Höstlig eftermiddag i Stockholm

Att promenera längs Årstaviken är fint alla årstider, men undrar om inte hösten är den bästa? Vackert är det iallafall. Och inte lika trångt som det kan vara en vår- och sommardag, då promenadvägen liknar en motorväg. Dock utan bilar.

Så här såg det ut i lördags eftermiddag.. Jag var på väg hem, efter att ha traskat runt Långholmen. Sent på dagen, och dagsljuset var på väg bort..

Nedslag i bloggen

Joja, jag är fortfarande datorlös.

Dottern ser på "Vänner" just nu, och lånar så snällt ut sin laptop en liten stund. Dock vill hon ha den i sin närhet (eller om det är mig hon vill ha här? :-)), vilket gör att jag just nu sitter i ett hörn av hennes säng, med skärmen bortvänd från den rara 18 åringen, som i sin tur glor på tvn som står vid sängens fotända...

Sedan vårt lilla party härförleden, så har familjens stora TV blivit kvar i dotterns rum. Den flyttades hit för att vi skulle få mer utrymme i vardagsrummet och ingen har hittills orkat baxa tillbaka den. Det har fått till följd att lägenhetens minst använda rum, för tillfället är vardagsrummet. Och mitt TV-tittande inskränker sig numera till de enda två serier jag följer. Men just de två har jag blivit larvigt beroende av; Desperate Housewives och Grey´s Anatomy.. (fråga mig inte, det bara ÄR så)Och de går alldeles utmärkt att se i dotterns säng...

I övrigt är det alltså både en dator- och tv-fri period för mig just nu. Det har säkert sin mening det också.Jag fortsätter att pussla med alla andra delar i livet och väntar ut trögheten.. eller väntar in den, det beror väl på hur man ser det.

Har du tålamod att vänta tills din gyttja sjunker till bottnen och vattnet klarnar?
Kan du förbli orörlig tills den rätta handlingen kommer av sig själv?

(Lao-Tzu, ur "Tao-Te-Ching")

Tillsvidare; kolla in den här lilla sötnosen

Livets under

Eftersatt underhåll

Oj, här har vi en blogg som är styvmoderligt behandlad..

Vad kan jag skylla på? Jo, en sak är att jag faktiskt inte längre har någon dator. Puts väck så försvann den, min gamla tjänstedator som följt mig troget i över 5 år. Tog nämligen med den till jobbet för att få den rensad och uppdaterad, men det klarade den inte av och it-avdelningen förklarade den kasserad på stående fot. Snyft.

Well. Som numera fd personalchef, så ska jag faktiskt inte ha behov av en hemmadator i tjänst längre. Så här sitter jag med dotterns dator i knät. Går faktiskt alldeles utmärkt det också. Förr eller senare har jag nog en egen igen.

Men en större orsak till mitt oregelbundna bloggande, är att jag försöker få till mitt liv på alla plan. Behöver få utrymme för att både orka jobba, få energi till att träna och därtill avsätta tid för mindfulness meditation varje dag.. Då får tiden framför datorn stå tillbaka. Allt för hälsans skull. Både nu och för framtiden.

Är det inte lite sunt också?

När jag fått till alla pusselbitar, så återkommer jag med full kraft. Jag lovar!
Tills dess, titta gärna in då och då. Här kommer det att dyka upp inlägg titt - om än inte så tätt.

Och livet fortsätter att vara ett bra liv.

Pussar!

Söndag

Och i morgon är det måndag igen. Konstaterar att veckan gått fort, ej innehållit någon större bloggaktivitet och att det redan är ny sångkväll imorgon.. Därtill jobbdag.

Jag har kommit till insikt om (men vet inte om det är samma sak som att acceptera...) att jag behöver lära mig att gå genom perioder av tröghet. Trots att jag mår bättre, utifrån depressionsperspektiv, så letar jag efter det lustfyllda i mitt jobb. Detta mitt jobb, som har varit det roligaste jag har haft någonsin.. Men har förstått att lusten inte kommer att infinna sig. Och behöver hitta ett sätt att tycka att det är OK ändå.

Min make sa till mig i helgen, att jag får leta "kickar" utanför jobbet. Och han har ju så rätt.

Så; Tillsvidare ser jag fram emot morgondagens sångkväll, tisdagens möte om eventuell framtida kurs, torsdagens Mindfulness-träff och fredagens party... Däremellan ska 3 arbetsdagar genomlevas (höll på att skriva "genomlidas"). Jo.

Men livet är ett gott liv. Och jag har haft en mycket välgörande helg på det välsignade Berget.

Puss på er!

Höst på Berget

Tack vare 3s mobila bredband och Ts macintosh så kommer här ett inlägg direkt från ett höstlikt Berget. Löv och nån ny störning framför huset till trots, så är detta verkligen ett andrum och en lisa för själen.

I dag tog vi en långpromenad i skogen, på helt nya vägar. Jag är lite freak på gamla ödegårdar (och det finns många här!), de ställen som rivits och lämnats nån gång på 1940-talet och som sedan naturen försöker återta.
Det är nåt magiskt att stå på en gammal torpargrund och försöka föreställa sig hur det kan ha sett ut någon gång i tiden..

Frid. Ro. Andrum.

Bevara oss från gatuvåldet

Till alla vuxna: Visa våra ungdomar att vi tror på en bättre värld och ett mildare samhälle. Låt dem inte stå ensamma i sin manifestation mot ungdomsvåldet.

Var där! Ta ställning!

I eftermiddag alltså. Kl 17.00! I Kungsträdgården i Stockholm, på Gustav Adolf torg i Göteborg och Malmö bla...

Att bryta mönster...

Autobiography in Five Chapters

1. I walk down the street.
There is a deep hole in the sidewalk.
I fall in.
I am lost... I am hopeless.
It isnt´t my fault.
It takes forever to find a way out.

2. I walk down the same street.
There is a deep hole in the sidewalk.
I pretend I don´t see it.
I fall in again.
I can´t believe I´m in the same place.
But it isn´t my fault.
It still takes a long time to get out.

3. I walk down the same street.
There is a deep hole in the sidewalk.
I see it is there.
I still fall in it...It´s a habit.
My eyes are open.
I know where I am.
It is my fault.
I get out immediately.

4. I walk down the same street.
There is a deep hole in the sidewalk.
I walk around it.

5. I walk down another street.

(Portia Nelson)

Måndagsnöje

Oj, vad trött jag är idag också! Även om jag orkade upp ordentligt i morse och gick duktigt till jobbet och var hyfsat pigg där, så säckade jag ihop när jag kom hem - totalt orkeslös. Är det åldern månne, som nu sätter in en nådastöt? Eller bara efterdyningar av den sena lördagsnatten...?

Men hur gärna jag än trodde mig vilja vara kvar i soffan, så traskade jag iväg till mitt måndagsnöje... Nämligen min medverkan i den fantastiska Unisoul vocal choir!

Och kommer naturligtvis hem med ny energi och ett fortsatt leende på läpparna!

Under hela förra hösten, när jag varken hade energi eller leenden, så var sångtillfällena en lisa för själen. Klart underskattat som rehabilitering. Så hör nu, alla sångpedagoger, som vill slå er in på marknaden och hitta egna nischer; sång är läkande för sargade själar!

Yeah.