Den gode H skrev följande till makens mobil:
"Jag har idag överfört 365 dagar med kärlek, lycka, glädje och god hälsa till ditt konto nr 2009. Använd dem väl. Gott nytt år!--- Även Majs konto!¨
Jag tyckte det var fint.
Och idag kom ett mail från USA:
"New Year´s Blessing.
As we move through the good fortune and disasters which will be a part of this New Year, may we remember that each moment, each circumstance is what we have been waiting for. Each person we encounter is an avatar – an incarnation of the divine. Every situation is an invitation into the freedom and the mystery of aliveness.
More than happiness, may we find in the circumstances of our live a way into a deeper connection to that which does not come and go. Each time we lose our way, may we remember with kindness to turn once again to what is most true. One thousand times – endlessly turning we express our gratitude for this unexpected miracle of our lives.
We are brief visitors on this precious planet. May we learn to pray ceaselessly and give thanks in all things – that our lives may be a blessing to ourselves and to those around us.
David & Melissa"
Behöver inte kommenteras ytterligare..
God fortsättning alla!
fredag 2 januari 2009
Vinterkyla på Berget
Kallt hus - betyder trängsel i sängen.. 
Utsikt från sovrumsfönstret
På promenad.. I soligt vinterväder finns skönheten överallt!onsdag 31 december 2008
Livskraft
Året som snart har passerat, kan sammanfattas som ett livskraftigt år.
För 12 månader sedan stod jag just i begrepp att starta mitt nya liv som egen företagare, efter flera år i tryggt, anställt förvar som personalchef.. Nyfrisk (med sjukdomen strax bakom hasorna) - och på skakiga ben - påbörjade jag en av de bästa utbildningarna jag någonsin gått.
Årets första månader präglades av en stor mängd nya intryck, lärdomar och självförtroende-stärkande bekräftelser. Men också av ansträngande sociala märkligheter, nära anhörigas sjukdomar, oro och plågsamma tangosteg med depressionens efterdyningar. Jag vill därtill minnas flera magiska skiddagar, som förutom att de blev oförglömliga minnen - även satte spår i mina knän..
Som nykläckt, diplomerad coach startade jag så verksamheten på allvar i april. Skakigt och ovisst, men väldigt, väldigt roligt.
Frampå vårkanten hade jag funnit en någorlunda balans. Företagandet tog små, små steg framåt, oron för anhöriga lade sig och jag ändrade mina kostvanor radikalt, vilket bidrog till att måendet fick en rejäl skjuts mot det bättre.
Under sommaren fick jag in några nya, inspirerande kunder och mitt coachande tog fart på riktigt. Under början på hösten lade jag ner massor av energi på marknadsföring, bla blev min hemsida klar och så ramlade plötsligt en stor kund in - som gav mig försörjning resten av året.
I samma veva kom jag med i ett mentorprogram för nya företagare, och har påbörjat en mycket spännande och utvecklande process tillsammans med min mentor. År 2008 har definitivt varit ett av mina roligaste yrkesår någonsin.
2008 får också gå till historien som ett intressant år, ur bilperspektiv. Strax före midsommar sade jag adjö till min mångåriga följeslagare Clio och accepterade motvilligt att makens vinterbil (en Volvo 740) också går att köra. Under sommaren följde jag även med min älskade äkta hälft på bilträffar, vilket - till min förvåning och hans förtjusning - visade sig vara långt roligare än jag kunnat ana. Min mobiltelefon är full av filmer och bilder på tjusiga amerikanska vrålåk av olika märken och årsmodeller.
Under året har jag fördjupat mitt meditationsutövande och har bla varit på två längre tysta retreat som - sinsemellan på helt olika sätt- varit omvälvande och hjälpt mig att landa ännu djupare i förvissning om att den väg jag har valt är rätt för mig.
En systerdotter bodde i Calcutta halva året, en annan gifte sig. Dottern blev 19, modern 80 och brodern 50.. Det sistnämnda gjorde det extra tydligt för mig att åren verkligen går. Min bror och jag är liksom de två "minstingarna" i ursprungsfamiljen. Att han har fyllt halvsekel innebär således att det är min tur nästa gång. Några år kvar visserligen, men tänkvärt.. Lite av en överraskning, faktiskt. Jag har inte helt hunnit med i åldersutvecklingen, men kan ju konstatera att de gråa håren blir allt fler och allt mer envisa. De blir allt svårare att hålla i schack med hjälp av färgning. Det kommer väl en dag när jag kapitulerar, men det skedde iallafall inte under året som gick..
