska läsa. Trodde en gång i livet att jag skulle bli journalist, men det var innan jag upptäckte att de gör så mycket annat än bara skriver.
Då jag är gift med en författare, så är inspirationen för skrivandet aldrig långt borta...
Efter att ha ägnat mycket dödtid åt att surfa runt bland andras bloggar, så blev jag dock ganska avskräckt. Det finns något väldigt självgott i själva bloggandet som fenomen. Vilket i och för sig inte är så konstigt, då man ger sig själv såpass mycket utrymme man själv vill. Det finns också ett otal bloggare som har sett som sin största mission här i livet att kritisera, misstänkliggöra och förlöjliga andra bloggare..
När jag förra hösten blev sjukskriven för depression, så var självbevarelsedriften alltför stor för att publicera mina innersta tankar. Mitt - stundtals smått överdrivna - integritetsbehov rekommenderade mig starkt att låta bli då.. Risken var överhängande för inlägg som jag kanske kännt mig tvungen att radera senare. Eller inte.
Men nu när jag mår mycket bättre och har börjat hitta tillbaka till mig själv, så dök lusten upp igen. Och eftersom jag upptäckte att det enda som hindrade mig, var min egen prestationsångest - så var det ju bara att utmana mig själv. Vem vet,det kan kanske t.o.m. bli riktigt bra (!)?
Jag har i dagsläget en enda ambition med den här bloggen; att kunna ge en liten glimt av min syn på livet och världen. Och det med stor respekt och kärleksfull insikt om att jag inte besitter de enda sanningarna.
Nå, nu har jag bjudit in personer jag känner och litar på, hit till min nystartade plats i cybervärlden.
Må jag så hålla mig på rätt sida om självgodhetens gräns och minnas de ord Jonas Gardell någon gång sa:
"Självgodhet är också en godhet"!
Indiska funderingar
Min systerdotter, med pojkvän, befinner sig i Calcutta de närmaste 9 månaderna. Tack och lov har hon har skaffat en blogg. Till glädje för alla oss som saknar henne. Och alla andra förstås.
Att läsa om deras indiska vardag väcker både saknad och längtan till liv.
Innerst inne har jag den där ständigt pockande reslusten och en längtan efter att stanna en längre tid på ett nytt ställe och ge mig själv möjlighet att känna in livet, dofter, vardag och människor.
Någon gång..
http://www.nordlundskafunderingar.blogspot.com/
Hennes storasyster är ju redan en driven bloggare; läs gärna henne också - även om hon inte befinner sig i Indien. Inte just nu iallafall. Men hon och jag ska någon gång i framtiden resa till - och i - Tanzania tillsammans...
http://elsajohanna.blogspot.com/
Att läsa om deras indiska vardag väcker både saknad och längtan till liv.
Innerst inne har jag den där ständigt pockande reslusten och en längtan efter att stanna en längre tid på ett nytt ställe och ge mig själv möjlighet att känna in livet, dofter, vardag och människor.
Någon gång..
http://www.nordlundskafunderingar.blogspot.com/
Hennes storasyster är ju redan en driven bloggare; läs gärna henne också - även om hon inte befinner sig i Indien. Inte just nu iallafall. Men hon och jag ska någon gång i framtiden resa till - och i - Tanzania tillsammans...
http://elsajohanna.blogspot.com/
Stresshantering
Tydligen har jag skaffat ett bloggkonto som har vissa egenheter för sig... Min älskade make har fått pröva sitt tålamod genom att försöka få kommentarerna publicerade. Jag tror dock att min blogg bla har som syfte att få syn på det moderna samhällets stressorer. Således SKA vissa saker ta lång tid.
(eller så är det nån inställning som jag inte har kläm på än?)
Godmorgon!
(eller så är det nån inställning som jag inte har kläm på än?)
Godmorgon!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)