Free Burma

I dag är det International Bloggers' Day for Burma. Läs mer på www.free-burma.org.

Blommor till stöd för Burmas folk

Idag inspireras jag av ett inlägg hos systerdottern J.

Låt oss inte glömma kampen för demokrati i Burma, bara för att nyhetsflödet nu riskerar att klinga av. En kort sammanfattning av nuläget kan läsas på dn.se. Och jag läser följande på Amnestys hemsida:

"Att överlämna blommor till någon är en freds- och försoningsgest enligt burmesisk tradition. Skicka vykort med blommotiv till den burmesiska generalen Than Shwe! Låt generalen översvämmas av blomkort!"

Ett sympatiskt sätt att protestera på, tycker jag. Således får generalen ett vykort även av mig. Har inga förhoppningar om att det blir läst, men alla små påminnelser till militärjuntan, att det finns människor utanför Burma som ser vad som sker, kan göra skillnad. Små bäckar, som sagt.. Här kan man läsa mer om vykortsprotesterna.
Har man inte tid att köpa vykort och frimärke så kan Expressen göra jobbet. Ett enkelt sms till en kostnad av 20 kr, så skickas ett vykort i ditt namn till till generalen!

Och mera: Här finns en namninsamling mot våld mot demonstranter och för demokrati i Burma. Namnlistan är ett initiativ av Avaaz.org, och namnlistan ska skickas till Kinas president och FN:s säkerhetsråd.

Jo. Det är en sådan dag idag.

På Medis i rött

Jodå, vi var också där.. Trots kyla och snålblåst, så kändes det meningsfullt att stå där tillsammans med så många andra rödklädda människor och få vara en del av en världsomspännande protest.

Många bäckar små.. Jag tror stenhårt på det, tror att det man kan påverka i det lilla - ger ringar på vattnet så att alla de små bäckarna till slut kan bli till en hel å av protester som sedan svämmar över i en kraftfull flod som inte ens en brutal militärregim förmår att bortse från..

Åtminstone vill jag tro det.

Absolut Rött

Skrämmande rapporter inifrån Burma. Nu har militärjuntan tagit än större stryptag om informationsflödet inifrån landet. Internet fungerar inte, mobilnätet ligger nere och i övrigt så ska endast juntans egen version om protesterna få nå omvärlden.

Jag har en mycket obehaglig känsla i mig. - Måtte världens alla goda krafter stå det burmesiska folket bi!

Idag är det Absolut Rött som gäller, även om just den färgen inte direkt är välrepresenterad i min garderob. Jag fick dock en röd täckväst av min syster för några år sedan - för övrigt samma syster som väckte mitt intresse för Burma.

I eftermiddag tar jag min - likaledes rödklädda - dotter med mig, traskar till Medis kl 17.00 och skänker således även en tacksam kram och tanke till min älskade syster S! :-)

Go Red

Fick ett sms i morse

"In support of our incredibly brave friends in Burma: May all people around the world wear a red shirt on Friday, September 28. Please forward!"

Right. I morgon är det röda kläder som gäller! Låt oss tillsammans göra vad vi kan för att på fredliga sätt ge det burmesiska folket vårt fulla stöd. Militärjuntan ser rött - bokstavligt talat - och genom att på ett enkelt sätt visa vår solidaritet med de buddistiska munkarnas protester, så kanske, kanske, kan omvärldens röda protest nå till juntans nybyggda bunker-huvudstad långt in i djungeln..

Dagens rapporter från Burma ter sig alltmer skrämmande. Ett blodbad hotar om inget drastiskt sker. Mer info och protestlistor mm finns hos Burmakommitteén. Ge ett bidrag, skriv på eller gå åtminstone ut i morgon på gator och torg med röda tröjan på!

På något sätt är det som att när depressionen har gett vika, så hittar jag nygamla sidor hos mig. Sedan länge inslumrade, men ack så välkomna sidor... Tror gårdagens och dagens blogginlägg är tecken på ett nyvaknande.

Är solidaritet ett omodernt ord? I såfall är jag hopplöst och omodernt ute..

Go Pink

Idag hade jag tänkt blogga om något helt annat, men så dök den här uppmaningen upp från min blogginspiratör "Mamman", och jag fick mig en tankeställare.

Det är bara att konstatera att jag är lyckligt lottad, då ingen i min direkta närhet ännu har drabbats av bröstcancer. Med tanke på hur många kvinnor som drabbas varje år, så känns det nästan - statistiskt - som det bara är en tidsfråga. Nu är ju livet, tack och lov, något annat än statistik. Men jag tänker iallafall göra en liten insats här och nu för att stötta cancerforskningen och kampanjen Rosa Bandet. Många bäckar små... Så om ni också känner er manade, klicka här.

Sen är det bara att traska ut och köpa en rosa rosett.

En annan sak som berör mig den här dagen (inte heller det här hade jag tänkt blogga om), är utvecklingen i Burma (Myanmar enligt juntan). Av någon anledning har Burmas öde alltid fascinerat mig, ända sedan min syster var där för en väldig massa år sedan. Har nu med stigande spänning (och fasa) följt de buddistiska munkarnas och nunnornas demonstrationer för ett demokratiskt samhälle. Deras fredliga protester bemöts inte helt oväntat av hårda tag av en allt mer pressad militärjunta som svara med tårgas, skottlossning och misshandel med batonger. Åtminstone 7 personer har redan dött, fler lär det tyvärr bli...

Det intressanta är att ett av världens mest slutna länder, med en supereffektiv censur, inte har lyckats hålla omvärlden ovetandes om händelserna den sista tiden. Bilder och beskrivningar inifrån Rangoon sprids av modiga bloggande studenter. Måtte utvecklingen leda till något som i slutändan visar sig vara värt denna alltmer blodiga kamp.

Mina tankar den här kvällen går således till det burmesiska folket. Samt till alla bröstcancerdrabbade kvinnor.