Under senhösten blev jag uppmärksammad på möjligheten att drabbas av återfall i depression. En insikt som var viktig, om inte annat som påminnelse om att vara rädd om mig själv. Återigen kunde jag tacksamt konstatera att det som ger mig näring är; min familj, vänner, nära relationer och kärlek, mänsklig kommunikation och kontakt. Minidippen gick över och gav mig ännu en energiknuff framåt och hjälpte mig att ta beslut om saker som kan bli väsentligt för mitt mående.
Och så; mitt liv som idrottsförälder tog officiellt slut några veckor före jul. En epok i den här familjens liv är över. Att det var ett nödvändigt och klokt beslut av dottern råder inget tvivel om. Vad det innebär för mig personligen är jag inte helt på det klara med ännu..
År 2008 är till ända. Ett år som på flera plan har gett mig kraft och energi. På det stora hela har jag idag mer livskraft än jag haft på många, många år..
Nu lägger jag det gamla året till handlingarna och blickar med pirrande spänning och tillförsikt framåt mot ett helt nytt år.
Ett riktigt gott nytt år önskar jag mig själv, min älskade familj, mina kära vänner och alla andra människor!
Må alla varelser vara lyckliga och leva i frid.
För 12 månader sedan stod jag just i begrepp att starta mitt nya liv som egen företagare, efter flera år i tryggt, anställt förvar som personalchef.. Nyfrisk (med sjukdomen strax bakom hasorna) - och på skakiga ben - påbörjade jag en av de bästa utbildningarna jag någonsin gått.
Årets första månader präglades av en stor mängd nya intryck, lärdomar och självförtroende-stärkande bekräftelser. Men också av ansträngande sociala märkligheter, nära anhörigas sjukdomar, oro och plågsamma tangosteg med depressionens efterdyningar. Jag vill därtill minnas flera magiska skiddagar, som förutom att de blev oförglömliga minnen - även satte spår i mina knän..
Som nykläckt, diplomerad coach startade jag så verksamheten på allvar i april. Skakigt och ovisst, men väldigt, väldigt roligt.
Frampå vårkanten hade jag funnit en någorlunda balans. Företagandet tog små, små steg framåt, oron för anhöriga lade sig och jag ändrade mina kostvanor radikalt, vilket bidrog till att måendet fick en rejäl skjuts mot det bättre.
Under sommaren fick jag in några nya, inspirerande kunder och mitt coachande tog fart på riktigt. Under början på hösten lade jag ner massor av energi på marknadsföring, bla blev min hemsida klar och så ramlade plötsligt en stor kund in - som gav mig försörjning resten av året.
I samma veva kom jag med i ett mentorprogram för nya företagare, och har påbörjat en mycket spännande och utvecklande process tillsammans med min mentor. År 2008 har definitivt varit ett av mina roligaste yrkesår någonsin.
2008 får också gå till historien som ett intressant år, ur bilperspektiv. Strax före midsommar sade jag adjö till min mångåriga följeslagare Clio och accepterade motvilligt att makens vinterbil (en Volvo 740) också går att köra. Under sommaren följde jag även med min älskade äkta hälft på bilträffar, vilket - till min förvåning och hans förtjusning - visade sig vara långt roligare än jag kunnat ana. Min mobiltelefon är full av filmer och bilder på tjusiga amerikanska vrålåk av olika märken och årsmodeller.
Under året har jag fördjupat mitt meditationsutövande och har bla varit på två längre tysta retreat som - sinsemellan på helt olika sätt- varit omvälvande och hjälpt mig att landa ännu djupare i förvissning om att den väg jag har valt är rätt för mig.
En systerdotter bodde i Calcutta halva året, en annan gifte sig. Dottern blev 19, modern 80 och brodern 50.. Det sistnämnda gjorde det extra tydligt för mig att åren verkligen går. Min bror och jag är liksom de två "minstingarna" i ursprungsfamiljen. Att han har fyllt halvsekel innebär således att det är min tur nästa gång. Några år kvar visserligen, men tänkvärt.. Lite av en överraskning, faktiskt. Jag har inte helt hunnit med i åldersutvecklingen, men kan ju konstatera att de gråa håren blir allt fler och allt mer envisa. De blir allt svårare att hålla i schack med hjälp av färgning. Det kommer väl en dag när jag kapitulerar, men det skedde iallafall inte under året som gick..
Under senhösten blev jag uppmärksammad på möjligheten att drabbas av återfall i depression. En insikt som var viktig, om inte annat som påminnelse om att vara rädd om mig själv. Återigen kunde jag tacksamt konstatera att det som ger mig näring är; min familj, vänner, nära relationer och kärlek, mänsklig kommunikation och kontakt. Minidippen gick över och gav mig ännu en energiknuff framåt och hjälpte mig att ta beslut om saker som kan bli väsentligt för mitt mående.
