Tandläkeritankar..

Nej, jag vill inte vara kompis med min tandläkare. Jag vill inte att min tandläkare ska studsa ut i väntrummet och utbrista när hon ser mig: "Åh, men där är du ju Maj! Vad länge sedan och det där långa håret och jag kände nästan inte igen dig, och och och..." Och nästan vara på väg att kasta sig om halsen på mig och ge mig en kram.

Jag vill att min tandläkare ska vara just det; tandläkare. Duktig på det hon gör, kunnig, vänlig och trygg. Men hon behöver inte - jag upprepar - hon behöver inte övertyga mig om att hon blir jätteglad att se mig.

Jag tror henne nämligen inte.

En noterbar dag minsann

Visst är det förunderligt hur snabbt 12 år liksom dansar förbi? Och ändå kan de kännas som en lång tid, en livstid liksom?

Den här dagen för 12 år sedan låg hela Stockholms tunnelbanenät nere och var ersatt av bussar. Var det månne strejk? Jag minns inte varför det var så... Men jag minns att jag tog bussen från Bagarmossen, där jag då bodde, för att träffa den där intressanta människan som jag så smått lärt känna på jobbet. Nu skulle vi äta middag ihop, och jag var nog både en smula spänd och förväntansfull...

And the rest is history.

Må nu nästa 12-årsperiod med min älskade man bli lika händelserik som den första, om än kanske en aningens mindre dramatisk. Om man nu får önska, alltså.. Men jag är naturligtvis tacksam och glad för alla år, hur de än må utveckla sig.

Pussar och kärlek!

En annan dag

Dagar är olika, humör och förhållningssätt likaså.. Idag är jag lika fattig, men har hämtat tillbaka min tilltro och känner mig återigen förvissad om att just den här veckan kommer det att vända! Nu, nu, nu...

Håll tummarna.

One of these days..

Känner du igen det? Att som egen företagare har du dagar då den ekonomiska ångesten är starkare än annars.. Sådär att den nafsar i hasorna och du känner dig uppgiven. När du tycker att du lyft på precis alla stenar, tagit precis rätt kontakter, varit i precis rätt sammanhang, nätverkat, annonserat och gud vet vad..

Sådan där dagar när det känns som helt j-a förgjort. När du tar nya kontakter, och söker upp gamla kontakter - och upptäcker att det finns SÅ många konkurrenter där ute. När - trots att du älskar ditt jobbval - du börjar misströsta..

Idag är en sådan dag.

Jodå

jag är hemma igen.. Sedan tre veckor faktiskt.

Bali gav mig så otroligt mycket, men allt svårt att beskriva. Och i takt med att dagarna hemma i Stockholm går, så känns det allt mer overkligt att jag faktiskt var där.. och var med om så mycket. Och upplevde allt jag gjorde. Men känslan består..

Puss på alla Fina!

Next stop Bali

Färdigpackad.

Har diskat, aktiverat frånvarosvar i mailen, pratat in nytt svarsmeddelande på telefonsvararen, vattnat blommorna, mailat uppdateringar till hemsidan, förbeställt taxi, betalat räkningar, lämnat kontaktuppgifter och flightnr till maken..

Nu återstår det bara att försöka få några timmars sömn innan taxin hämtar kl 03.30.

Återkommer!

Yoga is da shit!

Knappt hade jag skrivit det förra inlägget när det slog mig att jag ju tagit lite väl mycket ledigt från mitt yogautövande över jul- och nyårsledigheten. Har en hel del rörelser i mitt program som ska stötta sköldkörtelproduktionen stärka energinivåerna..

Så. Två dagar senare, med ett fokuserat yogautövande - så är problemen faktiskt - i princip - borta.

Jo, faktiskt. Be mig inte redogöra för det medicinskt vetenskapliga i detta, men faktum är att obehagskänslan och upplevelsen av en svullen sköldkörtel är som bortblåst.

Vad säger man? - Yoga is da shit, förstås!

Så var det nytt år..

Åh.. Gott nytt år för all del!

Jag har ju tidigare haft för vana att skriva en liten krönika över året som gått, men det här årsskiftet kommer inte de rätta orden till mig.

Egentligen finns det mycket att säga om året som just passerat. Det har på sätt och vis varit rätt omtumlande, lärorikt och förvirrande.. För ett år sedan lämnade jag Gaia House efter en veckas tyst retreat där. Och därefter har egentligen inget varit sig helt och hållet likt. Men - nåja - varje år har sin charm..

Om några dagar lämnar jag Sverige och beger mig till Bali. Först en veckas skönt varande i Ubud tillsammans med dottern, sedan 10 dagars yogalärarutbildning (steg2) vid havet. Totalt tre veckor med sol och värme! Ser fram emot detta och allt vore alldeles perfekt och underbart..

Om det inte vore för att min sköldkörtel bråkar med mig. Vilket den sannolikt har gjort hela förra året och vilket i sin tur delvis kan ha bidragit till ett år i obalans.

Har förstått att det tar tid att ställa in rätt dos Levaxin, men just nu har jag symptom (biverkningar?) som jag inte förstår mig på och jag skulle gärna vilja ha tag på min läkare innan jag åker. Inte vet jag hur stor chansen är - så här i mellandagstider - att få tag på honom. Men jag vill veta om den här svullnadskänslan i svalget, och klumpen i halsen - kommer att ge sig.. Den är oerhört störande, för att inte säga rent obehaglig..

Livet innehåller alltid saker att öva på.

Må år 2011 innehålla många ljusa, glada och kärleksfulla träningstillfällen.