Mittimellanläge

Tiden flyger och jag har stora problem med att hitta en fungerande struktur i denna tillvaro - mellan uppdrag.. Har varit "igång" i två veckor, men alla goda föresatser om tidiga meditationsmorgnar, träningspass, långa promenader och i övrigt goda vanor, har än så länge mest resulterat i fina planer..

Jaja. Det blir en del småsaker gjorda ändå, och tillförsikten är god. Och kanske det helt enkelt just nu är en sådan period i livet. En period som jag liksom bara ska vara i.. Och tillåta mig att vara i.

Och när jag är i ett sådant här "mellanläge" så händer det märkliga saker. Igår, när jag tog mig en dusch mitt på dagen - så började katastrof och orostankar fördunkla mitt sinne. Ungefär "hur ska det gå? Kommer jag att klara mitt konsultande? Tänk om jag inte lyckas sälja in mig på fler ställen?" Vojne, vojne, vojne - typ. Sådana där tankar som jag gissar att de flesta egenföretagare hamnar i med jämna mellanrum.

Så var jag nyduschad, ren på kroppen men mörk i sinnet. Och kollade mailen.. Och telefonen.. Och vips, så var där plötsligt två nya förfrågningar om uppdrag! Helt rätt i tid för mig, kan man ju säga..

Men nu tar jag ledigt på riktigt. Ska om ett par timmar sätta mig på Vingåkerståget och ägna helgen åt min make och friden på Berget.

Må ni alla ha en god helg. Puss på näsan!

Årskrönika och nystart

Sådärja, nu åkte datorn på. För första gången på två veckor.. (jo, det är sant. De av er som sett mig passera lite på Facebook kan veta att där är jag mestadels via mobilen.. men datorn har varit av. Jojomensan! )

Tror nog inte att det blir så mycket till årskrönika den här gången. 2009 passerade förbi som ett riktigt bra år för mig, men slutade med några riktigt trötta och låga månader - och jag har inte så mycket att tillägga. Men visst, året innehöll bla några trevliga resor: En riktigt mysig aprilweekend i Barcelona med maken (för övrigt ett tioårsfirande!) och en härligt varm och rolig julivecka i Rom med dottern. Därtill några avkopplande veckor på Berget i somras med planterandet av en syrenhäck som extra minnesvärt.
Yrkesmässigt ett mycket bra år, förstås. Företaget har gått runt och jag har under året blivit certifierad ICF-coach, samt utbildat mig till lärare i Mindfulness Based Stress Reduction (mindfulnesslärare, om ni hellre föredrar det..).

Avslutade året med en tyst retreat på Gaia House, i underbart vackra Devon, i England. Mycket nyttigt och välgörande. Om än kallt, obekvämt och en hemlängtande.. Kan dock inte tänka mig ett bättre sätt att avsluta året på och det gav verkligen mersmak.

Sammanfattningsvis har 2009 gett mig inkomster, insikter och ytterligare bekräftelser på att jag är på rätt väg. Och det är ju inte så illa.

Det här nya året mjukstartade jag med en nästanvecka på Berget i rekordkyla och obeskrivligt vackra dagar.. Att promenera i en tyst vinterskog, fullt påpälsad i strålande sol och arton minusgrader - är att på något sätt leva fullständigt, totalt närvarande. Dagarna med maken på Berget innebar också en stilla samvaro, med långa samtal och gemensamhet som är värt sin vikt i guld. Så oerhört välgörande och privilegierat att tex kura skymning i soffan och titta ut på det blå ljuset och samtala i takt med tankebanorna.. Att liksom få prata klart samtidigt som en gnistrande klar stjärnhimmel breder ut sig över skogen.. Sannerligen både kvantitets- och kvalitetstid på samma gång.

Nu har vi återvänt till stan. För en gång skull känner jag mig färdig med ledigheten och ser - med stor tillförsikt och spänning - fram emot att starta det här året, både yrkesmässigt och privat. Har så mycket ny energi och nya tankebanor som nu ska kanaliseras och testas. Känns oerhört spännande och inspirerande...

2010 - här kommer jag!

God fortsättning!

Nu är allt packat och förberett.. I morgon bitti sätter jag mig på ett plan för att åka till England och delta i en veckas retreat på Gaia House.

Önskar er alla ett gott slut på detta året!

Vi hörs åter några dagar in på år 2010...

Frid

God jul och god fortsättning till er alla!
Här är frid och just inte så mycket mer att säga.

Andas in.. andas ut...

Och konstaterar att NU är det tid för ledighet!

Gjorde mina sista arbetstimmar hos min fd huvudman i måndags, träffade världens bästa handledare i tisdags, avslutade min första mindfulnessgrupp i onsdags, tog terminspaus med den andra gruppen i torsdags, träffade en ny spännande kund idag.. och till det en massa andra kontakter och möten under veckan.. Har också noterat det märkliga i att ju fler samarbeten jag tackar nej till - desto fler förslag tycks dyka upp.

Men nu tar jag en paus från allt som har med arbete att göra.

Rösta, rösta!!

Just det: gå in på den här länken och grammisrösta på finfina svägerskan Ylva Skog, i kategorin Årets Klassiska!

Reservdelsmänniskan..