Och så; mitt liv som idrottsförälder tog officiellt slut några veckor före jul. En epok i den här familjens liv är över. Att det var ett nödvändigt och klokt beslut av dottern råder inget tvivel om. Vad det innebär för mig personligen är jag inte helt på det klara med ännu..
År 2008 är till ända. Ett år som på flera plan har gett mig kraft och energi. På det stora hela har jag idag mer livskraft än jag haft på många, många år..
Nu lägger jag det gamla året till handlingarna och blickar med pirrande spänning och tillförsikt framåt mot ett helt nytt år.
Ett riktigt gott nytt år önskar jag mig själv, min älskade familj, mina kära vänner och alla andra människor!
Må alla varelser vara lyckliga och leva i frid.
söndag 28 december 2008
Årets sista söndag
Så får man väl ändå anse att julen är över, för den här gången. Känner mig mycket nöjd med hur den förlöpte och gårkvällens trevliga middag satte liksom pricken över i:et. Tack LGKG, för att ni förgyllde vårt hem!
I morgon packar maken och jag in oss i bilen med katterna och drar till Berget. Avser att ta med mig en packe böcker, raggsockor och denna lilla minidator..
Återkommer således kanske från Östergötlands nordligaste hörn. Men jag lovar inget - Berget har en tendens att locka mig till total internetavstängdhet.
Får se hur det blir den här gången.
I morgon packar maken och jag in oss i bilen med katterna och drar till Berget. Avser att ta med mig en packe böcker, raggsockor och denna lilla minidator..
Återkommer således kanske från Östergötlands nordligaste hörn. Men jag lovar inget - Berget har en tendens att locka mig till total internetavstängdhet.
Får se hur det blir den här gången.
fredag 26 december 2008
Min nya följeslagare
Premiärskriver på min lilla nyinköpta 10-tums Lenovo... Minidator, alltså.
Tangentbordet är aningens mindre än ett fullvuxet, så jag slirar en aning mellan bokstäverna - men det vänjer man sig säkert vid.
Så skoj med en dator som får plats i handväskan!
Tangentbordet är aningens mindre än ett fullvuxet, så jag slirar en aning mellan bokstäverna - men det vänjer man sig säkert vid.
Så skoj med en dator som får plats i handväskan!
torsdag 25 december 2008
Frid
Välsignade helg!
Så underbart att vara ledig och vila i familjens fridfulla famn. Julen har hittills firats i alla enkelhet i vår 3-samhet. Med mat, godsaker, klappar och trevlig samvaro. Härligt, stilla och kärleksfullt.
I morse var maken och jag på julotta, minsann. Första gången sedan den obligatoriska gången när jag konfirmationsläste (och det var ju ett tag sedan..) Det var mycket vackert och stämningsfullt i den ljusklädda kyrkan och jag är glad att jag kom upp, trots den arla timmen.
Att hela familjen sedan gick på matiné och såg Vicky, Christina, Barcelona var dessutom en höjdare. Vilken härlig film. Gillar ni Woody Allen - så se den! Om inte; se den ändå..
Frid i hjärta och sinne. Vad mer kan man önska sig?
Så underbart att vara ledig och vila i familjens fridfulla famn. Julen har hittills firats i alla enkelhet i vår 3-samhet. Med mat, godsaker, klappar och trevlig samvaro. Härligt, stilla och kärleksfullt.
I morse var maken och jag på julotta, minsann. Första gången sedan den obligatoriska gången när jag konfirmationsläste (och det var ju ett tag sedan..) Det var mycket vackert och stämningsfullt i den ljusklädda kyrkan och jag är glad att jag kom upp, trots den arla timmen.
Att hela familjen sedan gick på matiné och såg Vicky, Christina, Barcelona var dessutom en höjdare. Vilken härlig film. Gillar ni Woody Allen - så se den! Om inte; se den ändå..
Frid i hjärta och sinne. Vad mer kan man önska sig?
onsdag 24 december 2008
God Jul
Må alla varelser vara lyckliga och leva i frid. Må alla mina bloggläsare och alla andra ha en fridfull jul, í lugn och ro och i kärleksfull samvaro - om man så väljer att fira ensam eller tillsammans med andra. Må helgen bli en källa för andlig påfyllnad, för den som behöver...
Kort sagt: God Jul!
torsdag 18 december 2008
Aj
Jag träffade en personlig tränare i förrgår. Och undrar nu; hur otränad är man egentligen - om man får så här mycket träningsvärk bara efter en instruktion?
Ja, jösses. Men det är väl tecken på att det är hög tid att börja träna. Om en månad ska de här veka benen klara skidbacken.
Aj.
Ja, jösses. Men det är väl tecken på att det är hög tid att börja träna. Om en månad ska de här veka benen klara skidbacken.
Aj.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)