Lite irritation..

Det händer ibland att jag hör mer eller mindre nedvärderande kommentarer kring de val jag gjort. Kommentarer i ordalag som jag med ett förstående sinne skulle kunna tolka som avundsjuka. Och det är väl ok. Folk må tycka vad de vill och avund är mänskligt.

Men jag tar mig rätten att reagera.

Så, till dig som anser att du inte har samma förutsättningar som jag - oavsett det handlar om ekonomi, livsfas, karriär, stöd eller vad det nu är som sticker dig i ögonen:

För det första: Är du säker på att det är sant? Är du verkligen säker på att inte du också kan följa ditt hjärtas väg, utifrån din verklighet?

För det andra: Jag har följt min sanning, min passion, min drivkraft.. Har sagt nej och valt bort självklara vägar (även inkomstmöjligheter) traskat nya stigar och har valt ett nedskalat liv på flera plan.

Ja, jag går mina egna vägar och är oerhört tacksam över de dörrar som öppnats för mig. Jag önskar innerligt att alla människor får möjlighet att leva sin sanning. Men jag köper inte nedvärderande kommentarer som "att du har haft det lätt" eller att "det är lätt för dig att säga" och liknande.

Vadå lätt?

Ja, jag ångrar inte en sekund mina val - men vad vet du om vilka offer jag gjort? Eller vilka ansträngningar och strider jag tagit för att nå dit jag är idag? Vad vet du överhuvudtaget om bakgrunden till mina val?

Jag dömer inte dig för de val du gör. Varför dömer du mig?

Eller är det helt enkelt så att kommentarerna är obetänksamma, sådana där grodor som bara hoppar ur munnen utan medvetet mål?

På G

Man kan kanske tycka att jag far och flänger lite onödigt mycket, så här veckorna före flytt. Att det är lite tvära kast, tex från ayurvedakurs i Gränna till affärsnätverkande i Gamla stan på lite drygt ett halvt dygn..

Men jag gillar't!

Jippie!

I min maillåda:

"Attn,

Jag kontaktar dig angеende $ 21,5 miljoner i min bank i Kina som jag kan цverfцra till dig som fцrmеnstagare. Projektet дr utan risk har noggrant planerat.

Fцr mer fцrklaring, kontakta mig pе e-post: sangchinn11@yahoo.com.hk.

hдlsningar,
S. Chinn"

Guds öga?

Jag kan inte sluta titta på den här bilden, som lär vara ett foto av Helix nebulosa. F-n tro't..

Läs mer om fotot/nebulosan här:
eso.org/public/news/eso0907/

Gör det allt mer officiellt..

Skrev nyss det här inlägget på min företagsblogg:

http://coachtree.se/jag-bryter-upp-och-blir-handelsresande-i-narvaro/

Grattis herr Skog

Idag firar vi den älskade makens födelsedag ❤

Han önskade sig en Napoleonbakelse och vem är jag att förneka någon en födelsedagsönskan..

Fokuserar, avslutar och väljer bort..

Nu när jag bestämt mig för att lägga Stockholm bakom mig, för att så småningom påbörja något nytt någon annanstans, så blir det uppenbart att jag behöver fokusera på det som är viktigast. Det innebär förstås att avsluta en hel del saker och inte påbörja nya processer som är kopplade till en stadigvarande Stockholms-tillvaro.

Det innebär också att jag inte ska knyta några nya kontakter här i stan. Inte för att jag inte vill, eller för att jag inte kommer att återvända hit (vilket jag kommer att göra - många gånger)- utan för att jag måste hushålla med min energi och därför behöver välja vilka jag träffar och umgås med. Jag värnar om de relationer jag har och vill se till att jag förvaltar (tråkigt ord, men det var det enda jag kom på i sammanhanget) de nätverk, sammanhang, släkt och vänner som redan finns och som har en särskild plats i mitt hjärta.

När man rör sig i nätverkssammanhang som jag gör, både irl och i sociala medier, så dyker det ständigt upp nya möjligheter att träffa nya människor. I nuläget väljer jag alltså att lägga fokus på de kontakter som redan är etablerade. 

Om någon nu skulle tycka att det är ett märkligt sätt att förhålla sig till omvärlden, så kan jag passa på att påminna om SvDs utmärkta serie "Inåtvänd" om introverta personer (som inleddes med den här artikeln http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/introverta-far-stimulans-av-tystnad_7451296.svd. 

Där kan man finna en del svar till varför jag behöver göra dessa val.

(sedan kan man förstås undra varför jag känner behov av att förklara mig.. hmm.. ) 

Att följa sitt hjärta

Mitt i allt så har jag tydligt hört mitt pockande hjärta. Ett hjärta som hela tiden försöker få mig att inse att det är fler saker som behöver förändras i mitt liv. Jag har lyssnat, tolkat, försökt förstå, förändrat saker och landat i den nya förändringen.

Tills hjärtat börjat picka igen. 

För varje förändring jag genomför, för varje ny insikt jag når så känner jag mig nästan som en lök... Skalar lager för lager. Och ju fler lager jag skalar bort, desto närmare kärnan kommer jag. Närmare hjärtats röst och mer sann mot mig själv. Jag vill gärna tro att ju mer sann mot mig själv jag är – desto mer kan jag ge av mig själv till andra, till världen, till universum..

Under den här sommaren har jag kommit till insikt i hur jag vill leva – inte bara som en önskan eller en drömbild om hur det kanske skulle kunna vara någon gång i framtiden – utan som en mycket kraftig drift i att helt enkelt förändra det jag kan förändra. Hur tankarna gått kan beskrivas ungefär så här:

• Leva nära naturen, med utrymme för mer närvaro med mig själv och mina kära. Med utrymme menar jag både mentalt, fysiskt och geografiskt.
• Leva mer efter buddistiska och yogiska värderingar (vad det innebär för just mig)
• Leva mer ekologiskt, mer medvetet och mindre konsumistiskt.
• Äga färre saker, ”resa med lättare packning”
• Leva mer i fas med dygnsrytm, årstider, ljus och mörker. Och lite oftare med en katt i knät.
• Bedriva min verksamhet på ett sätt som går hand i hand med mitt sätt att leva, samt i sammanhang som delar mina värderingar etc.
• Medvetenhet om att allt jag gör får konsekvenser – genom mitt sätt att leva och genom min verksamhet bidra till att rädda moder jord, bidra till hälsosammare och sundare näringsliv/samhälle

När jag väl kom fram till detta och förankrat mina vilda idéer hos maken, så blev två nödvändiga steg tydliga: 1. Jag behöver starta om. 2. Jag ska lämna Stockholm. När så beslutet att lämna stan väl var fattat, gick allt sedan väldigt fort. Lägenheten såldes oväntat lätt, flytthjälpsänglar har lovat ställa upp på både det ena och det andra stället och känslan av att befinna sig mitt i ett positivt livsflöde är så påtaglig att den kan tas på.

Om 6 veckor lämnar vi således stan. Ni som känner familjen Andrén Skog vet att min man redan tagit det steget för många år sedan, åtminstone delvis. Nu skriver vi oss alltså båda på Berget, som också kommer att vara min fasta bas då jag under ett tag framöver kommer att vara lite här och där i mitt sökande efter nya stigar att traska vidare på.

Modigt? Jo kanske.. För mig känns det framför allt som en helt logisk fortsättning på den resan som startade för flera år sedan. Spännande absolut, men jag känner inga rädslor utan är helt och fullt övertygad om att allt blir precis så bra som det ska bli.

Så vi har lite att pyssla med för närvarande..