De flesta som känner familjen A-S lite närmare, har nog framför allt lagt märke till min makes reservdel - dvs benprotesen. Nå, den här familjen består av flera reservdelar:

Det första jag gör när jag kommer hem från jobbet, är att ta av mig hörapparaterna. Nog med höga ljud för dagen, liksom. Sedan går jag in i badrummet och plockar ur kontaktlinserna ur ögonen. Nog med hökblick..

Sedan tar jag ut löständerna..

Nej, det gör jag ju inte. Inte nu förtiden. Men jag kunde mycket väl ha gjort det. Och jag gjorde det under väldigt lång tid av mitt liv. Tänk att jag levde med ett provisorium från 12 års ålder till - 35 års åldern.. Känns idag mycket långt borta. Sådan tur att det finns sådant som heter titan. Och implantat.

Annars hade jag sannolikt plockat bort den reservdelen också.

Har jag för övrigt några minnen av min olycka som tolvåring? Jo, jag minns att jag gick till stallet, trots att syster S nyss kommit hem från Belgien. Hon låg och sov när jag kom från skolan, så jag valde att hälsa på hästarna ett tag.. Men bara en kort stund, eftersom jag ville hem och träffa min syster som varit borta - hur länge? ett halvår?.. Och när jag väl var i stallet, så bestämde jag mig för att ta ut Joy - min "egen" skötehäst, treåringen som vi höll på att rida in - på en kort ridtur. Men eftersom jag bara skulle rida en liten stund, valde jag att rida i paddocken, tillsammans med inackorderingen (minns inte vad hästen hette, men ryttaren hette Tyrone). Det blåste ordentligt, så vi var ganska vaksamma. Och hästarna var ystra och nervösa. Joy skyggade vid samma hörn gång efter annan. I hörnet på paddocken fanns ett slags skjul, och sannolikt var det något där som gjorde henne nervös i blåsten. Två gånger blev jag avkastad på samma ställe, och två gånger satte jag envist upp igen. Det är något man som ryttare får lära sig - trillar man av, så ska man obönhörligen upp igen. Jojo.

Den tredje gången valde jag att istället leda henne förbi det otäcka skjulet. Min tanke var att om jag var nära hennes huvud - hållandes i tränset - och talade lugnande till henne så skulle hon inte bli så rädd.

Vid exakt samma ställe som tidigare, skyggade hon kraftigt. Jag snavade och tappade taget om tränset. Och samtidigt som jag föll framlänges, så sparkade hon bakut. En normal reaktion hos en häst som blir lös... Min mun mötte alltså hennes bakhovar, lite olyckligt. Jag minns ljudet av smällen - en kraftig dånande duns. Men jag minns ingen smärta.

Sedan rådde kalabalik och panik. Min medryttare Tyrone blev så rädd att han hoppade av sin häst och sprang ut från paddocken och ställde sig där och skrek, vilket ledde till att min häst började bråka med hans.. (kan hästen hetat Qupido?). Jag var kvar inne i padocken, kände att det rann blod från min mun, och försökte sära på hästarna. Tror faktiskt att jag lyckades, men sedan kom en dotter till familjen som ägde stallet och där någonstans börjar minnet svikta. Blev ledd till deras hus, lagd på en säng och sedan minns jag att min far kom. Och sedan ambulansmännen.. Som snällt sade att det här kommer att bli bra. Jag var inte på det klara över vad som skulle bli bra. Transport till sjukhuset och senare operation. Uppvak i ett rum med två tanter som ojade sig när de såg mig..

Senare fick jag klart för mig att hela gombenet i överkäken var krossat, tillsammans med fem framtänder. Operationen var pillrig, eftersom läkarna behövde rensa gommen på ben- och tandsplitter. Jag har också förstått att jag hade centimetertur från en betydligt värre olycka. Min nästipp var skrapad av hästhoven, och det sades mig att om sparken hade tagit en aning högre upp så kunde näsbenet ha tryckts in i skallen. Och då skulle sannolikt sagan om Maj varit över.

Från 12 år till 35 år hade jag ett provisorium i munnen. Fråga mig inte varför det tog så lång tid att ersätta det. Men sannolikt har det med skam och förträngning att göra. Vad jag vet, är att jag log på ett annat sätt som elvaåring.. Då log jag med öppen mun, visandes hela garnityret. Det har jag aldrig gjort sedan dess.

Men jag lever. Och har idag bara lösa delar i öron och ögon. Kunde varit betydligt värre.

Puh liksom..

Tiden går..

Igår blev jag avtackad av min (snubblande strax fd) uppdragsgivare. Återstår nu 3 möten på måndag, sedan har jag avslutat mitt åtagande där. Känner mig som jag har sirap i huvudet, bomull i öronen och ögonlock tunga som bly. Bestämde mig redan innan att den här dagen ska ägnas åt städ, tvätt och komma-ifatt-hemma-dag. Skönt känns det absolut, men också lite vemodigt - som alltid vid avslut och hejdåande.

Egentligen känner jag min nog mest dränerad.. Många samtal har det blivit sista månaden.. Många lyssnande och stöttande sådana. Kvar finns inte mycket energi över huvudtaget. Jag behöver påfyllning - definitivt. Dags för ledighet. Nästa vecka blir att varva ner i tempo, några få möten, två mindfulnessgrupper och två coachingar.

Men sedan: Tre veckors ledighet! I år innehåller även julledighet en veckas tyst retreat på Gaia House i Devon. Det ser jag verkligen fram emot. Landa, möta nuet och ge plats för ny energi.