Vårtrött..

... men glad ändå!

Just det!

En sak kan jag faktiskt bestämma mig för att blogga om..

Igårkväll hade jag informationsmöte om Mindfulness. Föreläsning typ. Jätteroligt, inspirerande och lite egotrippande. Förstås.

Men.. I vanliga fall gör jag detta ihop med min kollega, men hon var - dessvärre- sjuk igår. Och då märkte jag hur många småsaker jag var tvungen att hålla i huvudet, förutom själva föreläsningsämnet liksom. Bland alla saker jag gjorde, vara att tända små värmeljus lite här och var i lokalen. Inte vet jag om någon av deltagarna märkte det, men jag tyckte det kändes lite mysigt liksom.

En av de första sakerna jag gjorde efter föreläsningen, var att gå runt och blåsa ut ljusen. Jag hade det liksom i ryggmärgen, ljusen ska blåsas ut.. Ju.

Plockade ihop disk, attiraljer och bar in bord och stolar i konferensrummet och såg till att kontoret såg representabelt ut igen. Sedan gick jag hem. Och landade. Och sov..

Och vaknade kl 03.39! Med en enda tanke i huvudet: - Jag släckte aldrig ljusen på toaletten!

Tänk er: en lastgammal fastighet i Gamla stan.. Hur j-a brandfarligt som helst. Och jag släckte aldrig ljusen på toaletten!!

Sannolikt hade de redan brunnit ut. Jag var inne på toan två gånger i gårkväll, och tänkte aldrig på om de små värmeljusen brann eller ej.. Men sannolikt var det redan utbrunna.

Jaha. Vad gör man? Plockade upp telefonen och wappade in på senaste nyheterna, men ingenstans stod det om en brand i Gamla stan (hajar ni vad stört?) och försökte sedan idka mindfulnessandning och komma till ro.. Gick sådär. Klockan 7 bestämde jag mig för att jag nog skulle blivit kontaktad om kontoret brunnit ned..

Och när jag klev in genom dörrarna kvart i nio, så såg allt ut som vanligt..

Så kan det gå.

Crowdy

Har just nu så många bloggämnen i huvudet att jag nog får avvakta en stund.. Behöver sortera och prioritera. Och se om jag kan fixa mitt tangentbord.. Mellanslagstangenten är liksom stum och vill bli hårdhänt behandlad för att lyda. Det är inte riktigt min melodi..

I morgon är det åter dags för Berget. Oh, så skönt!

Jubileum

- I dagarna är det 2 år sedan jag slutade äta smågodis! 2 hela år.. utan att jag en endaste gång fallit för frestelsen att proppa munnen full med salta fiskar, gelehallon, bilar, söta/salta/sura bomber mm mm.. Visst är det imponerande!?
Well, det är naturligtvis en sanning med modifikation. Visst har jag smakat en enstaka smågodisbit vid några tillfällen under de här åren. Och sötsugen är jag ju fortfarande, till och från.. Men istället för att hetsäta Karamellkungens färglada frestelser, nöjer jag mig numera med att långsamt njuta av en chokladpralin, eller något annat - gärna lite exklusivare chokladigt.

Det var under påsken 2008, som beslutet mognade. Ni vet; påskägg fyllda med diverse påskgodis som jag - nästintill maniskt - proppade i mig, utan att ens tänka mig för. Det där hetsiga godisätandet nådde sin absoluta kulmen då, och sedan bestämde jag mig för att det fick vara nog.

Igår kunde jag konstatera, att jag numera kan passera affärens lösgodis utan att ens reflektera över om jag ska köpa eller inte.. Jag är faktiskt stolt.

Så, hur ska jag fira detta jubileum?

Att säga nej..

Tittar på Skavlan där bla Isabella Scorupco är gäst och ska svara på varför hon filmar så sällan, och hör då kändiskocken Marcus Någonting säga: "De är de som säger nej oftare än de säger ja, som lyckas."

Det var precis vad jag behövde höra! Jag har haft en riktig skitvecka, med - bland annat - en del ångest över alla de "nej" jag sagt de sista månaderna; alla de samarbeten jag tackat nej till för att det inte riktigt stämt av olika anledningar. Och så sitter jag här med undran om det var rätt eller fel..

Nu strävar jag kanske inte direkt efter att bli stor och känd i Hollywood, men ändå.. Isabella Scorupco verkar ju ha fixat sin försörjning ganska bra. Och hon säger alltså oftast nej.

Mera svängningar..

Så var man åter i stan..

Gårdagen var helt fantastisk på Berget. Från en morgontemperatur på - 17 till en dagstemp kring noll, strålande sol och långpromenader x 2.. Fåglarna höll låda hela dagen och vårkänslorna fick t.o.m de försiktiga innekatterna att vilja ta sig ut i solskenet... Jo, jag tycker nog att det räcker med vinter nu.

Ikväll åt vi middag på närmaste grekhaket i kvarteret bredvid. Lammracksen var helt okey, men jag fortsätter nog att vara "nästan-vegetarian".. Efter drygt 2 månader utan kött, så vill min kropp helt enkelt inte ha så mycket av den varan. Inte ens när det är lamm.

Hmm...

Svängningar vs 2

- 10 i morse och isande vackert ute. Under dagen nästan nollgradigt, värmande sol och kvittrande småfåglar. Man kan nästan ana en annalkande vår..

Svängningar..

Visst är det märkligt hur ens känsloläge kan skifta, på bara ett kort litet ögonblick?!

Ena stunden njöt jag av det fina vädret, promenaden i solskenet med kära maken.. Glad och nöjd liksom. Ett telefonsamtal senare befann jag mig vara grinig och ilsk.. Inget allvarligt, men jag tillåter mig vara i det utan att försöka analysera eller styra upp. Så kan det ju också vara.

Nå, mat ska lagas med kärlek - det vet ju alla. Ikväll blev därtill linsgrytan kryddad med en dos ilska också. Det var nog därför den blev så stark.

Och humöret är åter på väg upp. Där ser man vad lite god mat kan ställa till med..