Liten Maj Gungar

Den dåliga upplösningen till trots, men nog kan man föreställa sig att jag snart hoppar av gungan? Så känner jag mig nu... På språng liksom. Och det hisnar i magen!

Idag hade jag en ledig dag för att samla de sista krafterna som krävs för att avsluta. Det är så många tankar och känslor som snurrar i mig just nu och stresspåslaget börjar bli osunt högt. Gick nästan i baklås i dag, när jag egentligen skulle köpa julklappar. Satte mig istället på ett fik och började skriva ner, sortera och prioritera.. Puh. Sedan gick jag hem och mediterade.

Och är nu hyfsat lugn igen.

För övrigt så är ordningen återställd här hemma. Dottern har kommit hem efter tio dagars träningsläger på Gran Canaria, solbränd och nöjd. Och lägenheten lever upp med full bemanning! :-)

Och jag är så nöjd med att ha hela familjen samlad igen... (har ni hört det förut?)

Jodå, den här veckan går nog bra den också.

Småtjatar...

Jag vet att det är flera som läser min blogg, utan att lämna spår efter sig... Har kommit på att om jag planterar någon liten adressering till en viss person, så borde jag förr eller senare få veta om vederbörande läser..

Så nu ska jag försöka tänka ut olika koder för att avslöja var och en av er som tassar förbi här ibland.. He He.

Eller inte. Men kommentarsfunktionen ÄR öppen för alla! Och oftast är kommentarerna roligare att läsa än själva ursprungsinlägget.

Bara så ni vet.

För övrigt har jag hört ryktas om att min man är på väg till stan med Volvo, katter och alla sina mobiltelefoner.. Han hinner precis umgås lite med dottern, som reser till Gran Canaria på söndag. Vilken rör(l)ig familj jag har...

Men jag älskar min lilla familj!

(trots att det nästan krävs vallhund för att hålla ihop den..)

Måndagsnöje

Oj, vad trött jag är idag också! Även om jag orkade upp ordentligt i morse och gick duktigt till jobbet och var hyfsat pigg där, så säckade jag ihop när jag kom hem - totalt orkeslös. Är det åldern månne, som nu sätter in en nådastöt? Eller bara efterdyningar av den sena lördagsnatten...?

Men hur gärna jag än trodde mig vilja vara kvar i soffan, så traskade jag iväg till mitt måndagsnöje... Nämligen min medverkan i den fantastiska Unisoul vocal choir!

Och kommer naturligtvis hem med ny energi och ett fortsatt leende på läpparna!

Under hela förra hösten, när jag varken hade energi eller leenden, så var sångtillfällena en lisa för själen. Klart underskattat som rehabilitering. Så hör nu, alla sångpedagoger, som vill slå er in på marknaden och hitta egna nischer; sång är läkande för sargade själar!

Yeah.