Advent

Ujuj, vad tiden går. Nyss var det väl augusti? Eller åtminstone september?

På tal om tempo. Det går alldeles utmärkt att jobba så här mycket som jag gör nu. Visst är jag trött, men vem är inte det vid den här tiden på året? Men det som får mig lite närmare gränsen för vad jag klarar av - är att sitta i kontorslandskap, speciellt dagar när alla är inne samtidigt. Märkte att jag blev oerhört trött i huvudet i slutet på förra veckan. Det susade i öronen och hjärnan kändes "overloaded". En varningsklocka, helt klart. Det krävs en fördjupad diskussion om förhållningssätt, telefonvett och pratkultur.

Men jag gillar att november är till ända. Även om det det här året, var lite lättare att ta sig igenom, så känns december betydligt ljusare. Det är något hoppingivande med alla ljusstakar i fönstren och de lampbehängda träden på gården. Och grannarna överträffar varandra i att dekorera balkongerna med olika typer av ljuslingor och/eller andra ljusdekorationer. Själva har vi faktiskt inte städat undan sommaren ännu. Så vår balkong dekoreras med stackars ihjälfrusna sommarblommor och regntunga blomlådor. Hum hum... Nåja. I varje fönster finns det iallafall något som lyser upp tillvaron.

Första advent minsann. Inför den här helgen hade jag två stora underskott i mig: Vila och Kultur. Så jag har försökt att sova ut (gick väl hyfsat) och har fixat lite adventsfint hemma. I gårkväll bio(Burn after reading - riktigt underhållande, John Malkovich är - som vanligt - lysande) och i kväll var vi på adventskonsert i Sofia kyrka. Det var underbart! Min själ sjunger nu lyckligt, lugnt och stilla..

Så, denna helg blev det alltså en blandning av amerikansk dramakomedi och en smula kristen påfyllning. Nästa helg är en 2-dagars buddistisk retreat inplanerad. Se där, jag fyller på min andlighet på mitt eget sätt.

Jag är nöjd med helgen. Även om lite mer vila hade varit önskvärt..

Hej lilla blogg..

... jag hinner inte riktigt med just nu. Men håll ut, jag är åter inom kort!

Pussar o kramar

Joja

En bra vecka kan börja räknas ner.. En dag för tidigt, förvisso. Men i morgon bitti sitter jag på tåget för en helg i Göteborg med efterlängtad brorfamiljumgänge. På lördag ska jag tom få följa med till ridhuset. Det ser jag fram emot!

Lite bloggpaus tillsvidare...

Återkommer efter helgen.

Pussar och kramar!

Saker och ting förändras

Det är simhoppstävlingar i Stockholm i helgen. Utan min närvaro. Märkligt.

Förbannad..

på inskränkta människor, som inte förstår innebörden i ordet integritet. Eller som har missförstått sin roll och inte tar sitt ansvar.

Suck. F-n. J-r. Liksom.

När någon jag älskar - och har gett liv åt - blir illa behandlad, så blir jag grym.

Vägskäl

I morgon ska jag titta på en lokal. Om jag tycker om den - och om priset är rimligt- så behöver jag fatta ett beslut.. Göra ett vägval liksom..

Spännande ju.

Ofrivilligt vaken

I morse vaknade jag halv 5. Försökte somna om en stund, men huvudet fylldes med en mängd oinbjudna och oangenäma tankar. Istället för att kämpa emot det interna tjattret, gick jag upp och mediterade nästan en timme. Så.. Det blev lite tystare i huvudet och tankarna tog en annan vändning.

Dagen kan börja.

Egentligen skulle jag vilja börja varje morgon med en stunds meditation. Men det krävs att jag går upp kl 5. Det gör jag inte så lätt.. Eller rättare sagt, jag har alldeles för svårt att komma i säng i tid på kvällarna för att kunna stiga upp så tidigt. Efter snart två års dagliga försök, så kan jag konstatera att det är mycket svårt att lära en kvällsmänniska att bli en morgondito.

Varför blogga? Varför skriva insändare?

Åh, jag kan inte låta bli att citera den här - i mitt tycke - skojiga insändaren. I dagens DN alltså:

"Jag vill inte veta var du fikade idag.
Alla som har en blogg med under 100 läsare om dagen borde för sin egen skull radera den. Det finns en enkel anledning till att ni inte har så många läsare: Ingen bryr sig.
Att skriva en blogg om sig själv är bland det mest egocentriska, självupptagna och oattraktiva man kan göra. Om man på fullt allvar tror att någon ids läsa om ofta händelselösa och ointressanta liv, då är nog inte personen i fråga helt sund.
Jag skulle gissa på att ungefär hälften av alla som läser bloggar gör det för att få sig ett gott skratt. Anledningen till att många har och skriver en blogg är nog att de vill känna sig viktiga och behövda. Man använder bloggen som ett sätt att bekräfta sig själv. Jag kan förstå varför ni gör det men snälla, hitta något annat sätt att hävda er på. Det här är pinsamt och ni kommer troligtvis att skämmas i framtiden över hur ni blottade ert privatliv inför hela världen. Eva Andersson Bromma"

Då min blogg tillhör kategorin med under 100 läsare om dagen och jag definitivt har egocentriska motiv för mitt skrivande, så frågar jag mig nu: Ska jag radera bloggen? Kommer jag att skämmas i framtiden för att jag blottade mitt privatliv (miffokakor, meditation,förkylningar mm) för "hela världen" (som tydligen består av färre än 100 läsare...)? Skadar jag min omvärld genom ett osunt bloggande?

Eller kan man helt enkelt önska att Eva Andersson - för sin egen skull - låter bli att läsa de bloggar som hon anser beskriva ointressanta och händelslösa liv?

Vad säger ni?