Gissa vad?

Den som först gissar rätt får en resa till ------------- , alternativt ett hedersomnämnande på Majs Bryderier.

Tävlingssvar lämnas i kommentarsfunktionen nedan.

Trädgårdsmässa...

... på Älvsjömässan. Utan mitt deltagande, men den lyckades fylla upp alla tillgängliga parkeringsplatser runt det kontor som ligger strax bredvid och dit jag var på väg med bil för att besöka en kurskamrat.

Det tog mig visserligen endast 5 min från hemmet till Älvsjö, men jag letade p-plats i en kvart, för att till sist hitta en på andra sidan Huddingevägen - långt bort från Tieto Enator, som var målet. Lägger man därtill parkeringskostnaden på kostnaden för att jag förflyttade en bil BORT från trängseln i innerstan, så kan man klart ifrågasätta varför jag inte helt enkelt tog 4an till Södra station och sedan pendeln en station söderut? Vissa beslut ter sig ganska korkade i efterhand...

Men jag tror att bilen blev glad för lite uppmärksamhet. Den har stått ensam och övergiven i garaget i veckor, och behövde komma ut och skaka av sig dammet.

Och tiden går..

Min ambition med bloggen var en gång i tiden att uppdatera den ofta. Om inte dagligen - så åtminstone varannan dag. Jag inser att det går sådär.. Men skyller på att jag gör en massa annat. Vilken vecka som helst så läggs en länk till min hemsida upp här också, så att ni alla kan ta del av min nystartade verksamhet som coach och konsult... Snart. Ska bara...

Ägnar nu dagarna åt att skriva affärsplan, göra budget, ringa och maila kontakter, teckna företagsförsäkringar, formulera erbjudanden, prissätta tjänster och fila på presentationer. Känner mig taggad och sugen och blev nästan besviken när jag fick svar med vändande mail från en presumtiv kund, med beskedet att de gärna träffar mig för ett ev samarbete, men inte har tid förrän tidigast i början av maj.. Vilket ju faktiskt är ganska snart, men just då kände jag att jag vill börja NU. Eller åtminstone i morgon... Nåväl, flera möten bokade och jag är full av tillförsikt inför framtiden.

Och fortsätter envist att utöva mindfulness.. På tal om det: - Jag har anmält mig till 8-dagarsretreaten! Iihh.. Ska bli oerhört spännande att se hur det är att vara tyst i 8 dagar, utan kontakt med omvärlden (ej heller familjen, vilket är det jag är mest nervös för). Så jag kan förvarna redan nu att perioden 9-17 maj, så kommer den lilla bloggen att ligga i träda.

Jojo.

En bra helg

Vissa helger är bättre än andra. När jag känner att jag är i kapp, både mig själv och min omgivning. Där jag hinner med allt från städ och tvätt till långa promenader, bokläsande och filmtittande - det känns riktigt lyxigt. Den här helgen har varit en sådan.

Framför allt har den här helgen varit förkylningsfri. Efter 3 veckors snörvlande är det lätt att bli lyrisk över fria andningsvägar och ett lätt huvud.

Joja, jag är himla nöjd med den här helgen!

9 år idag...

... sedan vår första date.

Påskaftonen den 3 april 1999 skulle vi - som var lämnade ensamma i stan - gå på bio.. Det blev istället en väldigt trevlig middag... Och på den vägen är det; 9 år senare (och ett antal kärleksfulla kilon tyngre) är vi fortfarande bättre på att äta än att gå på bio.

Pukor och trumpeter - kärlek!

(Min frisörskas lilla hund har ingenting alls med ämnet att göra, mer än att hon är så söt att hon - dagen till ära - får pryda min blogg)

Vår!

Så härligt det är ute! Och det verkar äntligen som om min förkylning börjar ge sig. Tack för möjligheten att andas genom näsan, typ... Det finns så mycket att vara lycklig över. :-)

I övrigt funderar jag seriöst på om jag ska våga åka iväg på en 8 dagars retreat i maj, som jag blivit rekommenderad. Känner ett starkt sug efter att testa en längre tyst retreat, för att fördjupa mig i meditation. Det börjar bli dags att utveckla mitt mindfulnessutövande ytterligare och nästa steg är ganska uppenbart. Men jag är samtidigt inte helt säker på om jag klarar av att vara utan kontakt med familjen under hela 8 dagar.. Eller, rättare sagt, om jag är mogen för det redan nu (?). Å andra sidan ligger den här rätt i tid. Och någon gång ska ju vara den första...

Funderar.

Hall of fame

I morse blev jag överfallen av en lokal reporter på en av våra södermalmstidningar. Han frågade av vilken anledning jag skulle hänga ut ett lakan genom fönstret, om jag nu skulle göra det..

(det är nämligen hett mode här i stan nuförtiden; vill man tycka något så hänger man ut ett lakan. Eh..)

Vad jag svarade är väl mindre viktigt, men det roliga kom när jag uppgav mitt namn och då fick den omedelbara kommentaren: "- Men är inte du mamman till hon, den där simhopparen?"

Kändis på Södermalm, typ! :-D

Back on track

Sådär... Åter i stan efter att ha legat nerbäddad hela påskhelgen på Berget. Lite förvånande faktiskt, jag kände mig återhämtad innan jag åkte och var inte beredd på att bli däckad igen. Men jag fick iallafall välbehövlig vila och känner mig nu en aning bättre.

Att vila på landet är något helt annat än att vila i stan. Här finns alltid något som pockar; en diskmaskin som ska plockas ur; en tvätt som behöver tvättas; mat som ska lagas; telefonsamtal som ska ringas; lite plock och lite ditt och datt..

När jag kommer till Berget, så är det som om proppen går ur helt. Jag lägger mig helt enkelt ner och tillåter mig att vila. Och blir antingen sjuk - som nu - eller vederkvickt. Jag sover aldrig så mycket som jag gör där, eller läser.. och somnar över boken. När som helst under dagen... Och nu behövde jag uppenbarligen vilan.

De där långa skogspromenaderna får jag väl ta vid ett annat tillfälle. De två sista dagarna har ändå inte varit så promenadvänliga, med all snö som har vräkt ned i ett konstant flöde.

Så glad jag är att jag valde tåg istället för bil den här gången. Bara vetskapen att behöva halka sig fram på E4an tillsammans med alla andra hemvändande Stockholmare ger mig rysningar. Det var nog illa att ta sig de 14 kilometrarna på oplogade vägar fram till tågstationen idag...

Jag tillhör de som tycker om snö och vinter. Men vid rätt tidpunkt... Känns lite fel nu. Jag menar, var det inte tussilagovarning förra veckan? Jaja. Snö på landet är hursomhelst något speciellt. Det blir så ljust och nästan surrealistiskt tyst.

Och alltid vackert.